Inspiration och trygghet...

Man kan undra varför en moderat ska tycka om socialdemokraternas nya ledare. Men det går nästan inte att undvika då det varje dag presenteras nya kandidater. Det är nygamla personer som dyker upp med jämna mellanrum. Ylva Johansson anmälde sitt intresse härförleden. Idag skriver ett par yngre socialdemokrater i SvD att deras dreamteam är Mikael Dmaberg, Lena Sommestad och Katrin Kielos. I Expressen återlanseras Pär Nuder som själv säger att han inte är intresserad och samtidigt så kan man läsa på annat ställe läsa att Nuder lanseras för att ge utrymme för annan person nämligen Sven-Erik Österberg.

Den rutinerade diplomaten Jan Eliasson anser att det är dags att sluta gnälla och i stället kavla upp armarna. Förmodligen ligger det en hel del i det han säger. Naturligtvis pekas han också ut som en kandidat till partiledare.

Parallellt med alla dessa kandidatnamn så drivs det en öppen kriskommission på internet genom alla Netrootsbloggarna. Jag tycker att det är häftigt att det pågår lite vid sidan av den vanliga traditionella processen där en liten grupp i hemlighet sitter och väljer ut någon och bara presenterar denne utan vidare diskussioner. Jag tror på öppenhet i diskussioner, det kan leda vidare. Man behöver inte utgå ifrån att allt blir som man själv vill, men möjligheten att uttrycka sina tankar har i alla fall funnits. Kanske någon fastnar någonstans och då har det ett värde i sig.


Man ska inte underskatta socialdemokraterna säger Peter L Andersson. Jag är övertygad om att han har rätt här. När de laddar så gäller det att vara beredd även för oss på andra flanken. Peter Högberg sger att det är konstigt att en moderat ska säga de rätta sakerna och hänvisar till Ulrica Schenströms debattartikel i AB där hon talar för att en ny S-ledare bör brinna för sina åsikter. Med tanke på hennes bakgrund som en person i den inre kretsen kring moderaternas omvandling inför 2006 tycker jag att det är intressant för jag vet inte om det var just inspirationen som lyste igenom i de nya moderaterna. Kanske i kampanjen men inte alltid i framträdandet. Där var det nog mer strikt instrumentellt. Vilket i och för sig behövdes vid det tillfället. Personligen hoppas jag på ett moderaterna där många brinner för sina åsikter och försöker inspirera och inte låt förvaltningen alltid komma i första rummet. Det är en svår balansgång för båda behövs. Inspirationen och det instrumentella. Så samtidigt som socialdemokraterna jobbar för högtryck måste vi andra också göra det.

 Det är rock´n roll i politiken just nu. Magnus Andersson och Adam Cwejman drar igång en idédiskussion om att slå ihop Centern och Folkpartiet. Tanken är att de liberala idéern ska få mest genomslag.

Det är bra med alla dessa diskussioner, även om de kanske inte gillas av alla. Men se förändring och förnyelse måste ske i takt med att omgivning och samhälle förändras. Dock så innebär inte förändring och förnyelse med självklarhet föryngring. Det är nåt att tänka på. Det är de blandade erfarenheterna från olika håll som ger spänsten.

Bloggar:
Aftonbladet: Den nyttige idioten - Peter på Röda Berget
Ta ett grepp om debatten - Rasmus Lenefors
Dra lärdomar av våra tidigare ... - Kent Persson
Nu är det allvar, förtroendeuppdrag är inget för fegisar - Johan W

Att ropa varg - Alexandra
Ur askan i elden för Nuder - Böhlmark
Högerspöket - som via Tokmoderaten filosoferar

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiledare, mona sahlin, moderaterna, alliansen