måndag 17 januari 2011

Socialdemokraternas dilemma... Moderaterna på topp...

Moderaterna är på topp just nu och glada är vi alla som är engagerade där. Bytet från ett parti med vonobenattityd till mer folklig inriktning var framgångsrikt. Socialdemokraterna har nu de sämsta opinionssiffrorna i mannaminne. Trist för dom som varit vana vid att ha regeringsmakten och därmed också tolkningsföreträdet. Plötsligt så har de inget, klart att det förvirrar. Det är också en av farorna i att landa i en trygg famn och tro att inget kan förändras. Chocken blir för många stor när det händer. Socialdemokraterna har ingen ledare idag - hon hoppade av någon anledning av mitt i alltihop så att säga. Möjligen inte av egen vilja. För jag tror, vad man än kan säga om Mona Sahlin så är hon en gedigen socialdemokrat som velat väl för partiet. Kanske mer än många andra och det är därför hon också velat ganska mycket och så blev det som det blev med vänsterpartiet och debatterna som egentligen mer handlade om att återställa det gamla i stället för att anpassa sig till den verklighet som idag gäller.

Att leva i nuet har Fredrik Reinfeldt och moderaterna varit så mycket skickligare på. Det ger förtroende och det visar också strålande opinionssiffror. De resultaten går stick i stäv med retoriken om hur samhället bara lämnar folk i sticket och stupstockar och all annan förödelse som den borgerliga regeringen ställt till med enligt socialdemokraterna. Folk går inte på det där längre i alla fall om man får se till övervägande delen av väljarna. Men som Lotta skriver det förpliktigar också, är man bäst får man vara ödmjuk.

Det finns alltid risk för Groupthink  - där alla skyddar ledaren och den egna gruppen. Ett slags gemensamtänkande i slutna grupper där trycket att vara överens är så stort att medlemmarna helt utplånar sitt eget kritiska omdöme och tänkande. Man har information om det som sker i omvärlden men man bryr sig inte om den utan håller på allt som det är. Inget får störa ledaren det ser vakthundarna till. Så blir det som det blir. I socilademokraternas fall så har de inte ens någon ledare just nu så det blir ännu mer problematiskt för dem av den anledningen. Många erbjuder sig att ställa upp och det är väl bra att det finns intresserade, men som alltid så hamnar vi då i jantelandet - vem är du som tror att du är något mer än vi andra? Det där har vi alla varit med om när vi öppnar munnen och uttrycker våra tankar. Ofta blir man tillsagd att vara tyst och det är förödande för demokratin. Dessutom oerhört omodernt i dessa dagar då i princip vem som helst kan uttrycka sina tankar och få ut dem till många. Den som försöker ta till orda i en sån grupp med annorlunda tankar bemöts med tystnad. Diskussionerna pågår utanför gruppen, kankse i media. Gruppen fortsätter att vara oberörd.

Johan Sjölander känner dock lite vår i luften för socialdemokraternas del och hoppas att det intellektuella får mer utrymme inom socialdemokratin igen. "...gamla statsbärande partiet nu håller på att genomgå vad varje rörelse måste lyckas med för att inte försvinna, nämligen ett intellektuellt generationsskifte. Ett generationsskifte som den här gången tydligt börjat underifrån för att sedan så sakta leta sig uppåt". Jag tror att han har helt rätt i detta. Det gäller faktiskt inte bara socialdemokraterna utan även moderater och andra partier. Diskussioner och tankar måste hållas igång, i synnerhet på basnivå. Tystas samtalet där så blir de politiska partiernas bas bara en slags expedierare av andras tankar. Det vore en sorglig utveckling för alla.

Moderaterna har varit bra på att diskutera med omgivningen och lyssna in. Det känns modernt och det visar sig tydligt i opinionssiffrorna att människor gillar det. Nu gäller det att trycka ner detta tänkande även på lokal nivå. Där är det inte alltid lika öppet.
Sverige behöver en opposition så att frågor kan diskuteras i demokratisk anda. Så nog vore det bra om det stabiliserades i socialdemokraterna så att vi får någon att debattera med. Att fundera kring personfrågorna känns andefattigt. Det är vilken politik de vill driva som är intressant. Peter Andersson vill nu påpeka att Alliansen=Moderaterna. Man kan vända på det och säga att det rödgröna valalternativet var socialdemokraterna i alla fall från början, eller hur? Det är alltid lättast att peka på andra säger Böhlmark. Men det kommer säkert att vända och stabiliseras igen det tror Peter Högberg. Det vore trist annars. Trots allt så är det vägandet mellan olika frågor som gör politiken intressant.

Aftonbladet
DN
SvD

Bloggar:
Jinge om politikens framtid, visserligen sett utifrån ett annat håll men ändå. Tokmoderaten och Kent P och Mattias G



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

ANNM sa...

Moderaterna är och kommer alltid att vara FRA-partiet. Stämpeln går aldrig att tvätta bort, och det verkar inte som om attityderna går att förändra heller. Lösningen på varje problem är övervakning, om det inte fungerar så är nästa lösning ännu mer övervakning.

Mary X Jensen sa...

ANNM - det där är för enkelt.

Jerker sa...

Öppenhet ja.

Texempel så kan man ju tala om vem det är som har betalt för politiken och vad de fått i utbyte. Hemliga partikassor är en styggelse.

Men si, det kommer moderaterna inte att göra. Ärligt talat, öppenhet är inte en av moderaternas paradgrenar. Det blir så besvärligt om man måste tala om för väljarna vad den nya adeln håller på med, eller hur?

Men visst har den nya retoriken fungerat finfint.