På dagens tapet - Fredrik Reinfeldt...

Nu har Fredrik Reinfeldt fått för trevliga siffror ett tag verkar det som och det är dags att se till att det normaliseras. Jodå - Fredrik Reinfeldt uttalade sig om Bildt och hans regering och fick sitta i kylan ett tag. Sen kom han tillbaka och blev statsminister. Själv blev han i sin tur förbannad på Karl Sigfrid som ville gå emot i FRA-frågan och skällde ut honom inför publik. Säkert väldigt obehagligt för Karl som verkligen trodde på sin sak, och jag stöttade honom då och nu i detta.

Visst - det visades i TV hur Reinfeldt hade betett sig i riksdagsgruppen och han fick själv klä skott och det ifrågasattes hur hans ledarskap egentligen är. Han var troligen ursinnig i detta ögonblick när en fråga som han inte hade engagerat sig så hårt i fick detta motstånd. Jag tror inte att regeringen och statsministern var beredda på motståndet i den frågan. Det var flera andra riksdagsledamöter som var emot FRA-lagen och striden var hård. Själv satt jag vid min dator och följde det hela på avstånd. Jag gillar nämligen inte heller FRA-lagen och det har inte ändrat sig sen dess.

Men om man förflyttar tankarna lite utanför just själva sakfrågan och börjar fundera lite över situationen som sådan. Arbetet i Riksdagen. Där och då. Fredrik Reinfeldt såg risken att förlora ett slag och regeringsmakten och blev förbannad. Det är så man agerar, det är mänskligt. Han skällde ut Karl Sigfrid och det är en sak, kanske inte så kul. Karl överlevde detta, han är en stark och fin person. Övertygad om sin sak. Fredrik Reinfeldt överlevde också. Visst är det en stor sak om regeringen skulle fällas på grund av att en person sa emot. Man kan förstå statsministern utifrån det perspektivet. Han kanske inte tyckte att det var en stor grej tills han stod inför fakta. Just den dagen. Han tappade förmodligen koncepterna. Det handlar om regeringsmakten.

Att ta emot en utskällning


Men sen finns det en annan sak med detta och det är hur svårt vi i allmänhet har att ta emot en utskällning. Och hur svårt andra har att lyssna på en sådan. Det är troligen en sak som ligger lite i vår natur det där. Allt ska vara så fint och ordnat, lugnt och sansat och inga utbrott eller så. Minns ett besök i Grekland, vi satt på en restaurang och på andra sidan gatan var det full rulle. En samling människor som högljutt for ut mot varandra vilt gestikulerande. Vad gör dom ska de slåss sa en av oss. Nej då de diskuterar bara senaste fotbollsmatchen sa kyparen lugnt. För oss som är lite mer temperamentsfulla är detta inte något konstigt alls. Man får ett litet utbrott, bryter ihop och går vidare. Men för många är allt sådant obehagligt. Vi ska helst sitta tyst och stilla och titta lite försiktigt ned i bordet när auktoriteten talar. Så är det överallt. Inte bara i politiska partier. Det jag vänder mig mest emot är de där som bara jamar med. Kanske rent av tar sig för att hjälpa den som skäller att trycka på.

Tankar på annan planet


Man får lida för att man ibland har tankarna lite före och kanske på en annan planet än vad många andra har. Men när nu Rick Falkvinge blir utsedd till en av de viktiga tänkarna i världen ihop med storheter som Obama och Clinton med flera så kanske det inte var så fel fokus i alla fall. Principerna om integritet, modernisering av upphovsrätten och att inte ge efter för dess starka  lobbyister börjar få genomslag. EU-domstolen har nyligen beslutat att upphovsrättsindustrin inte får filtrera fram fildelare. Detta just med tanke på integritetsfrågan. Tommy K Johansson reder ut begreppen i sin blogg.

Svinhugg går igen säger Lena Mellin och påminner just om Bildts uppläxning av Reinfeldt. Det är möjligen så men jag tror att det dras lite väl långa slutsatser av allting. Jag har väldig respekt för Anne-Marie Paulsson och hennes upplevelser av demokratin, jag delar dem till stor del. Hon är en stark och kunnig kvinna som jag beundrar. Samtidigt så har jag lärt mig att ska man vara i politiken så får man ha tålamod. Det stöts på patrull lite här och var och så är det raksträcka ett tag.

Jag menar - först satt Fredrik Reinfeldt lite på undantag några år och sen tog han över och blev en bra statsminister. Och har toppsiffror i populäritetsundersökningar. Det säger dock en del om att det inte är hur tokigt som helst. Eller hur?

Jag har ingen känsla av att Fredrik Reinfeldt är så himla farlig, målmedveten kanske men det är å andra sidan en egenskap som är bra när man är ledare. Inte för att jag känner honom så väldigt väl personligen men förmodligen inte mindre än många andra som uttalar sig. Enskilda händelser ska inte göras till sanningar över helheten. Mattias L skriver om en annan händelse som ger en annan bild. "Men det är rätt sällan som riksdagsgruppen gör uppror, den är trots allt ganska lydig. En gång som detta hände var dock när partiledningen fått för sig att införa ett förbud mot privata tilläggsförsäkringar inom sjukförsäkringen. En rätt märklig historia (och ett märkligt förslag). Den gången slutade det med att riksdagsgruppen vann och att regeringen fick dra tillbaka sitt förslag." (DHE)

*************


För övrigt tycker jag personligen dock fortfarande att FRA-lagen ska läggas ner och göras om. Den har säkert vissa fördelar, jag kan förstå det också. Men... som den förklarades.. Nej. Alltid tycker man inte likadant. Man får väl stå ut med en och annan utskällning.


AB DN

Tokmoderaten