Brukar vara obstinat och försöka stå emot det kollektiva rusandet mot allt. Mina barn fick inte ta fluor i skolan vilket jag blev hårt kritiserad för av omgivningen. Influensavaccin har jag alltid varit lite skeptisk emot och så även i den senaste hysterin där allvarliga läkare satt i TV och berättade om att det var en skyldighet att ta vaccinet.
Omgivningen ansåg att det var allas förbannade skyldighet att vaccinera sig, man kunde annars smitta andra. Köerna på torget var långa och alla stod och väntade på sin tur att få en spruta mot den så svåra svininfluensan. Följde man rapporteirngen så lät det som om halva befolkningen skulle dö ut. Obehagligt var det. En slags masshypnos nästan.
Till slut gav jag efter. Trots min kritik. Man är inte mer än människa. Sen blev det bara en tumme av alltihop. För vissa som vaccinerats blev det förödande. När jag läser om pojken som fått en kronisk hjärnskada så vill jag bara gråta. De fall av narkolepsi vi läst om är inte heller de särskilt uppmuntrande. Man får verkligen hoppas att de får rejäl ersättning allihop för sina skador. Men vad hjälper det när livet är förstört.
Nästa gång det blir aktuellt med masshypnos kommer jag att stå över... tror jag...
5 kommentarer:
Då svinflunsavaccindrevet gick så var det något i samlingen allmänbildning som plingade och sade "nej nej, det är något du inte vet". Så kom vetskapen i en artikel i DN samma höst. En av våra mest framstående virusexperter uttalade sig om varför inte. Och gick till och med ut i kommentarsfälten och gav en enkel beskrivning av hur virus fungerar och vaccin. Och varför genomgången influensa ger ett bredare och längre skydd. I SYNNERHET om viruset muterar. Det är då mer troligt att nytt vaccin måste göras än att immunförsvaret låter sig luras om man fick den första influensan eller haft något liknande tidigare.
Då blev det lätt ...
En sak till. Jag applåderade att man planerade att bygga en vaccinfabrik i samarbete medd Norge (Tror jag det var). Det slaktades av Moderaterna så fort de vann 2006.
Jag skulle önska att Norden kunde göra sig mindre beroende av de stora drakarna.
Jag jobbade i Norge vid tillfället ifråga, och kunde därifrån se med förvåning på hysterin i Sverige. I Norge talades det om vaccination av vissa väl definierade riskgrupper, och jag kunde konstatera att jag inte tillhörde någon av dem.
Ett problem, det finns alltid risker med vaccination. Riskbedömning gäller att tänka om det är värt det.
http://waldemaringdahl.blogspot.se/2012/07/tro-vetande-och-vaccinationer.html
Jag jobbade i Finland, och också där var det i första hand riskgrupperna. Mina arbetskamrater hade uppfattningen att "om man fyllt 35, och har haft mässling och röda hund så har man skaffat sig ett tillräckligt bra immunsystem."
Det rådet följde jag och ingen av oss blev sjuk, men det fanns de i vår närhet i 20-års åldern som blev sjuka.
Skicka en kommentar