Vargar i närområdet skapar en känsla av oro. Det går inte att komma ifrån oavsett vad man säger om att vargarna är mer rädda för oss människor än vi är för dem. Det är nog olika. Men känslan av att de finns i närområdet är inte skoj. Tidningarna är fyllda av dagens händese då ett apr vargar har attackerat en mamma med barnvagn och hund. Det är inte alldeles för långt från mitt eget hem.
Hunden är försvunnen och mamman vettskrämd. Undra på det.
För min del får vargens vänner säga vad de vill. Detta är obehagligt hur som helst. Ut på landet flyttar jag aldrig. Om tidningsrubrikerna stämmer eller om det är någon som ropar att vargen kommer vet man inte. Det spelar iofs ingen roll för min personliga inställning. Vargar och annat har sin rätt, själv flyttar jag bort från dem.
Uppdatering: Krassman bor i närheten och ger sin bild.
Bondmorans blogg - Zac - Tokmoderaten
Aftonbladet SvD Expressen
Aftonbladet
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
Jag tror du och alla andra har större anledning för att vara rädd för dåliga hundägare som inte kopplar sina hundar där de ska och bör vara kopplade.
I det här fallet var hunden okopplad, som de brukar vara när de blir dödade, även om det vanligaste är att det är trafiken som är orsaken.
Undrar just hur mycket är uppdiktat i den här historien? Piotr är tydligen jägare i första hand och ser väl vargen som en konkurrent. På FB siktar han med geväret på sin bild...
Vargarna attackerade INTE en mamma med barnvagn och hund!
De attackerade en hund som inkräktade på deras revir. Det är ju ledsamt med hunden för familjen, men man går inte ut med okopplad hund i ett vargrevir. Det är nästan som att be om att något sådant här ska hända. Hunden är dessutom van att driva djur, enligt Exessen. Är det överhuvudtaget tillåtet att ha den okopplad i skog och mark utom vid jakt? Uppgifterna om hur långt bort hunden var varierar mellan 10 och uppemot 100 m. Som hundägare verkar de totalt oansvariga. Frågan är om sådana personer överhuvudtaget ska tillåtas ha hund.
Jag är inte det minsta orolig när jag rör mig i trakter med varg. Mina föräldrar, snart 90 år, blev snarast besvikna när de av spåren insåg att de missat en varg med mindre än en kvart när de var och plockade bär norr om Torsby i förrfjol.
Björn däremot är en helt annan sak. Den är betydligt farligare för människan. Men eftersom den inte konkurrerar på samma sätt som vargen om jägarnas byten bedrivs det ingen utrotningskampanj i det fallet. Dessutom är björnen i sig ett värdefullt jaktbyte. Därmed anses den som en "acceptabel" art i den svenska faunan. Men är det jägarna som ska bestämma vilka djur som accepteras i skog & mark i Sverige? Det känns som att svansen viftar på hunden!
el Persson
Som sagt av flera. Vargarna attackerade inte en mamma med barnvagn, dom attackerade en lösspringande hund. Allt i syfte att försvara sitt revir.
Vi hade ju nyligen vargbesök här i NV Skåne och jag beklagar att jag inte fick se den. När jag är uppe i skogen är det inte varg jag är rädd för. Det är möjligen lösspringande "kamphundar" eller att jag skulle skrämma upp vildsvin.
Det är konstigt att vissa människor envist förnekar vargens potential. Det är en stor "hund" som lever, och jagar, i flock. Den får inte sin mat i en skål varje dag. Det är självklart att den kan vara farlig. Och det är den också, det finns hur mycket berättelser som helst som beskriver detta om man gör en litteraturstudie istället för att se på vargen med skygglappar. Men landsbygdens vargar är ändå lättare att förutse och freda sig mot än storstadens tvåbenta. Man skall dock vara medveten om faran. Och vad gäller björnen så är den jämfört med en ensam varg visserligen farligare för en vuxen man vid närkontakt, men vargen är mycket farligare för barn och tamdjur.
Läs min
http://fredrik.vartsollentuna.se/2011/04/21/stora-stygga-vargen/
/Fredrik i Sollentuna
Läs då hellre den här: http://personal.inet.fi/luonto/mikael.broo/vargen.htm
Skicka en kommentar