fredag 17 juni 2011

Att gråta sig till makten...

Det finns många olika trix att använda för att försöka få ett övertag i debatten. Ett av de värre är när man använder sig av känslor för att misskreditera andra. Gärna känslor och inspiration, men inte manipulation. Vi har hört ordet stupstock användas till leda av socialdemokrater för att påvisa att den borgerliga regeringen är okänslig och fullständigt empatilös, vi har på senare tid fått begreppet barnfattigdom nedtryckt i halsen. Det är inte seriöst. Vem vill se fattiga barn? Ingen naturligtvis. Däremot finns det olika tankar kirng hur man kan lösa problemet.

Gråt är en annan effektiv variant att använda för att uppnå makt och uppmärksamhet. Barn gråter ofta när de inte får som de vill. Bortskämda ungar brukar vi säga då. Egentligen handlar det om att de inte kan kommunicera vad de vill på rätt sätt och det är frustrerande för dem och så börjar de böla. Det är också ett effektivt sätt att få uppmärksamhet. Vilken vuxen kan stå emot ett gråtande barn?  När barnet blir äldre så ändrar de sina strategier och gråter inte längre för minsta lilla grej. De har lärt sig att kommunicera på annat sätt.

Det finns dock vissa människor som fortsätter med gråtandet för de har sett att det är en effektiv väg att få som man vill. Så även i vuxen ålder gråter de för att manipulera sig till att få sin vilja fram. Gråt väcker många känslor hos omgivningen och vilken man kan motstå en gråtande kvinna? Beskyddarinstinkten slår till och kommer som ett brev på posten. Vem vågar vara dum mot denna arma kvinna? Fiender ska motarbetas, skyddslingen måste tas om hand.

Bakom gråten finns dock en högst medveten strategi, genom att gråta får man över många på sin sida och så får man som man vill. Det bortskämda barnet fortsätter att agera på samma sätt i vuxen ålder. Det finns i grunden en bristande kommuniaktionsförmåga men gråten hjälper till så att man får sin vilja fram. Gråt är informativt, det är synd om den som gråter. För de allra flesta är det så, men man ska veta att det inte bara är ett sätt att visa sorg, glädje och ilska. Det kan vara manipulativt också. För att få som man vill.

Det är mycket effektivt. Men är det särskilt vuxet? Nej det kan man inte säga. Är det trevligt, nej det kan man inte säga. Vad gör man åt personer som beter sig så? Jag har ingen aning faktiskt. Man kanske ska börja med att genomskåda dem. Hur många gråter sig till makten? Inte många män.

Män kör dock med andra metoder och i det fallet måste jag medge att jag själv är lite manlig av mig. Jag ställer frågor, för att ruska om. Men som Lena Mellin skriver "I krig, kärlek och politik är alla medel tillåtna. Även de fula". Hon beskriver i sin text hur Juholt genom sina frågor fick Fredrik Reinfeldt och den borgerliga regeringen att framstå som hårda och känslokalla.

Jag brukar ställa frågor om man tänkt på de konsekvenser vissa beslut kan få. Det uppskattas inte alltid. Det finns de som tror att jag är elak, men faktum är att jag bara vill att man ska vara förberedd på det som kan komma. Man kan ju vara kort- eller långsiktig i sitt tänkande, eller hur?

Med en tiopoängskurs i praktisk retorik uppmärksammar man sin omgivning och kan snabbt se vad som är härskartekniker, manipulering, medvetet eller ej. Det gillar inte alla förstås...

Inga kommentarer: