Det kanske går att jobba i olika partier...

Med anledning av PJ Anders Linders tänkvärda artikel om kraftmätningen i politiken så känns det rätt att relansera nedanstående tankar som uppstod när jag var på Sverigemötet med moderaterna i Karlstad härförleden. Läs PJAL här.

Det kanske går att jobba i olika partier...

Under moderaternas Sverigemöte i Karlstad så deltog alla de borgerliga partisekreterarna på ett seminarium. Det är alla nya på sina poster efter valet. Det blev en intressant diskussion med pubiken huruvida alliansen borde slås ihop till ett parti helt enkelt. Det tyckte nu ingen av de närvarande, var och en höll förstås på sitt men man var noggrann med att påvisa att ett nära samarbete är viktigt men att man kanske skulle betrakta det som nyanser där varje väljare kunde välja sin, men ändå rösta på alliansen.

Hur som helst så verkar det fungera rätt bra allianssamarbetet. Man påpekade att det är viktigt att vara medveten om att väljaren rör sig mellan partierna ganska livfullt. En tanke som slog mig var då att man kanske rent av skulle börja jobba aktivt för ett annat borgerligt parti, de mindre behöver hjälp likaväl som stödröstning.

Just när man är på stora sammankomster med sitt eget parti som nu på Sverigemötet i Karlstad så är känslan att man ska hålla sig där man hör hemma. Men det är inte alltid lika kul med politiskt arbete och det bör det verkligen vara när man lägger ner så mycket fritid och obetalt arbete på en sån viktig sak. Jag får ofta frågan från olika partier om jag inte ska komma över, men har hittills ståndaktigt tackat nej. Gillar dock att ha bra kontakter med andra partister. Hittills har jag känt mig lojal med moderaterna, men tanken på alliansarbete över gränserna lockar allt mer. Man vill gärna jobba där det finns ömsesidig respekt, där det finns möjligheter att ha kul. Det är mycet som är ruttet i partikulturerna på det mellanmänskliga planet. Det gäller att finna en grupp där man är välkommen och kan känna sig hemma. Ett flytande över alliansgränserna skulle kunna vara ett bra sätt att öka det politiska engagemanget.

Fast å andra sidan det är nog för min del moderaterna som gäller. Läs vad Roland skriver. Det handlar om känslan efter förbundsstämman som hölls i Stockholm under helgen. Det får nog förbli som det är trots allt.

Uppdatering: Moderaterna ökar men allianspartierna hänger på snöret. Det är kanske inte så dumt med lite praktiskt arbete över partigränserna trots allt. Ska vi komma vidare i det partipolitiska arbetet så måste vi nog låta tusen blommor få blomma och inte låta den enda solrosen ta allt medan de andra står i bakgrunden och är hänförda av beundran. Personligen tycker jag att Reinfeldt är bra på att få fler att lysa i organisationen, men på lokal nivå ser det annorlunda ut. Det finns en viljeinriktning att vi inte ska ha några Starke Män i kommunerna, det uttalade Sofia Arkelsten tydligt i sitt inledningstal vid moderaternas Sverigemöte i Karlstad. Fler måste få utrymme. Detta är också något som Ulf Bjereld tar upp i en artikel om partiernas framtid, då främst socialdemokraternas förstås. Men visst har de åsikterna bäring på hela den politiska verksamheten.

Människor av idag är inte så auktoritetstroende och finner sig inte heller i att bara bli tilltalade eller att stå i kö och vänta på sin tur. Det finns både kunskap och medvetande och en vilja till dialog. Detta är något som vi också kan se i näringslivet idag. Medarbetare kan mer än chefen. Den historiska hierarkiska uppbyggnaden gäller inte längre överallt. Det ställer förstås större krav på den som ska leda. Det går inte att försöka med härskarmetoder och försöka ha ett övertag genom att undanhålla information. Det är många som vet och de finner sig inte i att bli överkörda. Katederchefen har inget utrymme i dagens arbetsliv. De som finns blir ensamma kvar, ty människor går därifrån och söker nya vägar.

Det är uppmuntrande att läsa Maria Abrahamsons artikel i Expressen där hon diskuterar huruvida vi ska ha lagstiftning eller ej vad gäller partibidrag som är en fråga i sig. Hon beskriver också det jag själv ser och beskriver och vill få fram i bilder från den förbundsstämma som Stockholmsmoderaterna hade i helgen som gick. Moderna människor accepterar inte att vara röstboskap.

I framtiden tror jag att många politiska gemenskaper kommer att byggas via internet och de möjligheter vi nu har att nå varandra uanför den geografiska kretsen. Det kan mycket väl ske över partigränserna också. Så när partierna ska försöka nå nya väljare, få fart på föreningarna och vitalisera den politiska debatten så handlar det mer om att själva öppna upp för de nya strömningarna och ta dem till vara istället för att försöka trycka in dem i den traditionella ordningen. Det är många gamla hundar som måste lära sig att sitta på ett annorlunda sätt. Det kommer att bli svårt men är ett måste om man vill vara med i fortsättningen.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik, http://bloggar.se/om/partiorganisation" rel="tag">partiorganisation, http://bloggar.se/om/moderaterna" rel="tag">moderaterna, http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen, http://bloggar.se/om/reinfeldt" rel="tag">reinfeldt, http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna, http://bloggar.se/om/bjereld" rel="tag">bjereld