Vem eller vad har egentligen tolkningsföreträde...

Jag får då och då kritik för att jag inte tar ställning för det svarta eller det vita. Men saken är den att jag tycker att det är att göra det för lätt för sig. Vi har alla våra olika sanningar och världar som vi tolkar verkligheten utifrån. Vem kan bestämma över vad som är rätt? Alla har rätt på nåt sätt. Det gäller att försöka se det. På twitter fick jag här på morgonen en ny bekant och vi började diskutera kring ämnet och kom fram till att vi tyckte ungefär likadant. Så varsågod och läs några kloka rader här nedan. Det är inte fel att tänka till lite extra ibland. MMKs bästa citat: "I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant." (Robert McCloskey)


G Ä S T B L O G G ...

Vem eller vad har egentligen tolkningsföreträde?

Efter rasande debatter på Twitters  diskussionforum #svpol  har jag ofta loggat ur, trött på att vi ständigt stångar våra budskap till mottagare som bara är intresserad av att vinna poäng som redan är uträknade. Trött på att vi missbrukar debatten och kommunikationen som är det viktigaste medel vi har för att förstå och vidga vår kunskapsbank när vi tolkar vår omvärld. Att göra seriösa försök att förstå vår gemensamma plätt i universum är att skaffa sig viktiga ingredienser för att kunna förändra den.  Eller kliver jag in i en debatt på nätet för att åstadkomma - absolut ingenting ?

Och kan jag då inte lika gärna låta bli?

I människans högst individuella minnesbank finns många millimeterutrymmen  för gamla minnen, smaker, dofter,  förnimmelser och tankar som vi inte ens längre är medvetna om. Dessa minnen traskar  vi runt med, och när vi tolkar vår omvärld  lägger vi till den nya informationen till det som redan fanns lagrat.

Klick, klick. Nytt. Ny formation.

Ny plattform har skapats när vi fortsätter vår livsresa bland medmänniskor, tankar och det ständiga flödet av information.

Betänker man detta kan man ställa sig frågan om det verkligen finns en sanning, när det bygger på så många människors olika minnesbanker och filter att försöka förstå vår kontext med.

Vi bär alltid med oss våra egna filter när vi tolkar ny information och ingen kan tolka den på exakt samma sätt.

Är det hotfullt mot mina övertygelser?

Eller befriar det mig från att aldrig tycka mig ha mandat att kunna ifrågasätta det jag tror att tycker
eller hör?

Igår var jag på biblioteket för att låna böcker om rasism, invandring och vårt mångkulturella samhälle som grund för nytt skrivande. När författarna som finns representerade bland hyllorna beskriver faktainnehållet i den litteratur jag väljer, ska jag vara klar över att den vävs ihop med författarnas egna analyser. De har alltså, precis som oss alla andra, redan tolkat sin omvärld.

Betydelsen av att det står Fil.kand framför författarens namn, blir då att vi blint litar på att dess åsikt är ett rättesnöre vi kan referera till som en sanning. Jag är högst personligt väldigt kritisk till hur vi utan större reflektion litar på källhänvisningar till olika statistiska undersökningar och artiklar i ämnen vi diskuterar med andra.  Tilliten vi har till hur andra har tolkat omvärlden, utan att ens orka ifrågasätta den och tänka efter med vilka grunder de gjort den, är alldeles för onyanserad.  
Ändå har det blivit ett verktyg för att kunna bemästra samtalet på nätet,  där det ständiga ropet efter referenser har blivit ett krav för att få delta i debatten med argumentet att du annars inte har grund för något tyckande alls. Det är givetvis mycket bra och bitvis också mycket viktigt att stärka och bygga upp sina argument med hänvisad grund, men statistik, artiklar och undersökningar bör användas ödmjukt och inte som en härskarteknik för att tysta debatten.

Vi behöver uppmuntras till kritiskt tänkande och att lyssna på vad andra faktiskt försöker förmedla till oss. Jag säger inte att allt är osant, jag menar att vi behöver vara extremt noga med att sondera var informationen kommer ifrån och vad den faktiskt vill säga. Bakom varje uttryckt åsikt finns en människa. Och bakom den en till, och en till.

Och det gäller även för oss.

En grundtanke om man vill kommunicera konstruktivt är att utforma budskapet så att tolkningsutrymmet blir så litet som möjligt för den du pratar med. Det handlar inte om att förutsätta att mottagaren är dum eller korkad, utan just det att vi helt naturligt tolkar budskap på olika sätt. Skala av så mycket som möjligt och försök att undvika allt för mycket värdeladdade begrepp som kan vara svåra att kommunicera.

Ett annat begrepp som också hänvisas till i debatten är sunt förnuft, något som vi gärna ropar till när ingenting annat fungerar. Som en gemensam och odefinierad norm som då per automatik delades broderligt ut av högre makter mellan oss medmänniskor strax efter evolutionen. Det mest oanvändbara begrepp som finns är ju som du kanske förstår just - sunt förnuft. Vi kan aldrig vara så naiva att vi tror att sunt förnuft är något som är gemensamt.  Vill du bryta nya marker bör du nog istället rikta in dig på att försöka förstå hur andra människor resonerar och förstå var den personen kommer ifrån. Läs en bok. Hey, läs två. Häng med i din omvärld, res och upptäck nya kulturer. Prata med människor, lyssna. Men framförallt, var medveten om dina filter och var du kommer ifrån. Öppna upp för möjligheten att din värld kan förändras.

Eller det är så satans jobbigt och skrämmande att vi hellre avstår?

Viveca Lindfors

Utbildad beteendevetare inom pedagogik och kommunikation- och konflikthantering, arbets- och organisationspsykologi.  Har alltid haft ett brinnande rättspatos och intresserat mig för samhällsfrågor.  Arbetat inom vård/omsorg/psykiatri större delen av mitt yrkesverksamma liv och på senare år riktat in mig på arbetsmarknad, som coach och resursvägledare för att vägleda långtidssjukrivna åter till självständig försörjning.  Partipolitiskt obunden, men med starka värderingsgrunder.  Vurmar för välfärd, ungdomar, kvinnofrågor och att försöka avdramatisera känsliga ämnen i samhällsdebatten.