torsdag 7 juli 2011

Centern och alliansen...

Centerpartister vill bryta upp med den borgerliga alliansen och stå på egna ben menar en del. Det ska vi inte alls säger andra. Däremot handlar det om att profilera sig hårdare. Det är en intressant fundering förstås. Man kan förstå att centern med flera små partier känner sig lite undanskuffade av all uppmärksmahet som moderaterna får. Fredrik Reinfeldt som är synnerligen poppis enligt alla mätningar ger moderaterna en särställning som största borgerliga parti. Det är självklart på något sätt och därmed.

Gulliga och smarta och duktiga Annie Johansson verkar vara den givna favoriten som ny partiledare för centern. Fredrik Federley är en annan vitaliserande profil och så IT-ministern Anna-Karin Hatt förstås. Själv vill jag slå ett slag för Lena Ek som har den där mognaden som jag tror behövs i partiledarsammanhang, jag kan ha fel. Alla börjar dock nånstans. Samtidigt är det väldigt intressant hur det verkar som om valberedningar och hemligheter kring vem som kommer att bli föreslagen är på väg bort. Allt fler uttalar sitt intresse för att ta på sig ledartröjan och det är dessutom OK. Det är bra och säkerligen en frukt av att sociala medier ger större möjlighet. Bort med hyschhyschandet och bakgrundskuppande.

Säga vad man vill om andra allianspartier och dess företrädare men centern har släppt fram personligheterna på ett helt annat sätt än de flesta andra. Det har inget annat parti gjort. Där finns det uppenbarligen något positivt i Maud Olofssons ledarskap, hon har givit utrymme för andra att inta scenen på egna meriter. Även om Fredrik Reinfeldt och kompani visat på en vilja att ge utrymme till yngre och högst kompetenta förmågor, för de finns verkligen i moderaterna så lyfter det inte riktigt utanför sfären Reinfeldt och Borg. Det är lite synd. Man kan undra varför, mycket tradition förmodligen och en viss hierarkisk uppbyggnad möjligen. Men verkligen ingen skugga vare sig på Sofia Arkelsten, Anna Kindberg Batra med flera. 

I politisk verksamhet handlar det inte bara om de politiska frågorna, det handlar också mycket om vem du känner och om du har acceptans för din egen person. Det har inte alltid med politisk duglighet att göra. Efter att ha lyssnat på de borgerliga partisekreterarna i Karlstad för ett par månader sedan lanserade jag idén att alliansare ska kunna flyta över partigräserna i högre utsträckning idag. Egna erfarenheter säger att många blir stoppade i sitt engagemang redan på lokalplanet och det är trist i tider då vi behöver vara många som jobbar tillsammans mot gemensamt mål. En borgerlig regering även i nästa val.

Kontentan av detta var. Heja Maud som släppt fram personligheterna i partiet. Det är tecken på personlig styrka. Sen får vi se vem centern själv väljer, det är deras sak helt och hållet. Man ska komma ihåg det.


Kielos  Böhlmark  Tommy  Mikael Tokmoderaten Magnus Andersson  Krassman, Högberg, Moberg

AB1, AB2, AB3, Exp, Svd1, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, Svd6, Svd7, DN1, DN2, DN3, GP1, GP2, GP3, SVT, SR

3 kommentarer:

Pontus sa...

"Gulliga och smarta och duktiga Annie Johansson verkar vara den givna favoriten som ny partiledare för centern. Fredrik Federley är en annan vitaliserande profil"

Japp, man skall belöna dessa två för deras svek i FRA-frågan. Vad kan man säga? De visade sig vara ordentliga politikerämnen.

Camilla Lindberg är inte längre kvar, men Annie Johanssons svek har gjort att hon stigit som en komet.

Erik Rune sa...

Det verkar som om Annie Johanssons ja till FRA-lagen är glömt av dem på högerkanten som hoppas på henne nu. Beror det på att hon trots allt är den mest högerliberala kandidaten till partiledare (c)?

Fredrik sa...

Vad som behövs är att socialliberaler i folkpartiet och centerpartiet gör sig fria från det allt för nära samarbetet med högern (m, kd). Socialliberala mittenpartier bör lika gärna samarbeta med s som med m, och de bör definitivt inte sitta i allians med antiliberala partier som KD.