När de gamla dör av svält...

När de gamla dör av svält på äldreboenden blir vi alla berörda. Illa berörda. Det är självklart om man bara har lite empatisk förmåga att det är fullständigt oacceptabelt att det är så. Carema och dess riskkapitalister har fått hänga i rubrikerna för sin vanvård av de gamla de senaste veckorna. De som inte gillar privatdriven vård eller välfärd i allmänhet tycker sig ha fått vatten på sin kvarn. Välfärd ska drivas av det offentliga anser man. Men blir det bättre? Hur vet vi det i så fall.

Carema får jobba hårt för sin överlevnad som leverantör av äldreboenden. Nu visar sig att det även på kommunaldrivna äldreboenden händer samma saker. En kvinna har dött av svält på ett äldreboende, Jungmansgården i Kalmar. Hennes barnbarn är förtvivlat för det och undra på det. Hon hade fått bekedet av personalen att det är vanligt att gamla slutar äta. Som anhörig vill man inte ta till sig detta naturligtvis, men när man är gammal så kan det vara så att man vill ge upp. Har egen erfarenhet av detta. En gammal dam som verkligen bara satt i en stol och drack lite näringsdricka med sugrör då och då. Min förtvivlan över situationen var stor och jag ställde kravet att hon skulle få mat. Hon drog då i sin rullstol ned i matsalen och inte vet jag om hon åt något vidare där heller. Hon dog ett par dagar därefter och jag insåg att det jag gjort egentligen var att förlänga hennes helt naturliga dödskamp med sig själv. Jag gjorde det för min egen skull, det var så svårt att se henne. Naturligtvis vill man inte mista en nära anhörig. Men till vilket liv vill man att de ska leva kvar egentligen? Det är en samvetsfråga för oss själva att ställa. Hur bra har de det i livet sina sista år? Även de gamla måste få släppa taget om de vill det.

En sköterska berättade för mig att det inte alls är ovanligt att gamla slutar äta. Sväljreflexen är nämligen viljestyrd sa hon och genom att inte vilja svälja så får man inte i sig mat, och det för att man inte vill det. Som förtvivlade anhöriga vill vi inte höra sånt förstås. Men är det bättre om vi tvångsmatar våra gamla? Om de int vill äta längre.

Rent allmänt så kanske vi borde fundera lite mer över döden, den ankommer till oss alla vare sig vi vill eller inte. Men fram tills dess ska vi ha det så bra som möjligt. Även på äldreboendena. Även den gamling som väljer att inte svälja ska ha det bra och bli omhändertagna. Som anhörig behöver man förberedas inför detta faktum. Att de äldre dör ifrån oss och att det är naturligt när man blir gammal. Hur mycket vi än vill hålla dem kvar så är det inte möjligt.

Instrumentell syn

Nu talas det om att Carema ska göra återbetalning till kommunen för att de inte levt upp till avtalet som skrevs. Ja det är en sida av det hela förstås. Men är det inte märkligt att det alltid är den instrumentella sidan, den som handlar om pengar och avtal som kommer fram. Vem talar om den mänskliga sidan?  Läkare gjorde det och anmälde vanvården, läkaren som anmälde vanvården, vederbörande får nu sparken. Det är helt otroligt vedervärdigt.

Socialdemokrater med flera vill förbjuda vinster i vården och välfärden. Men det har väl ändå konstaterats att det är lika kass överallt oavsett driftsform. Gunnar Hökmark reder ut begreppen och menar att det inte genom att måla en skräckbild av exempelvis vården som man blir trovärdig. För allt är inte alltigenom förskräckligt. Men det finns mycket att fundera kring och enligt min syn ska vi börja med att se till att det händer något framåt och inte hålla på och tjata om förlåt bakåt eller finna syndabockar. Tid för handling här.

Det är dags att se till människan och hennes behov... 

Vad vill vi erbjuda våra gamla? Vad vill de gamla ha?

Uppdaterat: Kent Persson på temat om vinster i vården.

Media: DN och Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, DN3, SvD, SVT, Exp,

Bloggar: Erik och Thomas och Högberg och Tokmoderaten

Bloggar: Böhlmark, Björndahl, Andrén, Bernthling, Hagbom, Birgitta samt Andersson.



Läs även andra bloggares åsikter om politik, omvårdnad, välfärd, moderaterna, carema, mänsklighet