Förtroendeuppdraget...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...


Kent Persson skriver en angelägen krönika - det handlar om förtroendeuppdraget. Något av det finaste man kan få säger han. Det är till låns och man har en mandatperiod på sig att visa att man är värd det.  Kent menar att man måste vara lyssnande och ödmjuk. Det är rätt - men det handlar också om att människor ska uppfatta att man lyssnar och är ödmjuk. Det räcker inte att säga själv att man är sådan. Det är i handling inte i ord det räknas i politiken. Många glömmer det och använder retorik för att övertyga, många gånger utan eftertanke. Ja, tanken finns nog men den är begränsad för det glöms lätt bort att omgivningen inte består av en enda person som tycker likadant. Det är många som lyssnar och var och en gör det utifrån sina egna erfarenheter av livet. Den som tror att envägskommunikation fungerar bör fundera ett varv till.

Jag tror att en av de viktigaste egenskaperna en förtroendevald behöver ha och bör fundera över är att ha en dialog med sina väljare och även med sina motståndare för den delen. Det är grunden i politik - dialogen, debatten, tankeförflyttningen både hos sig själv och andra. Det ska pågå hela tiden, det är pulsen i en demokrati. Samtal är bättre en debatt säger också Kent Persson.

Det finns förtroendevalda som dagen efter valet inte bryr sig längre om vad väljarna tycker, det är olyckligt för här finns ett pris att betala om man inte lever upp till förtroendet. Dessvärre så är det också ett faktum att politiker inte heller är likadana. De är också individer med olika personligheter och drivkrafter. Så det där med idealpolitikern som alltid är precis enligt en mall ska vi nog ta och glömma. Däremot gäller det att välja en politiker man gillar och har förtroende för. Bodde jag i Örebro skulle jag exempelvis välja Kent Persson. Han är en juste person som står för sina åsikter. Jag gillar det.

Jag tänker ibland på Mona Sahlin och hur hon har haft det genom åren. Visserligen lyckades hon själv klanta till ett och annat men någonstans går gränsen för när man sonat sitt straff. Det bör gälla henne likväl som någon annan kan man tycka. Det verkar svårt för socialdemokraterna att ersätta henne hur som helst. Diskussionerna går vilt till i tidningarna och Mattias L ser det som en fördel. Den person som klarar genomlysningen i tidningarna är nog tillräckligt stark och kompetent för att klara jobbet.

Apropå politiker så är det nu 25 år sedan Olof Palme blev skjuten. Jag minns den dagen särskilt eftersom det var så sorgsen musik på radion och det tog en stund innan någon talade om varför. Det mordet är ännu inte uppklarat och spekulationerna kring hur det gått till pågår fortfarande. Leif GW Persson har en egen teori som inte stämmer med det andra kommit fram till. Han tror inte på Christer Pettersson som mördaren. Ja, vem vet. Man kan dock inte annat än skänka tankar till hans familj som nu får alla sår upprivna igen i samband med att tidningarna börjar skriva om det hela igen. Måste varit och är fruktansvärt.

Detta är en annan sida av förtroendeuppdraget. Alla blir inte mördade som Anna Lind och Olof Palme men mordhotade känner jag flera som blivit, även på lokal nivå. Det är ytterligare en anledning till varför man kan fråga sig om det är rätt att ställa upp som förtroendevald. Det är inte bara mordhot utan smutskastning och allehanda retoriska knep från omgivningen som inte gillar en enskild politiker som man ska stå emot. I tidningarna får nya vinklar tag och sen vet man aldrig vartåt det barkar.  Ingen ger sig förrän bytet ligger ner. Så är det. Det finns ingenting egentligen som säger att det är tidningarna som har rätt, men tolkningsföreträdet har de än så länge. Få har en chans när tidningarna tar tag och vrider till. Men det finns hopp och motgift numera, det händer saker. Johanne Hilderbrandt skriver i en krönika om framtiden "Dessvärre är loppet redan kört. De sociala medierna håller på att utjämna makten, flera bloggare och twittrare har hög trovärdighet och tar ofta upp det som för stunden inte anses vara ­politiskt korrekt."

Något om socialdemokraterna måste man skriva. Många talar om undergång och kaos för partiet. När nu socialdemokraterna ska göra en omstart kan det bli tungt. Man har inte en politik som väljarna gillar, man har ingen partiledare klar vad det verkar. Å andra sidan efter storm kommer lugn. Aftonbladet tar tag i ett halmstrå för att hjälpa till med att peppa och skriver att det vänder uppåt för partiet igen. Nåja. Flera önskar sig förstås en rejäl nystart på partikongressen, bland annat Peter L Andersson. Stoppa plågsamma partiförsök skriver Krassman. Peter Högberg talar om förnyelse i sin krönika. Röda Berget menar att Sahlins surdegar ska hållas undan. Johan W skriver om en tudelad kongress.



Bloggar: Sörliden


Läs även andra bloggares åsikter om politik, förtroendeuppdrag, media, moderaterna, socialdemokraterna,