Jag har varit med på många kommunfullmäktigemöten i mina dagar. Under nästan tio års tid satt jag i kommunfullmäktige i en norrortskommun. Jag minns väl hur det var då. Det fanns en hjärtlig ton, kanske lite rå ibland. Men det fanns respekt för de olika partiernas ledamöter. Visst stod man i talarstolen och var slängd i käften, kanske lite oförskämd i bland. Ungdomligt aningslös kanske. Men det fanns alltid en viss distans till sak och person. När politikdiskussionen var över så fikade vi alla och hade kul med varandra.
När jag gick in i politken igen efter senaste valet, dock till en mer undanskymd plats än i min tidigare karriär, man får stå på kö, så har jag fått anledning att se det hela med andra ögon. Förvisso har det inte hänt så väldigt mycket egentligen. Samma frågor som förr. Stolarna är kanske modernare och det finns lite teknik och så.
Men hur är det med människorna som deltar i det hela? Det har absolut förändrats. Till det sämre enligt min uppfattning.
Kommunfullmäktige är för mig en viktig och seriös beslutsinstans. Det finaste uppdrag man kan få. Det ska finnas respekt gentemot andra där.
Det är ingen hockeymatch man vill bevista när man träder in i fullmäktigesalen precis. Så mer värdighet och respekt är önskvärt. För trots vad man än tycker om andras ideer så representerar dessa ofta en stor del av kommunens invånares. Man kan inte klampa runt som i ett glashus. Eller försöka luras och manipulera andra. Det avslöjas inför öppen ridå. Hellre då att ta ett nederlag då och då. Bjuda andra på lite ljus...
Det finns mycket att göra på det mänskliga planet inom politiken. Hur vi hanterar varandra är viktigt inte minst som förebilder för våra barn.
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Inte minst slutklämmen instämmer jag i.
Jag har nu varit borta från fullmäktigesammanträden i 6-7 år sådär. Och det är svårt att se så mycket förändringar över tiden i hur folk uppträder emot varandra. Däremot så satt jag i kfm i flera olika kommuner, och det var lite olika.
Och de glimtar och den insyn jag haft på lite "högre" nivåer visar också en del skillnader mot hur det är på lägre nivåer.
I en del kommuner så var tonen hårdare mellan blocken än i andra. Jag har bara upplevt kommuner när där varit s-styre. Men ibland, särskilt där s-styret varit bastant så har tonen emot oppositionen oftast varit nedlåtande och ibland väldigt frän, speciellt om oppositionen vågar vara kritisk.
Rent generellt så menar jag nog ändå att insikten hos kommunalpolitiker om att alla ändå strävar efter att skapa ett bättre samhälle varit rätt god och utbredd. Partipiskan hos s är alltid stark, men tonen mellan ledamöterna ofta bra på det mera personliga planet.
I rikspolitiska sammanhang (och delvis även landstingsnivån) har det funnits fler rena karriärister, som vill skärpa tonen på ett sätt som ibland ger en obehaglig stämning. Inte så att ideologin varit mera framträdande, tvärtom, men däremot har partitaktik och personlig karriärlystnad förgiftat det demokratiska samtalet. Även på det personliga planet.
Skicka en kommentar