Sant eller falskt eller Juholt...

Det är förvånande hur vissa människor ständigt friserar sanningen till att passa den egna personen och tillfället. Per T Ohlsson ger socialdemokraternas partiledare Juholt rejäl kritik och beskriver hur han flackar med sanningen hit och dit. Ibland är det si och i bland är det så och det gäller samma sak. Ibland har vi skickat tryckpressar till Polen och ibland inte.Det verkar in te så noga med sanningen, vet han ens om själv vad säger, det behöver inte vara medvetet, det kan vara ett tecken på stress faktiskt. Man märker ofta det på människor som är utsatta för stress att berättelsen anpassas till den man senast talat med och till slut är man så omgiven av sina egna vita lögner att man inte vet vad som gällde från början. Det är alltid bäst att tala sanning även om det innebär att man får en snyting. Juholt berättar om sin stressade situation i Aftonbladet och uttrycker sorg över att media tagit kontakt med hans mamma. Ja det kan man tycka är sorgligt. Han är dock inte ensam om den situationen. Flera andra drevutsatta har fått vara med om samma sak.

Dock när man har gott minne så blir man i det närmaste galen av att höra olika motsägelsefulla varianter.

Att socialdemokraterna är på väg att implodera känns ganska uppenbart. Det verkar ha rörts om i den soicaldemokratiska själen rejält på sistone och vi har väl aldrig tidigare hört någon partiledare vara så påhittig med vad som gäller. Barnvisan nedan är en bra beskrivning av läget. Utan ledarskap uppstår det problem.

Prästens lilla kråka

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slänk hon ner i diket.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slänk hon ner i diket.

(Källa: Barnvisor.net)

Läs Per T Ohlsson (Sydsvenskan) - En sådan statsminister?  Canossavandring säger han. Jag kallar det Kastrullresan.  Lena Hennel reflekterar över denna partiledarresa.

Problemet är inkompetens att få till en fungerande verksamhet skriver Katrin Kielos lite uppgivet. Jag kan förstå henne. När man ser hur kraftförhållandet är mellan Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt är så skulle jag också bli uppgiven. SIFOs senaste undersökning visar på stora skillnader. Det kan inte vara lätt att vara socialdemokrat idag. 

En av de viktigaste sakerna i politiken är att visa ryggrad och stå emot popualism. Gör man det så kan man räkna med kritik också. Går det bra räknas man som självgod. Lena Mellin har åstadkommit en kritisk artikel om Fredrik Reinfeldt och kallar honom högmodig. Jag skulle vilja säga att han nog mer är glad över att det går bra för alliansen och den politik som uppenbarligen av opinionssiffrorna att döma gillas. Man ska också hålla i åtanke att det var för oss moderater på vår egen partistämma han talade och i egenskap av partiledare. Det var ett lysande och inspirerande tal som gav honom stående ovationer. Det är klart att vi som var där fick blodad tand att fortsätta vara moderater. Det är han som kör. Det är bra att ha en sån ledare. Det är inte heller fel att gilla sin partiledare.

Att som Lena Mellin påstå att Reinfeldt fått hybris bara för att han var lite skojigare än han kanske är i sin roll som statsminister var lite snävt tycker jag nog. Han åkte faktiskt på motstånd av sin egen hustru i debatten om vem som ska bestämma hur hushållsarbetet ska skötas. Politiken eller var och en.  Hustru Filippa vann den ronden. Ingen politisk styrning i hemmet. Så ska politik vara, många åsikter som uttalas och så blir det omröstning. Ibland vinner man och ibland inte. Det är på något sätt själva kvintessensen av det politiska engagemanget. Debatten är det som får blodet att svalla och det är härligt...

Bloggar: Kent Persson Thomas och Högberg, Johan, Norah, Paul, Tokmoderaten, Zac. och röda berget och mikael Kulturbloggen

SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr och AB och AB2 och AB3

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, partistämma, fredrik reinfeldt, örebro, ryggrad


moderaterna