Alla behövs... på arbetsmarknaden, eller borde göra det...

Så länge offentlig sektor strävar efter att vara effektiva och kvartalsdrivna som amerikanska börsbolag så minskar chanserna att få jobb för de personer som har en annorlunda personlighet än gängse. Det räcker till och med att vara lite tjock för att man inte ska anses fungera. Det ytliga styr alldeles för mycket i hela samhället. Tyvärr också även inom offentlig sektor. Förvisso ska man hushålla med allmänna medel men om de används till att ge en person lön eller socialbidrag är trots allt samma kassa. Att ge lön för arbete som behöver göras är en bättre användning än tvärt om. Nu talar jag inte om konstruerade arbeten för 25 kornor i timmen. Utan rimliga jobb utefter den kompetens som finns. Jag känner många akademiker till exempel som skulle kunna utföra kvalificerade jobb under rätt ledning. Det handlar om att förstå den person som kanske har problem med att fungera fullt ut i en social miljö. Frågan som uppstår här är om det inte vore bra att förändra den sociala miljön... Det går om vi öppnar upp för det annorlunda och accepterar det. 

Det finns idag många som har diagnostiserade neuropsykiatriska funktionshinder - NPF, vilket kan innebära problem med den sociala kompetensen, samspelet med andra - bland annat. Därför behövs det bättre och mer utbildade och förstående chefer som kan hantera dessa olikheter.

Alla har vi hjärnor men allas hjärnor fungerar inte likadant som andras. Med mer kunskap om detta så kan vi säkerligen se till att fler kommer i sysselsättning och i synnerhet inom offentlig sektor borde det finnas utrymme. För att en person inte fungerar i alla gruppsammanhang innebär det inte att den inte i andra sammanhang är högpresterande. Ofta är det så. Under rätt förutsättningar. Det gäller för ledare och chefer att föstå dessa olikheter bland människor.  Det är den stora ledarutmaningen framöver vad gäller att hantera olika personligheter för att uppnå organisationens mål. Som inte alltid behöver vara att börsnoteras. Vissa organisationer måste bli mer människovänliga. Inkluderingen av personer med psykiatriska funktionshinder är en förutsättning för ett samhälle som fungerar på alla plan. Där har offentlig sektor en stor roll att fylla.

Även välbetalda kommunalråd lever på skattemedel, det är något att tänka till på.  Det behövs ett politiskt nytänkande och ansvarstagande här. En kommuns främsta uppgift är att se till att det fungerar för de som bor där. På alla sätt. Offentlig sektor bör satsa på att förändra sina attityder och inte vara så sterotypa i sin anställningspolicy. En kommun ska inte vara på börsen med krav på avkastning. En kommun är till för sina invånare. 

Läs Ingela Gardner Sundströms artikel från Dagens Samhälle. Den är viktig och en bra input för fortsatta diskussioner i denna så viktiga fråga. 

"Var femte person i Sverige har en funktionsnedsättning som påverkar det dagliga livet. Arbetslösheten är i dag dubbelt så stor bland dessa personer jämfört med befolkningen i sin helhet. Och gapet växer. Detta är en orimlig utveckling som måste få en vändning. Nästan alla människor har utifrån sina förutsättningar en arbetsförmåga." (Ingela Gardner - ibid)

Vill man lära sig mer om detta kan man börja här.

Läs även andra bloggares åsikter om NPF, arbetsmarknad, offentlig sektor, kommuner, landsting, moderaterna, arbetsmarknadspolitik, alliansen

(intressant)