Jantelagen är ständigt närvarande och det med all rätt för den finns. När socialdemokraternas valkommitté nu har valt sina kandidater så blev det två personer som inte uttryckt öppet att de ville och att de kunde. Valet hamnade på den som höll tyst in i det sista. Hur mycket strategi det varit bakom kulisserna vet man förstås inte.
Det är så typiskt - man får inte säga att man kan något - det kan tas illa upp av andra nämligen. Förvisso så går vi alla på kurser där vi får lära oss att säga jag iställer för man, det oavsett om det passar in i sammanhanget eller ej. Man ska karska upp sig och ta för sig och säga att man är beredd att hjälpa till. Man kanske rent av tycker att man har kunskaper som passar. Men ajajaj... När man står där och uttalar det så slås dörrrarna igen. Snabbt och effektivt. Det blir tyst runtomkring. Man blir aldrig profet i sitt eget land nämligen, hur man än försöker. Att glatt tala om att man kan och vill tas inte emot väl av omgivningen. Man ska inte tro att man är märkvärdig. Det gillas ej. Snacka om att det finns dubbelmoral här.
Är det inte bra underligt? Egentligen? Förhoppningsvis så kommer våra yngre förmågot att ändra på detta, ty de har en annan ingång och syn på både sig själva och sin omgivning. Jag längtar efter den tiden.
Tills vidare får man/jag önska socialdemokraterna grattis till att ha kommit fram med två namn till slut. Nu börjar loppet och det är förmodligen inte kantat med bomull.
Vi har ett resultat som programledarna brukar säga i Melodifestivalsammanhang. Kommentarer om Juholt och Jämtin avhåller jag mig ifrån. Jag har ingen aning om vem de är. Kanske lite.
Karin skriver i sin ledare om en skicklig maktspelare. Nog finns det såna och bevare mig för just dem.
(intressant)
Aftonbladet Expressen
DN SvD Madestam
Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledarval, socialdemokraterna, valberedning, valprocesser, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Mary! Bra skrivet...det här finns överallt i vårt samhälle.
Det märks särskilt väl för oss som är ansvarsfulla och professionella i vårt jobbsökande. Lyfter man fram att man kan något eller åt det hållet då dundras alla dörrar igen i ens ansikte.
Tyvärr drabbas jag personligen av det här hela tiden. Det är uppenbart att i Sverige finns det inte plats för människor som tror på sig själva och som talar om att "jag kan...".
Jantelagen leder till att många tvingas ställa sig i socialbidragskön helt i onödan.
Personligen har jag tröttnat på Jante som stänger och låser alla dörrar in till arbetsmarknaden för mig.
Kanske är enda lösningen att stega upp till den Kanadensiska och sedan den Amerikanska ambassaden och be dem om hjälp, dvs be dem
att antingen fixa ett arbetstillstånd åt mig därborta eller erbjuda mig "asyl" ...för i
Sverige så stänger och låser "JANTE" alla dörrar.
Härlig läsning. tänker i skivandets stund på de blickar som en kan få, när en säger att: jag kan, jag vet, jag har gjort detta och detta. *ler gott*
Skicka en kommentar