Hur många barn är understimulerade i skolan..

Det talas myckt om NPF-diagnoser dessa dagar, många har besvärligt i skolan till följd av att de inte har samma sätt som alla andra. Många får naturligtvis hjälp av en diagnos och det kan dessutom vara förutsättningen för att man ska få den. Som allt annat är så är det som går utanför det vanliga budgetstyrt. Det är alltid lättare att organisera in något, vi gör gärna det för att skapa ordning i vårt kaos. Den kollektiva ordningen går före individen. Det är möjligt att det är just därför det blir kaos ändå så att säga.

Det har många gånger slagit mig att de där ungarna som antingen är överjobbiga eller för lugna i skolan också skall ordnas in det vanliga - till varje pris är direkt understimulerade.

De barn som är duktiga i exempelvis matte som exempelvis Ruben vars skolliv beskrivs i en artikel i SvD, gör mig smärtsamt påmind om en egen närstående som är likadan. Lärde sig multiplikationstabellen med hjälp av muffinsformen nästan innan han kunde gå. Pötsligt satt han där på golvet och sa fyra gånger tre är tolv. Så har det fortsatt. Självklart tycker en sådan unge att det är trist att sitta och räkna i matteboken sida upp och sida ned och börjar pyssla med annat på lektionerna och betraktas som ett störande element av den anledningen. Alla ska göra lika med vissa variationer är den allmänna inställningen.

Ett av problemen för barn som är särbegåvade är att för att de är väldigt bra på en sak behöver inte betyda att det gäller hela vägen. Att vara duktig i matte behöver inte betyda att man är socialt mogen på samma sätt som den åldersgrupp man skulle kunna studera ämnet ihop med. Så det blir besvärligt hur man än gör. Ni kan tänka er en sjätteklassare som pluggar matte med niorna. Vad gör det för självkänslan? I ena gruppen är man en lillplutt och i den andra betraktas man som konstig för att man inte deltar som alla andra.

Man kan undra hur många begåvningar på olika områden som kväses i skolan på grund av behovet av normalordningen. Åldersfixeringen och Piagets stadieteorier är av ondo i dagens samhälle. Det är inte i lådorna det skapas utveckling vare sig för individen eller samhället.

Skolan behöver individualiseras och det behövs fler vuxna i skolan som kan möta behoven av detta. Friskolor med speciell inriktning är en bra sak, individuellt utformade studiemedel en annan. Mycket av detta används redan i skolan. Men mer måste till. Så katederundervisningen som gillas av skolministern är nog inte den enda rätta vägen för att utveckla kunskapssamhället. Det behövs annat.

Det skulle vara intressant att få se en studie över hur många med NPF-diagnos som är särbegåvade på ett eller annat sätt men inte har hela kollen på hur samhället anser att det ska ageras på det sociala planet.  Visst är det viktigt att fungera socialt - men hur vore det att vända på pannkakan och öppna upp för lite alternativt tänkande här? Alla har inte svårigheter, vissa har lättheter...

Är det konstigt att en under-/felstimulerad unge börjar agera på sitt sätt om han/hon ska behöva sitta stilla i långa perioder och inget ha att göra. Det är verkligen slöseri med resurser.

Jag återkommer här till en av de böcker som gjort starkast intryck på mig vad gäller barns olikheter nämligen Ellen Winners bok om särbegåvade barn. Gifted Children: Myths and Realities. Bland annat tar hon upp frågan om hur bra det är att blanda barn med olika begåvning, de duktigare lyfter de andra menar hon. Som exempel beskriver hon en klass där barnen låg på väldigt olika nivåer i läsning. De skulle spela Shakespeares MacBeth och de som läste bra fick originaltexten att plugga in och de som hade svårare med läsningen fick en enklare text. Därefter spelade de upp en gemensam föreställning och alla kunde vara med för de förstod innehållet i pjäsen. Detta ställer naturligtvis större krav på den som är pedagog. Det är önskvärt att lärare fick vara lärare och inte därutöver behöva arbeta som socialarbetare och diverse annat som följer med lärarrollen idag.

Det är dags att fundera över skolan med levande produkter ... Barnen.
Det är dags att formulera om hela skolan så att den blir en plats för alla. Inte ett ställe där man måste ha en diagnos för att få den uppmärksamhet och det stöd man kan få för att komma vidare oavsett kunskaps- och talangnivå.

Kolla in den här bloggen alla Mattesnillen.

Mensa har också ett speciellt program för särbegåvade barn.

SvD

Bloggar: PluraWord  Nicke Bremer  Högrelius



http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/ruben-fick-baklaxa-trots-att-han-ar-mattesnille_6529928.svd Läs även andra bloggares åsikter om skolan, särbegåvade barn, politik, läroplanen, lärare, moderaterna, alliansen