Det handlar inte om blöjor utan om människosyn...

Vårdföretaget Carema ligger illa till just nu. Ett mediadrev rätt upp och ned pågår. Jag tycker att det är bra att diskussionen om hur våra gamla har det tas upp. Dock blir som vanligt fokus på detaljerna, vinster och blöjbyten och ugnsuppvärmd mat i plastpytsar det som får rubrikerna. De där som vi alla lätt kan dras med i och uppröras över.

Har det betydelse om det är privata eller offentliga organisationer som styr. Därom tvista de lärde

Men det viktigaste är egentligen vår syn på människan - det är vad som borde styra hela diskussionen. Det gläder mig att flera av mina moderata partikollegor är inne på samma tankar. Att många politiska motståndare nu gnuggar händerna och ser sin chans att lägga skulden på alliansregeringen hör till bilden lika mycket som att rubrikerna med stora bokstäver skriver om blöjhanteringen på äldreboenden. Det finns detaljer i alla jävligheter och det här med att väga blöjor är en av dessa.

Man missar ofta skogen för bara träd som man brukar säga, det är lätt att bli förtvivlad.

Jag minns min egen styvfar och hans sista äventyr på åldringsboendet. Den önskan vi hade om att det skulle fungera som den trevliga dagverksamheten gjorde med den skillnaden att han också bodde på samma ställe slogs bryskt i krasch. I stället blev vi tillfrågade om att dra ner på hans bromsmediciner så att han skulle gå in i demensen lite fortare. Det kändes väldigt svårt. Sen fick han antidepressiva eftersom han vantrivdes så hemskt. Då började han yra om att ryska maffian var i hans rum på nätterna, de hade klättrat upp för väggarna och tagit sig in osynligt genom fönstren. Det var på sjunde våningen. Han gömde sig bakom en tavla för att de inte skulle se honom när han gömde sina besparingar, som var en kasse med mynt. Han var livrädd. Den skräck han visade var helt övermäktig, visste inte vad som kunde göras här. Som anhörig så kan jag känna sorg än i denna dag för det han fick uppleva sitt sista år av livet. Vi gjorde vad i kunde och som sagt tidigare så hade han fått flytta hem till oss om jag hade vetat vad det hela handlade om. Det är möjligt att jag borde ha anmält dem jag också.

Det riktigt svåra var att inse att han gick från att vara en människa av kött och blod till att bli någon slag produkt att förhålla sig till. Nåt fel i systemet är det. Det är lika eländigt i den kommunala verksamheten har jag fått erfara från andra. Vi måste bort från vanmakten och ta tag i detta problem.

 Läs Järkeborns och Kjellins viktiga inlägg i debatten. Jag håller med dem och det gör Kent Persson också. Det här är en jobbig diskussion men den måste tas.

Aftonbladet  DN

(intressant)

Mina tidigare personliga tankar kring äldringsvården finner ni längst ned i denna bloggpost.




Läs även andra bloggares åsikter om carema, politik, äldrevård, moderaterna. regeringen, människosyn