fredag 2 december 2011

Ålder en begränsning i arbetssökandet...

Äldre vågar inte säga upp sig för att det är så svårt att få jobb visar en undersökning som TNG har gjort. Åldern är en begränsande faktor. Jag vågade säga upp mig för att börja studera på universitetet och få en färsk utbildning, trodde därmed att fältet var öppet sedan. Bra erfarenhet av bra jobb i ledande funktioner och ny kunskap, mängder med kontakter. Det borde vara lätt som en plätt, eller hur?

Men ack nej. Så har det inte varit, förr fick jag ständigt nya erbjudanden nu får jag inte ens svar på mina ansökningar. Så jag funderar på att gå i pension. Men det kan jag inte för jag är för ung för det. Det är inte klokt. Men man kan ju få pensionärsrabatt på SL, kanske.

För en som alltid varit högskattebetalare, jobbat hårt och haft turen att vara frisk är det en minst sagt frustrerad situation. När man sedan läser om att 43-åringar måste kuppas in på jobb så inser vem som helst att det är i grunden fel. Ännu värre blir det när man träffar på folk som har mage att påstå att det är ens eget fel på något sätt.

Min fundering kring detta är att i vårt ålderscementerade samhälle vet vi inte hur vi umgås över åldersgränserna. Det finns ingen naturligt sätt. Det är en uppdelning i vi och dem som är ganska olycklig. Barn på dagis deras föräldrar på jobbet och deras föräldrar i sin tur på äldrevården. Den här gruppen som inte ännu hunnit dit är helt försummad. Ingen vill ha med dem att göra verkar det som. Jo då du är nog duktig, det är absolut inget fel på din kompetens, men här är vi måna om att alla ska vara jämnåriga. Jag tänker då, vad har hänt på kontoret sen sist? Ny kaffebryggare, ny version av Office? Vad mer?

Mitt hopp står till att Fredrik Reinfeldt under sina resor nästa år då han ska undersöka arbetsmarknaden kommer på nån riktigt bra lösning på det här problemet för han aviserar det ofta. Så medvetandet finns. Men vad ska man göra åt saken?

Seriöst - jag är lite smått förbannad över att det är så här... Jag är tidlös... Och många med mig...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

trollan sa...

Det är lite märkligt det där med åldern. Nu vet jag inte hur gammal du är - men om man då ser att man är tveksam från 50 år. Vad är det då man är "rädd" för? Att de ska gå i pension? Oftast så är det väl då från 65, men låt säga att någon redan går vid 60. Då har man 10 år med personen.
Så tittar jag på mina jobb jag haft.
1. 2 år
2. 8 år
3. 1 år
4. So far 2 år. Ser väl inte att jag kommer stanna 5 år.

Är man rädd för sjukdomar? Skulle vara intressant att se statistik på "högrisk grupper". Tror nämligen inte att det är så många äldre som blir sjukskrivna.

Så det skulle vara intressant att veta vad exakt som far igenom huvuded när man väljer bort en "äldre". Samtidigt som man också väljer bort de yngre för brist på erfarenhet. Så vad är det man letar efter?

Nils Dacke sa...

Den svenska arbetsmarknaden är för reglerad och också finns ett överutbud av arbetskraft och därmed så väljer arbetsgivarna en yngre, vilket är helt naturligt då ju äldre du är desto mer rigid är du i dina uppfattningar om hur saker och ting ska vara dvs du är svårstyrd på en arbetsplats.

Tyvärr så är "affärsmodellen" fel med centrala förhandlingar som helt mekanisk höjer lönenivån så att privata företag är superslimmade medan man vräker på mer i den offentliga. Så enda sättet att l¨ångsiktigt lösa detta är att sänka trösklarna, bort med LAS osv osv så att vi får en mer dynamisk arbetsmarknad. Detta trodde jag var moderat politik men tydligen är makten viktigare än att få ordning på arbetsmarknaden, dvs man tar inte fighten med det allmäktiga facket som jobbar för sig själva och inte ser helheltsbilden.

Mary X Jensen sa...

Att man skulle vara mer rigid i takt med åldern är inte rätt. Typisk fördom.

Mary X Jensen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.