Hur ska politiken väcka lust att få fler att engagera sig...

(aningens redigerad text)

I Sigtuna lägger förtroendevalda ner sitt jobb i fullmäktige. Det beror på att socialdemokratiske kommunalrådet Anders Johansson beter sig illa där och använder härskartekniker och är allmänt oförskämd mot de andra. Så långt har det gått att en KD-ledamot säger att han tänker bojkotta fullmäktige för att det är en simpel nivå.

Dessvärre så är inte Sigtuna ensam kommun om att ha det så här. Det finns lite varstans och jag tycker att det finns anledning att se till att kommunstyrelseordföranden oavsett politisk färg åtminstone har en grundläggande kompetens för det arbete de får förtroende att utföra. Det arbetet måste ske före valen och innan man överhuvudtaget hamnar på en hög position på valsedeln. När det väl är ett faktum så är det för sent att göra något, ty väljare ger regelmässigt stöd till den som står högt på listorna. Få sätter sig in i vad det handlar om och utgår nog från att jobbet med kompetenssäkring redan är gjort. Men med lite kunskap om hur det går till med val på lokalnivå och hur få människor det är som röstar överhuvudtaget i provval så blir det uppenbart att det är något fel i systemet. Vilken lösning som skulle vara bäst är svårt att få fram direkt rätt upp och ned men en diskussion är nödvändig.

Se klipp från Sigtunas Kommunfullmäktige här. Kommunfullmäktiges ordförande känner sig påhoppad! Ja vad ska då de andra göra, de som han tilltalar. Ibland blir det väldigt uppenbart hur navelskådnade politiker kan vara. Och hur hänsynslösa sen. Om man gjorde en studie över hur det går till i kommunfullmäktige på olika orter skulle man nog finna liknande situationer. Tyvärr.

Härskartekniker hör inte hemma i en demokrati, men de används vidlyftigt lite varstans. Om samtalsklimatet var öppnare och det mer handlade om att slåss i sakfrågor och lämna personangreppen för att sedan gå ut och ta en kopp kaffe och bemöta varandra med respekt skulle politikens tramsstämpel kunan försvinna. Alla har vi olika sätt att uttrycka oss och det bästa är egentligen att tala om hur man uppfattade det hela. Och att det finns en tillåtande attityd att ställa frågan förstås. Ens eget antagande är kanske inte alltid det rätta. Men nog speglar sättet att agera vad man egentligen vill med sitt politiska engagemang. Härska och söndra gynnar inte väljarna. När tänkte en politiker på dem senast?

I politik i synnerhet på lokalnivå måste man vara lite pragmatisk. När valen väl är avklarade så ska alla bemötas med respekt och få eget talutrymme. Att man inte tycker lika i sak är naturligt eftersom man företräder olika konstellationer. Det är dock inte samma sak som att man kan uppföra sig precis hur som helst bara för att man har övertaget i form av makten och majoriteten. Respekten för att andra har avvikande åsikter är grundläggande i en demokrati, ja egentligen i all verksamhet där fler människor ingår. Det borde verkligen vara en självklarhet. Det riktigt trista är att detta för de flesta självklara beteende ofta saknas där maktfullkomliga personer befinner sig. Det verkar svårt att förstå sin roll som den tjänare till allmänheten man faktiskt är som förtroendevald. Jag har sett vuxna personer sitta på möten och härma icke närvarande. Oj - gör de så där mot mig när jag inte är här tänker man då. Så obehagligt. Sen håller man tyst för då finns inget att klaga på. Härskarteknik när den är som värst.

Troligen beror detta beteende på vilka personliga drivkrafter man har för att göra karriär i politiken. En del av oss vill påverka samhällsutvecklingen och gillar makt på grund av de möjligheter det gör att verkligen driva olika frågor. Andra gör det för egen tillfredsställelse. Olika agendor finns och den som är "smartast och listigast" vinner ofta. I alla fall vad det ser ut vid första ögonkastet. Men att vara just smart och listig behöver inte betyda att man är klyftig. Det senare är en vinnande variabel trots allt. I alla fall i längden.

Jag läste igår en intressant avhandling om politiker med karriärambitoner. Patrik Öhberg heter forskaren och författaren. Det finns all anledning att fundera över vad han skriver. Inom politiken behöver vi bli bättre på att identifiera goda ledare. Det måste som sagt ske innan någon hamnar högt på valsedeln. Det finns människor som är både kompetenta och intresserade men så länge de motarbetas av andra drivkrafter så blir det som det blir helt enkelt. Det kan vara lätt att dra iväg att göra något annat om man möter ett massivt motstånd mot andra idéer. Det är svårt det här med människor i grupp när makten hägrar och skälen till att man vill ha den är dunkla.

För att komma vidare och locka fler personer till politisk verksamhet behöver vi vara tydliga med vad som gäller i en demokrati. Översitteri, exkludering och användande av härskarteknik borde ge rött kort direkt.

Henrik Kelfve skriver på sin blogg om demokratikrisen i Sigtuna. Det har säkert alltid genom tiderna funnits liknande exempel. Men det hindrar inte att det är en viktig diskussion att upprätthålla. Vad ska man ställa för krav på personer som ska företräda oss i politiken? Partierna styr väldigt mycket här och det är naturligtvis riktigt och rätt för man kan ju inte ha företrädare som är av motsatt uppfattning i alla frågor. Någon slags värdegrund bör finnas även om taket också måste vara högt för att det ska kunna skapas dynamik i politiken.

Det behövs absolut också någon slags kompetensstämpel för att respekten för politken och politiker ska upprätthållas. Som det är idag så försvinner folk från politiken på grund av att den öppenhet man kan förvänta sig inte finns. Det är en katastrof för demokratin. Ska vi låta oss styras av personer som har egen agenda för sitt politiska arbete? Inte för att det är fel på karriärslystnad, tvärtom. Men skälen till den bör genomlysas på personnivå. Att vara smart och listig och smida ränker behöver inte alls betyda att man är duktig på det man ska göra? Det innebär dessutom att kraften går mer åt till navelskådande än till att föra de politiska frågorna som borde vara det viktiga. De som skulle kunna göra nytta försvinner sin väg. Antingen för att de blir bortmotade eller för att de tröttnar. Båda sakerna lika illa faktsikt.

Jag är övertygad om att det finns de som tar åt sig av vad jag skriver här, till er vill jag bara säga. Höj blicken och se bortanför naveln... Det här är ett generellt problem som demokratin skulle må bra av att ta itu med. Se nu på socialdemokraterna som väntar på Thomas Bodströms nya bok och hans avslöjanden om de kotterier som finns i det partiet. Det kommer att skaka om. Jag lanserade honom som blivande ny partiledare igår. Lite på skämt och lite på allvar. Det behöver skakas om lite varstans. Juholt uttalar sig om Bodströms bok. Intressant kommer det här att bli.

Sen är det så att man måste se på saker ur olika vinklar. Det den ene tycker är rätt kan vara fel för den andre. Det är också ett av de stora problemen här i världen. Missförstånden... Valda eller ej.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, tilltro, härskartekniker, demokrati, kompetens, moderaterna, alliansen