Jag skrev en serie små betraktelser över min styvfar som hamnade på äldreboendet i Sundbyberg. Hade jag vetat vad jag vet nu hade han fått flytta hem till oss och möjligen hade han levt också. Personalen gjorde vad de kunde men det saknades ett helhetsgrepp kändes det som.
Jag välkomnar verkligen en kvalitetsgranskning å åldringsvården. Att bli inlåst som ett djur medan man fortfarande har lite kvar av intellektet måste vara fasansfullt. Det behövs verkligen nyanser i äldrevården. Jag var själv väldigt aktiv och deltog i anhöriggrupper men dessvärre så hann min far gå bort innan något hann hända. Han bröt lårbenshalsen efter en nattvandring och blev efter det aldrig bra. En gång ringde min syster och var jättearg för att min far legat på sjukhus när hon kom för att hälsa på. Jag visste inte det för någon hade talat in på mitt mobilsvar utan att följa upp så han låg där ensam i tre dygn och trodde förmodligen att vi övergivit honom. Hemsk upplevelse. Borde kanske ha jobbat hårdare med att anmäla det jag tyckte var fel, men jag orkade faktiskt inte det. Många känner det nog så.
Små betraktelser av livet som åldring när man inte längre själv får bestämma.
När man blir gammal ska man ha det muntert och bra...
"... De pensionärer som inte tappat all social kompetens har behov av en
dräglig tillvaro. Det är med sorg i hjärtat jag ser min gamling tyna
bort, sakta men säkert. Mest av tristess och känslan av att vara helt
hjälplös inför sin situation. Han hatar att vara inlåst men framför allt
avskyr han känslan av att inte ha någon att prata med på dagarna. Det
anordnas olika aktiviteter, men det är av det kollektiva slaget och det
är inte meningsfullt för alla. I synnerhet inte för dem som vill samtala
med andra, det går inte att göra det under allsångsaktiviteter. Nog kan
man tycka att det vore bra om de boende på Ekbacken snarare fick
möjlighet att umgås med varandra utifrån hur sjuka de är och inte
utifrån vilken avdelning de befinner sig på. ..."
Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...
"... Men åter till julpysslet - här skulle strykas julduk, den som mamma
alltid hade på just det bordet. Sagt och gjort - ut i korridoren på
äldreboendet och leta efter tvättstuga och strykjärn. Men vad i hela
friden, strykbrädan var så risig att den bara rasade ihop och allt satt
löst. Den föll och jag klämde mig, blev arg och tänkte att nu fan
strykbrädan ska du få veta vem som tänker stryka en duk. Jag klämde upp
brädan mot bänken och höll emot med knät samtidigt som jag försökte räta
ut de tio år gamla rynkorna på duken. Jag vann. ..."
Söndagsmiddag på äldreboendet - mums
"... Dyrt är det också, flera tusen dyrare per månad än det var att bo hemma
och mycket sämre på många sätt. Maten serverades ur plasttråg som kom
direkt i dessa från något storkök i granntrakten. I ugnen smälte trågen
för de hade inget porslin att värma maten i. Detta trots att de finns
ett nybyggt fint kök i huset. En gång satt en äldre dam i underbyxor vid middagen.
Samma bord som min gamling. Han gillade det inte, jag kan förstå det.
Personalen hinner inte med, de är för få och gör säkert vad de kan.
Någon sa att man hade sagt upp 7.5 personal. Det är mycket det. Det är
lika många gamlingar dock. Men nu har de porslin, det har hänt något
positivt..."
Det kan bara bli bättre i Sumpan...
"... om min egen gamling som slutligen hamnade på hemmet i den kommunen. En
demensavdelning där han inte kan prata med någon, ty de andra som bor
där är ordentligt bortom kontaktbarhet. Det är få inom personalen som
har svenska som modersmål - de knackar sig fram. Man kan förstå hur det
blir med kommunikationen då. En som inte behärskar språket och en annan
som är på väg att tappa sitt eget. Ibland har jag funderat över hur det
kommer sig att man söker finsktalande personal till äldreboende där
finländare bor. Varför ska inte svenska åldringar få ha personal som
förstår dem?..."
Gammal och inlåst...
"... beskrivit hur min egen gamling hade det när han var på gränsen i sin
ålderdoms ömkliga skröplighet. Inte tillräckligt klar för att fixa det
vardagliga på egen hand i egen bostad, men han var definitivt för frisk
för att låsas in på ett demensboende. Hade vi vetat hur det skulle bli
hade vi nog gjort vad vi kunnat för att det skulle bli annorlunda. Det
gick inte att i sina vildaste drömmar föreställa sig hur det kunde bli.
Vår bild var att när man blir gammal så hamnar man på ett slags boende
där det är trevligt på dagarna, liknande den fina dagverksamhet han
tidigare varit del av och på kvällar och nätter fanns tillsyn så att han
inte skulle gå ut i tron att det var dag - Låsa sig ute, beblanda sig
med mystiska element eller bli utkastad av vakter som en annan
uteliggare från sjukhuset, dit han gått för att han trodde att han
skulle dit och att de glömt hämta honom..."
Hela serien
Åldringsvården och julen…
Var hör gamlingarna hemma...
Just det en typ studentkorridor vore bra...
Inte räcker det med rödvin om omvårdnaden är svag...
Det är få män på äldreboendet...
Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...
Idag sätter vi upp gardiner på äldreboendet...
Jag har blivit med pensionär... - skrevs i februari
SvD SvD2 DN
Maria Hagbom
Läs även andra bloggares åsikter om gamlingar, politik, äldrevården, regeringen, SKL, moderaterna
3 kommentarer:
Det är väl en förmån att bli vanvårdad i privat regi för den troende nyliberalen ...
Vanvården sker i all regi, även den kommunala. Tyvärr. Det är synen på människan som behöver förändras.
Jag håller med om att kommunen är inte hellre så mycket bättre,men de för inte ut pengar till skatteparadis.Äldreboenden avvecklas på löpande band i flera kommuner idag ,även de mest sjuka äldre skall bo hemma i sin gamla lägenhet.Just nu är jag med om nedläggning äldreboende och de som bor är livegna,de måste flytta men inte vart de vill. Myndigheten /socialtjänsten bestämmer ,inget värdigt liv eller ens valfrihet. Inte undra på att ohälsa ökar och fler psykofarmaka måste skrivas ut,för att de skall orka.Jag vill att alla politiska partier skall bestämma sig för ,vilken äldreomsorg nu och i framtiden.
Skicka en kommentar