Just nu är det många partier som byter eller ska byta ledare. Centern går ut med tre kandidater, alla verkar bra. Annie Lööf (Johansson) och Anna-Karin Hatt känner jag som duktiga och trevliga personer och den tredje Anders W Jonsson verkar också synnerligen kompetent. De flesta partier verkar öppna för att låta medlemmarna vara med och tycka och rösta om sina kandidater. Man kan tycka att det vore fullständigt självklart också i en demokrati.
Men om man tittar lite närmare på saken så inser man att den där öppenheten nog inte är så mycket mer än en kuliss. Tag en lokal partiförening någonstans i Sverige. Några hundra medlemmar, säg 300 stycken. En aktiv klick på 10 personer kanske och sen ytterligare 30-40 aktiva. Hur demokratiskt blir det när de väljer sina kandidater? Det är samma personer som styr och ställer år ut och år in och kompisarna sätts in och arvoderas och allt är lugnt och fint - för dem. En och annan ny kanske kommer in och får ta plats i värmen. Då under förutsättning att de är av rätt virke, inte tar för stor plats och håller en låg profil. De som är engagerade, tycker saker och har åsikter göre sig ej besvär. De blir ofta sidosteppade och rent av kan energin i gruppen gå åt till att hålla dessa på plats. Se till att de inte får utrymme eller möjligheter att påverka. Frustrationen ökar i båda lägren och plötsligt så kan en hel grupp vara emot en enskild, all kraft läggs på att inte en engagerad person ska komma fram. Det blir navelskåderi för hela slanten. Det går dessvärre inte att komma ifrån att för många är politiken en födkrok som ska försvaras till sista blodsdroppen. Själva andemeningen att jobba för väljarnas bästa kommer i andra hand. Detta ser man ganska ofta och det gäller alla partier och överallt i landet. Den som bara vågar ifrågasätta den ordningen göre sig ej besvär. Då bemöts man med krafterna och åker ut.
Lena Mellin tror att Centern är på väg att öppna för en ny typ av val. Alla tre partiledarkandidaterna har fått varsin presskontakt och like mycket medel till sina privata kampanjer. Så har det aldrig gått till i ett svenskt parti skriver Mellin. Nej verkligen inte. Ofta är det så att ett fåtal väljer ut vem som ska få kandidera, ofta är denne själv inblandad i det hela dessutom, sen är det stopp för övriga. Ingen verkar se värdet i att det finns många olika värden i att fler kandiderar, ty varje person har sina väljare vilekt leder till en bredare bas totalt sett. Så förhoppningsvis så är tiden där ett fåtal ensamma kan bestämma över nu säger Lena Mellin. Jag hoppas att hon har rätt. Demokratin måste få sitt utrymme.
Tillåt debattem ,,,, http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/bjud-oss-konflikter-loof-och-hatt_6388875.svd
Högbergs tankar - Vad belönas av väljarna
Tokmoderaten - om partikonflikter
Media: Exp, Exp2, DN, SvD, SvD2, VT, GP.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar