Politiken är viktig och människorna i den också...

Politik är kul, bland det roligaste som finns faktiskt. Pulsen i debatten och de engagerade människorna runt omkring är det som driver. Man tycker en massa saker och bryter det mot andras tankar och så småningom kommer det ut något av det hela. Borgerliga eller socialistiska idéer, det är en smaksak. Det är en fantastisk känsla att vinna en debatt. Inte just det där att vinna eller bestämma över andra  utan den känsla då man upplever att man fått någon annan att tänka en meter längre, eller rent av själv ändrat ståndpunkt. Konfrontation och stridigheter kan vara, det är sakfrågedebatten som är viktig. Alla klarar inte den förstås, det kan vara svårt att abstrahera och visst är det lätt att använda sig själv som exempel varvid frågan direkt hamnar på personnivå. Det är kanske därför en del personer väljer att ta en mer instrumentell position. En del använder hellre makt än debatterar och det är också synd.

Fredrik Segerfeldt skrev tidigare en gästblogg här på MMK där han reflekterar över politikens villkor. Han beskriver en sida av saken man helst skulle slippa känna till. De politiska partierna och det gäller rakt över dem alla har en kultur som inte är så trevlig alla gånger. Interna maktkamper pågår ständigt och det handlar väldigt lite om de politiska frågorna.

Se på kommunalrådet i Nordmaling som betraktas som ett arbetsmiljöproblem. Läs artikeln om hennes arbetsmetoder i TCO-tidningen.  Det är inte nådigt. Kommunalrådet själv intervjuas och ger sin syn på det inträffade. Det finns alltid flera sidor av saken. Se den intervjun här. Där säger hon att hon i fortsättningen ska kommunicera via kommunchefen. Jag tror att det är rätt tänkt. Politiker representerar folket och kommunchefen bossar över verksamheten som ska genomföra och verkställa de politiska besluten. Det är de senare som politiskt ska följas upp, via kommunchefen. Man måste kunna jobba genom andra. Känna tillit, våga släppa. Risken finns att om man tar på sig för mycket själv blir inget gjort. Men kan man känna tilltro till en person som kanske rent av ljuger för att försköna sig själv. Den e-post hon skickat och låtsas om att någon annan har gjort. Man vet inte, det kan vara så. Läskigt i så fall. Självklart går det inte att sitta på distans och förstå vad som exakt skett i Nordmaling eller ens vems fel det är. Men ett är säkert och det är att det finns en konflikt.

I Strängnäs finns det en enskild politiker som inte får vara med i vare sig det ena eller det andra partiet. Det råder personkonflikt där. Det gör det på fler ställen. Och man kan undra varför. Om alla lyfte upp frågan till att handla om den politik som de flesta av oss startade med så skulle det inte behöva bli så tjafsigt. Dp skulle flera kunna komma överens och det där interpersonella tragedierna få stå undan. Det vorde det bästa. För partiet.


Arena Prolog: Politikdöden (från 2006, men intressanta tankar där)