torsdag 24 januari 2013

Jobba tills du är 78 år i Norge... Men robotarna då...

Att jobba till 78 år är ingen konst om man orkar och har ett jobb. Det är det som är de grundläggande problemen för individen. Enkelt sammanfattat. Ett mentalt problem kanske kan vara att man ställt in sig på att gå i pension tidigt och ägna sig åt sig själv och resten av sitt liv. Det har varit på modet under en period det också för all del. Annonser med brunbrända friska pensionärer i badkläder med en drink i handen. Dock är det få förunnat att kunna göra så. Vår statsminister Reinfedt har talat om att vi måste jobba längre upp i åldrarna och i Norge ser man samma sak och ser att folk bör arbeta tills de är 78 år.

Det finns dock en motsättning i det här med att jobba tills man är över pensionsåldern. Arbetsmarknaden ser inte ut så, de vill inte ha äldre personer med erfarenhet. Många verkar tro att den som är i föräldragenerationen har slutat fungera, slutat begripa och är allmänt omöjliga att lära nytt. Dessutom är de för dyra och så passar de nog inte in på arbetsplatsen eftersom alla helst ska vara i samma ålder. Egentligen är inte det här något nytt. Vem tyckte inte att föräldrar var ett onödigt inslag i vardagen? Om man ska vara lite krass.

Arbetsmarknaden är inte vad den varit. Delvis så kan det bero på att när det görs studier och insatser så utgår de oftast från olika typer av grupperingar, det är yngre personer, det är personer med vissa handikapp, det är personer som inte har svenska som modersmål. Var och en av dessa grupper har sina företrädare och intresseorganisationer som strider för deras sak. Pensionärsföreningarna arbetar inte så mycket för att pensionärer ska jobba utan för att  pensionerna och villkoren för äldre ska bli bättre. Inget av detta är så mycket att säga om egentligen. Men det saknas en slags helhetssyn i detta. Man kan fundera kring hur mycket var och en av dessa frågor som stannar upp arbetsmarknaden. Det finns jobb och det finns arbetssökande men de matchar inte varandra. Varför? De allra flesta människor är mer möjliga än omöjliga. Det är väl klart att alla kanske inte kan arbeta som kirurger om de inte har utbildning för det. Alla kan inte vara säljare om de inte har talang för det. Men det är något annat som spökar. Möjligen är organiserandet av ondo. Det finns många mellanstationer i form av olika regelverk som ska passeras innan arbetstagare och arbetsgivare når varandra. Inte längre lika lätt att bara knalla in till en arbetsgivare och säga hej - jag vill ha ett jobb. 

Kanske börjar bli dags att tänka om här. Vända upp och ner på saken. Den som arbetar är arbetsgivare för den ger av sin resurs i form av kunskap och tid. Och traditonella arbetsgivare blir arbetstagare för de köper/hyr in arbetsgivare. Fundera på vad det skulle innebära med en sådan upp och nedvändning av begreppen. Intressant eller hur? Det går aldrig, så har vi aldrig gjort säger nog många nu. Men varför inte tänker jag - vad skulle det innebära?

Så var det robotarna då...

Läser på USA-bloggen en väldigt intressant betraktelse om det här med jobben och om de överhuvudtaget kommer att finnas i framtiden. Ska man tänka så att robotarna tar över helt så är det en helt annan problematik än ålder och kompetens vi ställs inför. Det finns helt enkelt inte så många jobb att söka då, de som finns räcker inte till alla. Hur ska vi då se på arbetslinjen? Alla ska bidra. Vi får nog vända upp och ned på den också då. Kanske att annonserna med folk i baddräkt på en solig strand med en svalkande drink i handen blir vår framtida livsstil? Arbetet sköts av robotar. Vilken tanke. Vr kommer pengarna ifrån? Eller behöver vi inga kanske. Ekonomer och gärna andra må gnugga geniknölarna - det lär behövas. Under tiden måste vi dock läsa de problem vi har för dagen... Hur nu det ska göras. Ska arbetslinjen gälla så måste alla få vara med och lösningen verkar inte riktigt finnas. 



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

Jan Andersen sa...

Kan vi räknar med att det tar cirka 20 år till innan robotterne tar över? Puh! Då kan jag åndas ut.

Mary X Jensen sa...

Skönt för dig Jan - då kan du ta långsemester...