Bröd och skådespel åt folket...

Förra veckan hade Expressenjournalisten Niklas Svensson 40-årsfest. Det blev mycket strapatser och mycket kritik mot den. Inbjudna var nämligen även politiker och politiska tjänstemän. Av hävd så bör inte dessa grupper umgås tillsammans under trevliga former. Det ska helst var korrekt där den ena står med en mikrofon upptryckt i ansiktet på den andre som lite darrande ska svara upp för knepigt ställda frågor. Medier bevakar makten så att inget fuffens får bli osett. Det är ungefär den rådande ordningen. Journalister ska vara oberoende och konsekvensneutrala.

På senare tid har detta luckrats upp och det är möjligt att just Niklas Svenssons fest där politiker och media dansade den moderna smågrodornadansen gangnamstyle tillsammans blev en milstolpe. Alla var Niklas Svensson med ansiktet dolt av en mask föreställande födelsedagsbarnet. Ty maskerad behöver man inte ge sig till känna. Personligen tycker jag att det var rätt kul. Inte för att jag var närvarande men jag deltog ändå på avstånd via de sociala medierna och ser just det som intressant att kunna se och vara närvarande utan att vara där. På twitter trendade Niklas fest uner hashtaggen #niklas40 och åsikterna flödade, både med glada tillrop och kritiska yttringar. Jag såg det som en del av den utvidgade gemenskapen som vi numera upplever via de sociala medierna.

Å andra sidan så finns det förstås anledning att fundera vidare på såna här tillställningar. Är det rätt, skapas det gemenskap på fel grunder. Kan en journalist avstå från att publicera skandaler för att de personligen känner de politiker de ska granska? Kan en politiker räkna med att bli behandlad på ett mildare sätt av en journalist som de känner. Knappast - när dreve går så går ingen fri och jag tror att de flesta är medvetna om det. Vad man skullle önska där är snarast att dreven borde vara mer inriktade på saken än på personen. Det är nog dessvärre bara just en önskedröm. Har dock svårt att tro att Niklas anordnade festen för att få veta hemligheter att skriva om och det är svårt att tro att närarande gäster var där för att bli kompis och tro sig slippa granskningen. Man hade fest helt enkelt.

Så den sociala glädjen till trots på fester så väger den ganska lite om någon kommer på något smaskigt att publicera. Gråtande politiker, kameramän i Mona Sahlins trädgård, ifrågasättande av vandel på lösa grunder och liknande kommer ingen ifrån. Se bara första frågan en ledande poltiiker får. Har du använt svartjobbare?

Fest eller ej - folk i allmänhet är nog mer intresserade av bröd och skådespel än vad de mer seriöst inriktade är, om man får säga så. Låt vara utan annan värdering än att det är olika.

Det är det där svåra att skilja på sak och person... Jag är kluven.

Å andra sidan Expressen. På uppdrag långt bort från festen.

Rolf van den Brink ger sina synpunkter på 40-årskalaset här.

Dagens Opinion

Ulf Bjereld




Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, integritet, #niklas40, tredje statsmakten