För det allra mesta brukar jag framhålla Carl Bildt som en av de mest framträdande politikerna i cyberrymden. Han har varit uppkopplad på olika sätt genom åren och inte minst är han framgångsrik bloggare på Alla dessa dagar. Full respekt har jag för honom, verkligen. Han jämför i en artikel i Expressen cyberanarkism med trafikanarkism på våra vägar. Jag gillar inte det - cyberanarkism finns inte eftersom internets hela grundidé är att skapa ordning i kaoset. Visst kan det bli farligt och obehagligt för den som sitter vid makten om man vill ha absolut tolkningsföreträde, men i ett samhälle med välutbildade och kunniga människor måste man räkna med tankemotstånd. Det är rent av utvecklande för en själv. Jag skulle hellre vilja jämföra internetrörelserna med vädret än med trafiksituationen på våra vägar. Det är ungefär samma sak. Man måste förvisso hålla kollen men man kan inte binda fast alla träd för att de inte ska tas av stormen.
Jag citerar Bildt här och funderar över vad han egentligen menar "Gränsen mellan det privata och det offentliga suddades ut när vanliga människor som inte var författare, publicister och tidningsutgivare började träffas och kommunicera på virtuella mötesplatser. " Finns det någon vanlig människa i det här sammanhanget egentligen? Ta mig som exempel, jag har både akademisk examen och jobbat som journalist i många år och till och med varit publicist och givit ut egen tidning, nu har jag en blogg. Blev jag vanlig då?Christopher Kullenberg som beskrivs nedan är doktorand och forskare. Många andra med liknande bakgrund bloggar och diskuterar och utbyter kunskaper med varandra till gagn för både oss själva och samhället vill vi nog påstå. Det intressanta och kanske besvärliga är att vi når ut från det kanske andra vill gömma. Johanne Hildebrandt har skrivit om tidningars tolkningsföreträde kontra de nya sociala medierna. Jag menar att vi lever i symbios med varandra och det är mycket olyckligt när stater börjar kontrollera vad som sägs och till vem. Mitt tips är att delta i det hela istället för att samla in uppgifter och försöka tolka dem i efterhand.
Christopher Kullenberg skriver om Cyberanarkism vs. flow control. Det är skillnad och det är viktigare att vi håller ändamålsglidningen borta från databasernas användningsområden än att vi reglerar internet. Det har bra koll på sig själv. Kullenberg tar upp hur man i Teheran inte bara har koll på trafikflödena genom kameror, man använder dessa även för att identifiera den som protesterar. Det är den typen av dumheter som inte ska uppmuntras.
Det är en kluven värld det här och nog skulle det kännas bättre om myndigheter kunde känna tilltro till oss medborgare att vi i stort sätt kan klara oss själva utan övervakning. Just känslan att bli kontrollerad, att någon tredje person vet vad jag säger till vem och när jag säger det är en obehaglig känsla. Wikileaks har mött på mycket motstånd från förfördelade politiker som blivit omnämnda inte som de storheter de är utan utifrån sina tillkortakommanden. Observera för guds skull att jag inte menar specifikt Carl Bildt nu utan i allmänhet. De borde försöka översätta den känslan till vad som kommer/är att/bli verklighet för alla med denna övervakningshysteri som bara sköljer över oss från vänster till höger. Internet är till stor del självreglerande och man kan lätt söka fram det man vill veta. Man behöver inte samla uppgifter i en låda.
Ingen håller koll på vem jag talar med på Torget skriver Anders S Lindbäck. Det är ganska givet att det är till Torget eller till andra ställen den som vill jobba i skymundan vänder sig. Kvar är vi alla andra som har sk. rent mjöl i påsen. När man ändå har alla uppgifter samlade om oss så finns det alla möjligheter att använda dem till annat än de var till för från början. Det tycker jag är det riktigt läskiga...
När man sedan talar om att kryptera sin information så är det förstås bra, men vad säger att inte de onda krafterna gör samma sak. Finns det då någon nytta med det hela?
Bloggar: Rick Falkvinge försvarar Kullenbergs kunskaper - bland annat. Anna Troberg, piratpartiets ledare vill förstås få replik. Kommer man inte med i tidningen så har man en egen blogg där man kan bre ut sig. Så går det till numera. Magnihasa likaså - (Magnifika gnistor hackar samhället). Johan W,
Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, övervakning,
2 kommentarer:
Probationary - din kommentar gick över min gräns och raderades. Man kan läsa i mina kommentarsregler och förstå varför
"Hej - jag gillar inte hets mot folkgrupp, rasistiska uttalanden eller andra dumheter - de kommer aldrig med som kommentarer... För övrigt är det högt i tak, man behöver inte tycka likadant, det blir för trist"
"... hur man i Teheran inte bara har koll på trafikflödena genom kameror..."
Hmm, tja, är ens detta så nödvändigt överallt, och vad kostar det i tid och pengar...?
http://www.youtube.com/watch?v=vi0meiActlU
Skicka en kommentar