Att vara fritidspolitiker är inte självklart enkelt...

Vi har tidigare diskuterat här och annorstädes om det förslag på policy vad gäller rökfria arbetstider som många kommuner genomfört. Jag tycker att det är ett synnerligen korkat, ej genomarbetat förslag och jag har uttryckt det också både här och på andra ställen. Det är främst frågan om rökfri arbetstid och hur långt den ska sträcka sig som varit på tapeten. Många tycker då att det är helt självklart att man inte får röka ens när man arbetar i sitt eget hem. Arbetstid som arbetstid säger andra. Personlig integritet säger jag. Det är viktigast här. Nån måtta får det vara och det är inte så att det alltid är en förmån att jobba hemifrån. In i hemmet ska inte arbetsgivaren.

Nåväl igår kom frågan upp till beslut även i vårt fullmäktige. Jag hade bestämt mig för att avstå från att delta i beslutet först. Men efter en del diskussioner med vår ledande politiker kom jag fram till att jag skulle kunna gå med på förslaget mot att det förkunnades att man INTE kan sanktionera det hela om policyn INTE efterföljs och att det INTE menades att det skulle kontrolleras om man rökte eller ej när arbetet utfördes i hemmet. Tillägg den 31:a aug. På förekommen anledning vill jag påpeka att det fördes ett resonemang kring frågan med gemensam ståndpunkt oss emellan. Det ställdes inga ultimatum. Det finns de som gärna vill att det ska vara så. Men tyvärr.

Så i princip så var hela policyn onödig eftersom frågan landade där det gjorde. Och den hade kunnat dras in. Men det hade gjorts överenskommelser som gjorde att ärendet inte kunde dras ur var uppgiften jag fick. Det kan man ha viss förståelse för.

Jag gick upp i talarstolen och talade om att jag tyckte att det här var fel och varför och samtidigt meddelade att jag kunde gå med på det hela eftersom de värsta avarterna inte vara aktuella. Nu får jag naturligtvis kritik av andra för att jag både var med och var emot samtidigt. Men det handlar om att kompromissa i politiken och jag sa min mening.  Å ena sidan blev jag kritiserad för det och å andra sidan för att jag inte bråkade mera. Det bör påpekas att jag inte var ensam i salongen...

Vissa personer hade förstås helst velat att jag gått emot alla och ställt till liv i fullmäktige, de gillar det. Jag tycker inte att det är ett självändamål att bli osams med mina egna, de tycker att jag är besvärlig nog ändå eftersom jag ofta har synpunkter där det inte är önskvärt enligt deras sätt att se. Men jag är inte politiskt aktiv för att hålla klaffen i alla sammanhang, det är liksom inte idén med demokratiska samlingar om jag förstått saken rätt. Jag kan för all del ha fel.

När man får handlingarna till fullmäktige färdigstämplade och klara utan att någon vidare gemensam diskussion har skett innan besluten tagits i kommunstyrelsen, som det är hos oss, då finns det inget större utrymme för en debatt. Man har att gilla läget i princip. För inget hinner göras. Då är alternativet att i fullmäktige uttrycka saken. Det gjorde jag också. Det är lite synd att inte all kompetens tas till var aför den finns hos oss alla. På olika sätt.

Nu har även vi en rökpolicy här i kommunen. Nog kunde skrivningarna varit klyftigare, underlaget mer berett. Men det hela säger en del om hur beslut kan gå till i en kommun och får bli ett slags dokument över hur det inte ska se ut. Att genomföra en policy som man redan innan beslut fattats vet att den inte går att efterleva är något som bör/skall ifrågasättas. Hittills har 139 kommuner antagit i princip samma dokument då det verkar som om det mesta är klippt och klistrat från det ursprungliga dokumentet från Folkhälsoinstitutet. Men SKL har rekommenderat det här säger många då. Det i sig betyder inte att det är rätt och riktigt enligt min mening.  Vi måste börja tänka mer och höja nivån på den verksamheten och inte bara gå på känslor som att inte lukta rök och alla vet ju både det ena och det andra, man vet hur det är. Man anser att tyckanden är fakta utan att fundera en meter längre. Man har inga dubier inför att peka ut en speciell grupp som ickeönskade. Grupptrycket tar över.

Doften av rök är inte lika med passiv rökning. Vissa verkar blanda samman det. Att det står i policyn att man inte ska utsätta andra för rökdoft står inte i tobakslagen. Där står dock att man inte ska utsätta andra för tobaksrök och det sker redan genom att arbetsplatserna är rökfria.

Jag hade önskat att ärendet dragits in. Jag hade också kunnat få denna önskan nämnd till protokollet  förstås, men vad hade det tjänat till när det ändå skulle gå igenom. Jag är nöjd över att det blev som det blev. Men hoppas förstås på att de politiska frågorna kan gå igenom den större demokratiska processen i fortsättningen så att även jag och andra fritidspolitiker kan vara med och delta i diskussionen innan handlingarna är färdigtryckta och beslutsförslagen lagda. Då är det omöjlig att göra något åt dem. Jag tror inte på polsk riksdag i kommunfullmäktige nämligen. Men däremot vill jag vara med och ha synpunkter och påverka INNAN ärendena kommer dit. Att vara placerad långt ned på listan och bara jamma med är ganska värdelöst använd tid.