måndag 27 februari 2012

Alla talar om systemen och så finns det de som gör nåt...

Det går inte en dag utan att det talas om trygghetssystem av olika slag. Igår intervjuades Fredrik Reinfeldt om A-kassan och hur den förändrats. Det är färre som får A-kassa idag än tidigare. Regeringen måste ta sitt ansvar här menar många. Kanske att det är fler som behöver A-kassa. Nej fler behöver jobb menar Reinfeldt.

Men vad man sällan talar om är att A-kassa också har en inlåsningsmekanism med sina villkor. Har du A-kassa så ska du i princip sitta och vänta på Arbetsförmedlingens instruktioner. Du får inte ens vara inskriven på universitet om du har pågående utbildning på gång. Finns många regler. I princip inga skäl att utebli från ett möte som AF har kallat till. Då hotar de direkt med indragning av A-kassa. Själv har jag fått sådana hot utan att vare sig vara inskriven på AF eller ha A-kassa. Något fel i systemet kan man tänka... Obehagligt ändå. Det begränsar friheten lika mycket som det naturligtvis är ett stöd för den som behöver. Men nog är det bättre att det öppnas för möjligheter att ta egna initiativ att skapa eget arbete än att man låses in i bergänsande system.

Sällan hör vi talas om de som gör det - skapar egna jobb och lyckas. Nej, de ska helst stoppas och betala mer skatt så att de inte får det bätttre än andra - så blir vi alla en enda stor grupp styrda av någon slags politisk överhet. Vissa vill ha det så - andra inte. Det finns mycket i systemen som begränsar oss att dra igång egen verksamhet och någonstans är det dags att släppa på det och bli lite mer wild´n crazy och att våga och inte minst skapa en tillåtande attityd till egna initiativ.


Det finns goda exempel - läs Johnny Munkhammars

G Ä S T B L O G G


Varför är den framgångsrika flickan vänsterns problem?

Tänk dig en flicka som kommer till Sverige i unga år, med några av sina närmaste släktingar. Hon kommer från ett land i våld och delvis kaos. Hon har tyvärr sett mycket som man önskar att inga barn behövde se. Hon går den svenska skolan, lär sig snabbt vårt språk, anstränger sig och det går ganska bra. När hon blir lite äldre jobbar hon extra som diskare på restaurang och senare även som servitris.

Men det som blir alltmer tydligt är hennes intresse och fallenhet för design. För sina extrapengar läser hon några kvällskurser i ämnet. Hon ägnar mycket fritid åt att läsa på, studera trender och nyheter. Med tiden får hon praktisera på designföretag. Uppmuntrad av Ung Företagsamhet startar hon sedan ett eget designföretag. Hon jobbar 70 timmar i veckan för att få det att ta fart.

Efter en tid går det riktigt bra. Hon har anställt fyra personer. Därtill tar hon själv ut en hög lön – som hon bland annat använder till att betala av studielån och hjälpa släktingar. Men också unna sig saker hon aldrig har kunnat, som någon resa, något restaurangbesök.

För mig är detta en odelat positiv berättelse. Flickan som kom från enkla förhållanden kämpade på, utvecklade sin talang och lyckades. Hon uppnådde en framgång och en levnadsstandard långt bortom vad hon kunde föreställa sig som liten. Hennes framgång har skapat jobb åt flera andra. Hennes produkter efterfrågas för att de förgyller andra människors liv.

För den politiska vänstern, för socialdemokraterna, är denna kvinna det stora problemet. Det är hon som med sin höga lön skapar ”klyftor”, som ”sliter isär” landet. De pekar finger åt henne och kallar henne rik överklass. Med hjälp av kraftigt höjda skatter vill de minska hennes lön, trots att hon redan betalar mer i skatt än de flesta. Deras mål är att hon knappt ska ha det bättre än när hon jobbade extra som diskare.

Det är det här debatten om inkomstskillnader handlar om: Å ena sidan en vilja att bejaka och underlätta att människor tar sig framåt, strävar efter sina drömmar och lyckas. Å andra sidan en motvilja mot framgång som är så stark att man vill motverka den till varje pris.

Så ser skillnaderna ut i svensk politik. En idé om social rörlighet mot en idé om total utjämning oavsett vad man gör. För mig är det uppenbart vilken av dessa som skapar bäst möjligheter för såväl enskilda personer som Sverige som land.

Riksdagsledamot (M)

*****************

DN SvD Aftonbladet  SvD , SvD ab , ab , exp , exp

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,  intressant

4 kommentarer:

ModeratMartin sa...

Och idag får man S nye ekonomiske taleskvinna på rapport, och jag kan bara ta mig för pannan.

48000 personer färre är i slutet av 2011 jämfört med 2006, utan jobb. Läsa statistik hur man vill, men ta och titta på lite andra platser. Tror Litauerna skulle vara överlyckliga om de hade sådana siffror. Över ett kvartal.

När någon aspirerar på att bli sveriges finansminister, då FÅR man inte ha några skygglappar. "Nä, det händer ingenting annat någon annan stans i världen, titta här nu, Sverige går skit och det är ert fel! Vadå världsekonomisk kris, det ordet existerar inte, jag tog bort det ur alla ordlistor, ha ha"

Nu ska man inte skylla allting på krisen, man behöver nya ideér om hur man ska få fler personer i jobb. Nya ideér om hur man kan förbättra vård/skola/omsorg.

Men när motståndarna bara kan gnälla och när deras egna förslag skulle slå hål på hela systemet och dra tillbaka Sverige till (18?)70-talet, när resten av världen går in i 2010-talet.

Anonym sa...

Kan du inte berätta historien om hon som inte var lika företagsam. Hon som behövde extra stöd i skolan och hade svårt att lära sig svenska och inte kom in på arbetsmarknaden? Vänstern ser bara den svage och högern ser bara den starke. Så fungerar svensk politik. För den som vill ha en stabil grund för den svage samtidigt en öppen himmel för den starke, vem ska man då rösta på?

Mary X Jensen sa...

anonym - det ena behöver inte ta ut det andra i min värld. den som lyckas själv ska uppmuntras och den som behöver stöd ska ha det.

Arlav sa...

@ Anonym
....och det är "dom däremellan" som står för alla skattemedel som finansierar politikernas vanligen rätt stolliga förslag - som alltför ofta blir verklighet.