Filmen om Pirate Bay...

På SVT Play kan man just i kväll och en tid framöver se filmen kring Pirate Bay och hur det gick till under den stora rättegången kring dem som ledde till fullständigt ohemula skadestånd. Det var så uppenbart att det handlade om helt olika världar. Tre nördar, småkillar på sätt och vis som gjorde sin grej mot ett etablissemang som hade en annan agenda och betrakade saken ur en helt annan vinkel.

Jag satt klistrad vid datorn och lyssnade på detta som jag upplevde som ett spektakel. En teaterföreställning närmast. I februari 2009 betraktade jag det hela så här.

Skadestånd för privatpersoner på 115 miljoner - rättssal för 40 personer

Fildelningsrättegången mot Pirate Bay handlar om skadestånd på 115 miljoner kronor. Treprivatpersoner ställs till svars för fildelning. De har en motståndare som är penningstark och oerhört inriktad på att stanna kvar i sina gamla affärsmodeller och sätta dit Pirate Baykillarna, som faktiskt inte själva har gjort något annat än att möjliggöra för andra att hitta filer på internet. Copy me Happy - skrivs av Peter Sunde, en av de åtalade - kräver en transparent rättegång och ser helst att rättegången sänds ut via Bambuser också. Emma ger en bra sammanställning av läget. Skadestånd på 115 miljoner till privatpersoner! Dödar du någon så får du knappt fängelsestraff. Det är inte rätt att denna rättegång ska få ske i skymundan.

Upphovsrättsindustrin är stark och väldigt otäck i sitt tillvägagångssätt och det är inget nytt, tyvärr. Men nog hade man hoppats på att politiker skulle se igenom detta. Det talas om en av Sveriges största politiska rättegångar. Jag vet inte om det är rätt. Men få politiker har ställt sig på de anklagades sida i alla fall, den saken är klar. Det känns som om man blivit fullständigt hjärntvättad och inte ser skogen för bara träd. Isobel Hadley-Kamptz skriver idag om att upphovsrätten inte är självklar som den ser ut idag. Det är något både jag själv och andra förfäktat länge. Internet pågår och utvecklingen runtom kring likaså, men fick upphovsrättslobbyn sin vilja igenom skulle internet stängas av helt.

Alltid försökt förhindra tillgång

Det fanns en tid som kanske några minns, när man inte fick vara utsocknes för att köpa musik på Megastore i Stockholm. Det är väl ändå helt otroligt om man tänker efter. Man ville förbjuda rullbandspelare, på radion spelade man inte klart låtarna utan snackade mitt i bara för att förhindra att någon kopierade och så där har det hållit på. Vi lite äldre minns den heta striden om videobandspelarna som filmindustrin ville förbjuda. Vi talar om 70-80 tal, det är inte så länge sen.

Sony lade under en period in "fulkod" på din PC när du stoppade in vissa av deras CD-skivor för att lyssna på dem. Många upptäckte att de inte kunde använda sin CD-läsare efteråt, den slutade att fungera. Efter mycket tjat från allmänheten släpptes ett avinstallationsprogram som i sin tur lämnade datorn öppen för attacker utifrån. Det tog mindre än två dygn för de första trojanerna att nyttja det hålet. Kopieringskyddsprogrammet som i smyg installerades använde "rootkitmetoder" för att gömma sig för användaren. En vanlig användare hade aldrig hittat det. Allt för att man inte skulle kunna kopiera deras musik. Men att för att ge lite perspektiv så stämdes Sony av delstaten Texas på skadestånd på 800.000 kronor per drabbad person. Vilket kanske kan ge en hint åt att det är amerikanska skadeståndskrav som börjar gälla i Tingsrättens lokaler i Stockholm. Det är alltså dessa filurer som nu vill passa på att nita till den moderna teknikutvecklingen i stället för att anpassa sig själva till den. Så har de alltid gjort. Varför ser ingen det? De är inte utarmade på något sätt utan tjänar mer pengar än någonsin.

Inte nog med detta utan det visade sig att den kod som Sony installerade på persondatorer innehöll stulen kod. Ni kan läsa hela historien om Sony Rootkit här. Bra för att få en bild av hur bland annat Sony jobbar. De är inte helt oskyldiga små lamm precis. Starka krafter.



I andra änden - den digitala världen
Chris Anderson, chefredaktör på Wired, mannen som gillar begreppet "Fritt" på internet, men bara för basutbudet, har varit i Sverige och hållit föredrag om sina tankar. Hur man kan tjäna pengar trots att det är fri tillgång till vissa saker. Oscar Swartz har skrivit en intressant bloggpost om Chris besök i en artikel på sin blogg som dessutom är fylld med andra i ärendet viktiga länkar. Det visar sig i en undersökning att den som laddar ner också är köpare.

Datan blir galen om den inte får en patientbricka sa man på sjukhusens akutintag för inte så många år sedan. Datan blev ofta galen eftersom den inte var kodad/programmerad utifrån det praktiska behovet. Den som sitter på koden sitter ockå på makten att få datorerna att agera som man vill. Det handlar om makt och då blir det politik menar Anders Rydell: "Den som har makten att skriva koden, har makten att forma världen. Det är därför frontkriget i fildelningsfrågan i huvudsak har förts mellan jurister och programmerare, inte mellan fildelare och artister."


Jag är självklart inte för olagliga handlingar, det är mig helt främmande. Men man måste kunna diskutera principer för vad som ska vara lagligt eller olagligt. Det är viktigt. Är det något verktyg du kan använda för att hitta upphovsrättsskyddat material så är det de stora sökmotorerna. Varför stämmer man inte dem? De tillhandahåller samma tjänst som The Pirate Bay har gjort - nämligen sökning. Beror det på att de här tre killarna är lämpliga om man vill få fram en prejudicerande dom. För vem ger man sig på då om inte en fattig privatperson som inte har samma möjlighet att försvara sig som ett multimiljarddollarföretag?

Det känns inte helt rumsrent det här.

Vi är ett gäng som hänger på en köpbojkott mot produkter från film- och musikindustrin. Idén gjorde bloggen Svensk Myndighetskontroll och en annan av härledarna är Scaber Nestor. Det kanske inte har så stor betydelse men det känns bra att markera. På Facebook finns en grupp med 1000-talet personer. Kolla in där. Bojkotten startar måndagen den 9 februari. Häng på.

Deeped jämför med skadeståndet i Arboga målet. 200.000 kronor!


Sydsvenskan
(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, pirate bay, politik, skadestånd,fildelning, internet, information

Källa:

Tyvärr jag behöver sova...

Den som har problem med sömnen vet hur det känns i kroppen när man måste stiga upp och försöka fungera i vardagen. Det kan vara olidligt. Sömndrucken är ett bra uttryck för nog kan det kännas som om man fick i sig ett par glas vin för mycket kvällen innan när man stapplar upp efter en natt av ständigt krängande i sängen i längtan och desperation över den sömn som aldrig kommer. Fram och tillbaka, lakanen ligger som en korv och allt känns skrynkligt och obekvämt. När klockan ringer vill man dö... man vill sova.

Detta är vissa människors vardag. En del har möjlighet att sova igen, för andra är det inte möjligt. De kan lida av depression exmepelvis där sömnlöshet kan vara en del av sjukdomen. De kan vara småbarnsföräldrar med barn som har sömnproblem. Alla har inte kroppen inställd på samhällsklockans krav på vaken- och sovtid. För den som reser mycket och har oregelbundna tider kan det också vara besvärligt.

Råden kring hur man ska sova bättre är många. Man ska ha svalt i rummet, städat. Inga störande moment som TV eller dator. Det ska vara mörkt. Lakanen ska vara rena. Man ska bara ha sovrummet som just sovrum. Man ska vara där på regelbundna tider. Man ska gå upp på morgonen och hålla sig vaken hela dagen. Inte dricka kaffe, te eller Coca-Cola för sent på dagen.  Ni har hört det förut. Eller hur?

Problemet för många är att livet inte ser ut så där. Man har jobb med oregelbundna tider, ungar som vägrar att sova när de är små och är ute och ränner på nätterna när de blir äldre. Man har inte eget sovrum. Det är myckt som förstör nattsömnen. Och sen kompisarna. Du borde träna mer så blir du piggare. Kom igen nu då. Bara en öl. Vad tråkig du är.

Tänk om vi istället kunde acceptera att när någon säger att de inte vill hänga med för att de måste sova så är det precis vad det handlar om. Man behöver sova... Bara känslan av att det är OK från omgivningen att man sover en stund vore mycket värt. Den omgivande pressen är stor. Stå emot den.

Det är naturligt att sova. Gör det. Strunta i vad andra tycker om saken. Visa vägen. Om ni saknar mig på någon fest så ligger jag förmodligen och sover...


Inspirerad blev jag av Cervenkas artikel i Svd.

Uppdaterat: Mer om sömn.


Läs även andra bloggares åsikter om sömn, depression, utbrändhet,

Det är Fredrik Wass som ska hyllas för #blogg100

Fredrik tänkte att det var dags att få igång bloggandet igen, i första hand sitt eget men så kom han på att det kunde vara kul att försöka få fler att hänga på. Förra gången han gjorde det gick det bra. Sagt och gjort, han drog igång igen och nu är vi över 500 stycken som är iblandade i utmaningen att skriva en bloggpost om dagen i 100 dagar. Jag brukar skriva flera om dagen oftast men inte alltid. Nu får man anstränga sig och det är kul.

Så tack Fredrik Wass för att du drog igång det här - det ska du ha all cred för...

Här kan ni läsa om det hela på Fredriks egen blogg. Fantastisk insats... Så får vi se om vi fixar 100 inlägg. Jag tror det.

Men det är Fredrik som är ursprunget till att bloggandet ökade och drog i topp - på bara ett par dagar.

Jobba tills du är 78 år i Norge... Men robotarna då...

Att jobba till 78 år är ingen konst om man orkar och har ett jobb. Det är det som är de grundläggande problemen för individen. Enkelt sammanfattat. Ett mentalt problem kanske kan vara att man ställt in sig på att gå i pension tidigt och ägna sig åt sig själv och resten av sitt liv. Det har varit på modet under en period det också för all del. Annonser med brunbrända friska pensionärer i badkläder med en drink i handen. Dock är det få förunnat att kunna göra så. Vår statsminister Reinfedt har talat om att vi måste jobba längre upp i åldrarna och i Norge ser man samma sak och ser att folk bör arbeta tills de är 78 år.

Det finns dock en motsättning i det här med att jobba tills man är över pensionsåldern. Arbetsmarknaden ser inte ut så, de vill inte ha äldre personer med erfarenhet. Många verkar tro att den som är i föräldragenerationen har slutat fungera, slutat begripa och är allmänt omöjliga att lära nytt. Dessutom är de för dyra och så passar de nog inte in på arbetsplatsen eftersom alla helst ska vara i samma ålder. Egentligen är inte det här något nytt. Vem tyckte inte att föräldrar var ett onödigt inslag i vardagen? Om man ska vara lite krass.

Arbetsmarknaden är inte vad den varit. Delvis så kan det bero på att när det görs studier och insatser så utgår de oftast från olika typer av grupperingar, det är yngre personer, det är personer med vissa handikapp, det är personer som inte har svenska som modersmål. Var och en av dessa grupper har sina företrädare och intresseorganisationer som strider för deras sak. Pensionärsföreningarna arbetar inte så mycket för att pensionärer ska jobba utan för att  pensionerna och villkoren för äldre ska bli bättre. Inget av detta är så mycket att säga om egentligen. Men det saknas en slags helhetssyn i detta. Man kan fundera kring hur mycket var och en av dessa frågor som stannar upp arbetsmarknaden. Det finns jobb och det finns arbetssökande men de matchar inte varandra. Varför? De allra flesta människor är mer möjliga än omöjliga. Det är väl klart att alla kanske inte kan arbeta som kirurger om de inte har utbildning för det. Alla kan inte vara säljare om de inte har talang för det. Men det är något annat som spökar. Möjligen är organiserandet av ondo. Det finns många mellanstationer i form av olika regelverk som ska passeras innan arbetstagare och arbetsgivare når varandra. Inte längre lika lätt att bara knalla in till en arbetsgivare och säga hej - jag vill ha ett jobb. 

Kanske börjar bli dags att tänka om här. Vända upp och ner på saken. Den som arbetar är arbetsgivare för den ger av sin resurs i form av kunskap och tid. Och traditonella arbetsgivare blir arbetstagare för de köper/hyr in arbetsgivare. Fundera på vad det skulle innebära med en sådan upp och nedvändning av begreppen. Intressant eller hur? Det går aldrig, så har vi aldrig gjort säger nog många nu. Men varför inte tänker jag - vad skulle det innebära?

Så var det robotarna då...

Läser på USA-bloggen en väldigt intressant betraktelse om det här med jobben och om de överhuvudtaget kommer att finnas i framtiden. Ska man tänka så att robotarna tar över helt så är det en helt annan problematik än ålder och kompetens vi ställs inför. Det finns helt enkelt inte så många jobb att söka då, de som finns räcker inte till alla. Hur ska vi då se på arbetslinjen? Alla ska bidra. Vi får nog vända upp och ned på den också då. Kanske att annonserna med folk i baddräkt på en solig strand med en svalkande drink i handen blir vår framtida livsstil? Arbetet sköts av robotar. Vilken tanke. Vr kommer pengarna ifrån? Eller behöver vi inga kanske. Ekonomer och gärna andra må gnugga geniknölarna - det lär behövas. Under tiden måste vi dock läsa de problem vi har för dagen... Hur nu det ska göras. Ska arbetslinjen gälla så måste alla få vara med och lösningen verkar inte riktigt finnas. 

Läs om robotjobben här - mycket intressant.

Uppdatering - SvD och Diderot

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknad, äldrejobb, robotar, moderaterna, regeringen, pensionärer

Gynning åker på skattesmäll via bloggen...

Skattemyndigheterna har läst bloggen och kommit fram till att det som skrivs där inte stämmer överens med deklarationerna. Så kan det gå. Det gäller att inte vara för smart och listig och underskatta omgivningen.

Att skattemyndigheter och andra kollar via uppgifter man öppet lägger ut på internet går an kan jag tycka. Det gäller att tänka på att alla ser det man skriver och att veta att man ska kunna stå upp för det vid senare tillfälle. Att sitta bakom en skärm vid tangentbordet kanske kan lätt ge en känsla av att man själv har kontrollen över allt. Man har det på så sätt att man väljer det man skriver och lägger ut naturligtvis. Men man kan aldrig riktigr veta vem som läser. Det kan få konsekvenser som man inte tänkt sig från början.



Till skattemyndigheterna kan jag tala om att jag aldrig tjänat ett enda öre på den här bloggen, bara haft utgifter. Har jag rest till event har jag betalat det ut egen privat plånbok utan att göra några avdrag.

Expressen




Läs även andra bloggares åsikter om skattemyndigheten, bloggläsning, skattetillägg. Gynning, #Blogg100

Man blir aldrig profet i sitt eget land...

Det där ordspråket Man blir aldrig profet i sitt eget land hänger fast i bakhuvudet. Det är lite trist egentligen eftersom det å sin sida innebär att man inte kan få vara glad om man lyckas med något. Då blir man kallad självgod och så kommer som ett brev på posten ordspråket Högmod går före fall farande. Det gäller att inte tro att man är något. Det är lite sorgligt det där men fakta är att det är omgivningen som bestämmer om man är lyckad eller ej. Det gäller att ha en position bara, rätt position för att få uttala sig. Det kan handla om en sån enkel grej som att fel person skickar julhälsning först i raden i en grupp. Det passar sig inte. Då blir det ofta inget svar. Man ska veta sin plats och får känna på Den spik som sticker ut blir slagen.  Så går det till i gruppdynamikens värld.

Anledningen till att jag började fundera kring detta med ordspråk var att Fredrik Reinfeld åker till Davos och håller i ett av de viktigaste mötena där. Med andra ord så betraktas han utanför Sverige med mer respekt än inom vissa kretsar här. I och för sig så har han väldigt höga popularitetssiffror för sin person men det framgår inte så tydligt i alla medier precis. Mer än just när resultaten visas. På regeringens hemsida kan man läsa om uppdraget. Det är världens alla inflytelserika personer med beslutsrätt och pondus som möts i Davos. Personer med möjlighet att påverka. Det är spännande. Vi håller kollen så får vi se vad som händer.

Här kan ni sätta er in i vad World Economic Forum är.

Men för att återgå till ordspråken - man kan bygga ett liv kring de här om man vill. Eller hur? Gjorde ett urval från Wikipedia. Det finns naturligtvis andra källor om man vill det. Bara att Googla.. Rätt kul också...

Eget beröm luktar illa
Genom sig själv känner man andra
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta
Det är alltid mörkast före gryningen
Droppen kan urholka stenen. (Eller fullständigt: Droppen urholkar stenen. Icke med våld, utan genom att ofta falla.)
Tålamod är konsten att hoppas
Rom byggdes inte på en dag
När man talar om trollen så står de i farstun
Lögnaren blir bara trodd en gång
Kommer tid kommer råd
Lägg inte alla ägg i samma korg
Ett rent samvete är bästa huvudkudde
Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv
Avundsjukan vilar aldrig
Bättre ensam än i dåligt sällskap
Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något
Ingen är profet i sitt eget land/i sin egen hemstad

Uppdatering: Reinfeldt får beröm.

Åsa har lite intressanta tankar kring det här med att bli profet i sitt eget land. Läs och begrunda.

AB  DN DI



Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Davos, Svenska ordspråk, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, profet i sitt eget land, regeringen, #blogg100

Blogga hundra dagar i rad #Blogg100

Den här bloggen har funnits sedan 2007. De första åren skrev jag oerhört mycket, flera gånger om dagen faktiskt, men det senaste året har luften gått ur lite.

Det har blivit mer skrivande i de andra mer snabba sociala medierna som twitter (@MaryXJ) och Facebook. Där startas det allehanda diskussioner men ges sällan tid till den eftertanke man oftast försöker sig på i en blogg.

När nu Fredrik Wass uppmanar till att skriva en bloggpost om dagen i 100 dagar så kändes det OK att hoppa på det spåret. Igår skrev ja faktiskt 8 stycken! Så det behövs kanske en nytändning likt denna.

Tack Fredrik - nu hänger jag på.





Läs även andra bloggares åsikter om #blogga100, Fredrik Wass