Pendeln slår tillbaka - till Kungens fördel...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...

Det senaste offret för mediadrevet har varit Kungen och hans eskapader ihop med grabbarna grabb. Det skiljer sig inte egentligen från andra sådana konstellationer kan man ana. När ett gäng blir väl sammansvetsat så tror de ofta att de blir oövervinnerliga. De kan göra allt. Det blir en tävling i att se var gränserna går. Du kan se det här lite varstans. När grabbarna på säljavdelningen slår vad om vem som ska få den nya sekreteraren i säng på säljkonferensen. Män i grupp spelar fotboll, super och erövrar kvinnor. Fördomsfullt. Kanske det. De visar varandra vem som kan gå längst ut på plankan utan att falla. Jubel uppstår och någon annan visar sig på styva linan för att upprätthålla jämvikten.

Det som nu utspelar sig kring Kungen och hans gamla barndomskamrater är inte något annat än grabbgängets strävan att hålla sig undan uppmärksamheten. Att bli tagen på bar gärning gör att skuldmekanismerna tar fart och det är tungt och man vill förstås skydda sig från den och framförallt att andra ska märka att man känner den. Ren självbevarelsedrift. Alla har nog känt så någon gång i livet. Ty vi gör alla dumheter i olika grad. Där drinkarna går in går vettet ut och det vet nog också de flesta.

Efter ett par dagars jakt på Kungen och hans kompisar så är frågan om inte pendeln börjar svänga - till Kungens fördel. Skulle det vara så att det här blev droppen som fick mediadreven mot enskilda att rinna över så är det tacksamt. Att ge fördel till gangstrar och förringa den som förtvivlat försöker komma ur deras garn är i det närmaste oanständigt. De har bara försökt rädda en situation. Om än inte med så lyckat resultat vad det verkar.

Insinuationer, effektsökeri genom att använda andras elände är så bedrövligt att se. Man kan bli galen på karlar som beter sig som grabbgänget. Det är inte toppen på nåt sätt. Men så himla ovanlig är det inte faktiskt. Det är väl bara att besöka vilken firmafest som helst, eller en campingplats på midsommarafton, ja en helt vanlig familjejulafton också, tänk Fanny och Alexander. Man kan välja att vara med eller gå därifrån. Kollektivet har dock ett starkt inflytande på de flesta och man kan tycka vad man vill om det. Så lätt är det inte att stå emot.

Personligen tycker jag att det är vidrigt med kaffeflickor och bikinibrudar och annat... Men för andra är det tydligen OK. Jag minns när Postens dåvarande VD Ulf Dahlsten fick ett Kyssogram i födelsedagspresent av några anställda. Han avskydde detta men blev ändå uthängd i pressen som en manschauvinist och allmänt dekadent person. Det var någon som fotograferade på festen och släppte bilder därifrån. Som alla vet så är en bild ett fruset ögonblick som taget ur sitt sammanhang kan få en helt annan betydelse än vad som egentligen fanns där. När sedan betraktaren lägger till sina fördomar kring det hela kan det ta vägen var som helst. Jag jobbade för honom och vet att han inte var en otrevlig person utan tvärtom, mycket jämlikhetstänkande och ansvarsfull heltidspappa till tonårsbarn medan hans fru jobbade utomlands. Han led oerhört mycket av den dåliga pressen som alltså inte på något sätt var rättvis mot honom.

Britta Svensson skriver att det är dags att sluta tjafsa med Kungen nu och jag håller verkligen med henne. Det finns en familj också som man bör ta hänsyn till. Det är så vidrigt när moralpaniken får fäste. Det finns ingen ände på grävandet då, men vem tar ansvar för det beteendet. Var går gränsen? Bytet ska till varje pris läggas ner, det finns inga hinder.

Att herr Lettström med flera nu anklagas för dåligt omdöme genom sina försök att sopa saker under mattan är märkligt på så sätt att media nu rättfärdigar gangstrarnas metoder och hellre fäller dem som är utsatta för dem är makalöst på något sätt. Är det så konstigt att man vill skydda sig själv och en kompis från genanta situationer man försatt sig i. Det gör vi nog alla, på olika sätt.

Hur vore det om media tog och grävde lite i gangstrarnas metoder? I stället för att gå deras ärenden. Lycksökare som Bingo eller vad han heter som skriver extra kapitel om Kungen på snusen på ett privat födelsedagskalas är bara för mycket. Jag förstår att hans farmor ogillade det hela.

Många gillar Kungahuset. Kritiken är dock också stor och det snackas om slöseri med skattepengar och det ena med det andra. Kungafamiljen är en symbol och en tradition som sprider glans till Sverige världen över. Det imponerar och öppnar dörrar och i många andra länder världen över har det betydelse. När Kronprinsessan Viktoria och hennes Daniel dyker upp blir det folkets jubel, när Kungen och Drottningen gör det likaså. Man behöver väl inte känna sig som en undersåte för att man gillar lite fest?

Kungen är trots allt även han en människa av kött och blod även om han har ett protokoll att hålla sig till . Media borde börja undersöka gangstrarna. Det är förstås farligare och läskigare än att slå ner på en enskild känd person och slita den i stycken. Det händer alltför ofta. Före Kungen var det Ola Lindholm som monterats ned steg efter steg. Innan han är dömd så mister han jobbet får inte längre vara med i Bris och hans karaktär diskuteras livfullt i media.

Vem kommer härnäst? Ingen går säker.

Finns det inget brott så konstueras det i media var säker på det. Mårten Schultz artikel: Massorna sondmatas av sina medier är absolut läsvärd. Följande punkter finns i artikeln och är väl värda att fundera kring.

1. Den misstänkta ska betraktas som oskyldig tills det finns en fällande dom.
2. Hans integritet ska respekteras.
3. Anmälaren bör betraktas som trovärdig tills det finns en övertygande anledning att misstro henne.
4. Anmälarnas integritet ska respekteras.
5. Kända eller betydelsefulla personer står inte över lagen
6. Anklagelser om brott mot kända eller betydelsefulla personer måste tas på allvar och processen bör vara densamma som gäller för andra misstänkta.

Alla är lika inför lagen och självklart har vissa saker mer allmänintresse än annat. Men fakta borde gå före spekulationer. Det skadar absolut mer än det gagnar att döma i förtid, i synnerhet när moralpaniken får vara riktmärke. Önsketänkande - men kanske att den här Kungahistorien kan få en ände på det mediadrev vi sett på senare år. En mer reflekterande pressbevakning tror jag står på allas agenda nu. I synnerhet när det börjar talas om journalistikens nya roll. Varför inte försöka skapa mer kvalitetsbevakning och inte bara rusa på som dårar i samma riktning som alla andra. Reflektion och eftertanke är aldrig fel. Det finns ett mänskligt plan också.

Fördöma beteenden kan man göra, vem skulle tycka att det var OK med en karl som sprang på porrklubbar och jagade småbrudar och var allmänt dekadent? Jag skulle bli galen...  Men att bryta ner människor till varje pris bara för att de begått misstag är att ta i ändå. Eller hur?

Tillägg: Inte utan att jag idag som elektronisk debattör håller med Haldadebattören Guillou när han tycker till om Ola Lindholmdrevet.

 (intressant)

Aftonbladet


Expr., Expr., Expr., Expr. AB, AB, AB, SvD

Andra som bloggar: Anybody