Barnfattigdom - en fråga som väcker känslor...

Uppdatering: Nu väljer S-bloggarna att länka till inlägget nedan. Men det jag skrev idag är viktigare. S har nämligen inte monopol på att veta hur det är att ha det snålt när man är barn. Och heller ska man inte säga att alla andra har fel bara för att de inte tycker lika. Det är inga moderater som tycker att det är bra att barn far illa, men att ställa frågan mot jobbskatteavdraget enbart är bara politisk strategi. Det finns andra metoder. Låt oss prata om dem.

************

Att barn ska vara fattiga i Sverige tycker nog ingen. Socialdemokraternas partiledare Juholt har i sedvanlig socialdemokratisk stil lyft upp frågan på agendan och får det att låta som om det vore alliansregeringens fel att den nu ökar. Det där är inte rättvist. Att påstå att barnfattigdom är något som hör hemma i Reinfeldts Sverige men inte i socialdemokraternas är inte annat än ett sätt att piska upp stämningen. Det är dock alldeles självklart att ingen vill att barn ska fara illa. Inte på något sätt. Men lösningarna att nå fram till att det ska undvikas är olika. Socialdemokraterna vill skylla på alliansen förstås, så kan de vinna väljare.

Det handlar om att göra något åt problemet på både kort och lång sikt. En av lösningarna på lång sikt är att se till att skolan lär ut det man behöver kunna i samhället. Plugga och godkänt i alla ämnen är en förutsättning för att senare få ett arbete som i sin tur leder till försörjningsmöjligheter. Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg framhöll i sina tal till landstings- och kommunpolitiker i Karlstad att det är dags att satsa pengar på skolan nu och se till att det fungera. Principen är att regeringen fixar att det blir lägre skatter så kommunerna kan strunta i just den saken och i stället se till att satsa på välfärden. Det är kanske något kontroversiellt om man betänker den kommunala självständigheten. Särskilt moderata kommuner har varit stolta över att kunna sänka skatten. Reinfeldt fick en fråga på presskonferensen om hur han trodde att kommunföreträdarna skulle uppfatta påbudet. Han svar blev att han bryr sig om vad väljarna tycker.

Moderaterna anklagas för att ta varenda fråga från socialdemokraterna. Det känns lite barnsligt. Problemen finns ju men lösningen på dem är flera. Vägen till lösning ser olika ut. Det är vad det handlar om, enskilda partier kan inte direkt ha monopol på vissa frågor.

Barnfattigdomen är en viktig fråga för hela samhället men på något sätt måste frågan definieras ordentligt och inte som nu lämnas för var och en att fylla med innehåll efter behag. Barnfattigdomen var rejält stor även under socialdemokraternas tid ska man komma ihåg. Borås tidning visar på att det var värre 1997 då socialdemokraterna styrde. Så det kanske är väl populistiskt att skylla på olika regeringar, viktigare att komma med förslag på lösningar.  Moderaterna vill helt enkelt att fler ska jobba och medar att det inte finns fel jobb, det måste till fler jobb och alla jobb som ger inkomst är bra. Fredrik Reinfeldt sa under sitt tal till vid helgens Sverigemöte att han som ung grabb delade ut lokaltidningar och reklam, förvisso inte välbetalt men det gav en insikt om att mäta värdet på jobbet i förhållande till vad han ville skaffa sig kostade. Allt från biobiljetter till någon resa.

Att skaffa jobb idag är betydligt krångligare än förr. Då kunde man se en lapp i rutan hos olika företag. Personal sökes och det vara bar att gå in och hade man tur kom man ut med ett jobb. Jag åkte en dag i 16-årsåldern upp för rulltrappan till andra våningen på Domus i Solna Centrum och såg skylten personalavdelning. Jag steg in där och undrade om de behövde hjälp och kom ut med ett jobb. Det handlade om att på brödavdelningen stoppa bröd i en påse, häfta ihop den och skriva på priset med svart tuschpenna. Jag blev våldsamt förälskad i killen i bokhandeln som kom och köpte ett par wienerbröd varje dag. Rodnade gjorde jag och han väntade alltid på att jag skulle bli ledig. Utan detta mitt extrajobb hade jag också varit fattig då.

Det är dessvärre sällan lika enkelt att få jobb idag som då. Nu bör man passera via en massa instanser hos bland annat arbetsförmedlingen, bemanningsföretag och andra som står emellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är synd på sätt och vis att den direkta kontakten dememellan försvunnit. Det finns förstås fortfarande många som får jobb via kontakter och man kan se arbetsgivare som söker personal direkt.

Kjellberg bidrar med sin syn på hur man kan se på barnfattigdom. Det finns som sagt flera. Men en sak kan man väl ändå vara ense om och det är att barnfattigdom är ett känslosamt begrepp som det går att vifta med i den politiska debatten. Att barnfattigdomen minskar i och med att fler jobbar går väl inte att säga  emot. Det finns ett tydligt samband där. Ingen kan säga emot det.

Tillägg: Jag känner att jag måste göra ett tillägg här. Jag tycker inte att barn ska fara illa eller vara fattiga. Vad nu fattig är. Det är olika för olika människor dessutom. Men att bli pålagd ett epitet som en känslokall människa bra för att jag är moderat gör mig arg.  Det handlar verkligen inte om det utan mer om att se saken från flera perspektiv. Det är allt för lätt att dras med i karusellen att alla som inte tycker som man själv har fel. Det är väldigt begränsande.

Uppdatering: Sebastian tycker och tror att ett alliansfritt Sverige kan fixa biffen. Jag tror nog att alla måste hjälpas åt. Mattias L är nöjd med att moderaterna nu tar diskussonen om både barnfattigdom och ungdomsarbestlöshet.

Marteus i Expressen - om barnfattigdom som det nya svarta


politik, barnfattigdom, anders borg, jobblinjen, reinfeldt, moderaterna