Förnyelse är inte alltid samma sak som föryngring...

Östros packar lådorna och ska göra något annat. Det kommer säkert att gå bra, han kan mycket och är en seriös person. Tror jag. Det finns en sak som man kan fundera över såna här dagar då det händer mycket på olika positioner och det är att det blir väldigt personfixerat. Vi börjar tala om personer och deras personliga egenskaper som om vi känner dem. Det gör vi oftast inte. Men det är lätt att falla i den fällan.

Socialdemokraterna har nu fått ihop något slags partiledarteam trots allt. Det är hård strid på kniven i maktens korridorer. Det är något jag själv verkligen med emfas avskyr och som många gånger får mig att fundera över om man överhuvudtaget ska hålla på med politik. Alla drivs inte av den ideologiska och politiska övertygelsen utan är ganska tunna när det kommer till den saken. Däremot är de skickliga maktspelare och det finns all anledning att undra om det är så vi vill ha det. Det är ändå personer som fattar beslut som berör många och frågan är om man överhuvudtaget kan eller ens ska ha förtroende för den typen av maktpersoner. Såna som kliver över både levande och lik för att komma fram för egen del. Man kan bara känna förakt för dem enligt min åsikt som väl förmodligen är för blödig för den politiska verksamheten. Inte för politiken, men för de maktkamper man ser runtomkring sig. Det är bara att läsa historien om hur Håkan Juholt besegrade Mona Sahlin. Exemplen är många och vi ser dem här och där. Men fallet kan bli högt och det kan komma snabbt. Se på Ylva Johansson och Thomas Östros nu närmast.

Förmodligen känner Östros samma sak just nu, är det någon mening med att hålla på med politik. Han blev ledsen kan man läsa i SvD. Ja, tacka för det. Ena dagen möjlig kronprins och nästa dag ut i periferin.

Lena Mellin analyserar händelsen med bortvalet av Östros och invalet av Lena Micko och fäller en kommentar som är hårresande och förstärker de fördomar som finns i samhället. "Det enda som förvånar är Mickos ålder. I den nya S-toppen är medelåldern noterbart högre än hos den gamla. Är det förnyelse?".  Att hon skriver så är ett tecken på hur djupt rotat denna inställning är i samhället. Det är inte ålder som är viktigt utan vilka perspektiv man kan tillföra det hela.

Förnyelse behöver verkligen inte vara detsamma som föryngring. Dessvärre så är det en sanning som lever sitt eget liv utan eftertanke lite varstans i det svenska samhället. Det är nästan bara här vi hör talas om ålder som en viktig variabel vad gäller förnyelse. Den senare sitter i huvudet på människor, inte i födelseåret.  Hur ska vi komma bort från detta?

Vad är det som gör att samhället uppmuntrar småbarnsföräldrar att jobba häcken av sig under den tid de  bäst behövs för barnen. Samtidigt sitter föräldrarnas föräldrar som är runt 50-strecket på avbytarbänken och får inte vara med på arbetsmarknade för att de anses för gamla. Det är allt en bra konstig ordning. Peter Högberg tar upp den tanken också. Vad gör vi med erfarenheten hos seniora personer? Det är inte bara intressant ur den politiska organisationens perspektiv utan även ur arbetsmarknadens.

Något måste göras åt detta ålderstänkande...

Livet pågår hela tiden och det förändras för alla del. Ålder behöver inte vara ett sorteringsbegrepp på duglighetsmarknaden. Att många unga tycker att "äldre" är duktiga för att de kan sätta upp gardinstänger som exempel är rätt patetiskt. Eller hur?  Tror man att människan slutar tänka och fungera efter 35? Så är det inte det kan vi som är lite äldre lova


Fredrik i Sollentuna
.