Gårdagens tragiska händelse i Sagerska huset ger en fadd smak i munnen. Tankarna går naturligtvis till de som är nära och berörda personligen. Men det blir också uppenbart hur omöjligt det är att täcka upp för varje fara. Ibland händer det bara, det mest ofattbara. Det spelar ingen roll hur väl man i förväg tänkt ut hur man ska skydda sig.
Spekulationerna kring händelsen igår är många och det finns ingen anledning att spä på dem med nya. Däremot kan man fundera lite över hur förgängligt livet kan vara. Att utse syndabockar är inte vägen framåt. Det ger ingen livet tillbaka. Det gör inte heller händelsen ogjord.
Jag tänker mest på en skräckslagen tonåring, oroliga föräldrar och nära anhöriga till den döde personen. Hur ska de klara sina liv i fortsättningen? För aldrig att det bara kan vara så att man skakar av kostymen och går vidare som om ingenting hänt. Omvärdering av livet kommer som ett brev på posten.
När man ser på livet med lite distans så inser man att det verkligen inte är så där underbart och ofarligt som man önskar. Det klipper till när man minst anar och förändras i ett ögonblick.
Jag vill bara krama om dem alla, klappa lite vänligt på ryggen och säga såja såja... Försöka ge tröst helt enkelt. På det mänskliga planet. Överlåter det instrumentella tänkandet till andra. Det finns en uppsjö av förklaringar säkerligen. Men vad som egentligen hänt får vi kanske aldrig veta. Det är väl lika bra det kanske.
Livet är tyvärr inte bättre än så här i all sin enkla nakenhet.
Thomas Mattsson - att skriva om självmord
SvD AB EXP AB AB SvD DN
Läs även andra bloggares åsikter om sagerska huset, tragedi, fredrik reinfeldt, regeringen, moderaterna,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar