Förtroendet för statsminister Reinfeldt är större än någonsin om man får tro på siffrorna. Om man bortser från skandalrubrikerna och alla som är emot allting så är det på det stora hela rätt bra alltså. Man kan inte förvånas så mycket egentligen. Det finns en stabilitet i Reinfeldt som trots allt tal om motsatsen skiner igenom. Det må vara hur det vill bakom kulisserna, det är egentligen inte så viktigt. Som statsminister har man en roll som innebär att visa just en stabil framsida. Med tanke på att förtroendesiffrorna ökar så fungerar uppenbarligen konceptet statsminister Reinfeldt. Hur görna många än vill få fram motsatsen.
Annie Lööf bjöd in partiledarna till sitt föräldrahem i Maramö. Mycket har skrivits om detta möte och man vill gärna nedvärdera det till ett ickemöte. Tyvärr så gör även vissa ledande personer i alliansen det. Lite tragiskt på nåt sätt. Alliansen har haft ett syfte och att bara trampa på det som varit bara för att opinionssiffrorna ser lite dystra ut just nu är en kass stil.
Att träffas på ovanliga platser kan ha en välgörande effekt på alla då de givna förutsättningarna för upprätthållande av positioner bryts. Bor man hemma hos någon kan en för hård eller för mjuk säng bli ingången till ett samtal om andra viktiga saker. Lena Mellin är lite konstrukiv i sin krönika och uppmanar partiledarna till att skaka loss. I övrigt är det mest gnäll i pressen. Trist.
Samtidigt är det som justitieminister Ask uttryckte det vid något tillfälle. Regeringen och partiledarna möts hela tiden både på regelbunden och oregelbunden basis. Man kanske ska se Maramömötet som ett avbrott från det vanliga. Om inte annat är det kul för orten med all uppmärksamhet dessa dagar.
Varför alla håller på och dissar Annie Lööf begriper jag inte. Men det gjorde man med Maud Olofsson också. Finns det kvinnoförakt inlagt i detta? Eller att vara ung och kvinna? Ingen tror väl ändå att ett parti står och faller med EN enda person? Det gäller alla partier.
Även Löfven kritiserar och säger att han aldrig skulle dra in sin privata sfär i politiken så här. Det är inte heller aktuellt med samarbetsmöten med MP och V. Samarbeten är svårt.
Eller är stora anledningen till att mötet kritiseras för att initiativet kommer från fel person? Annie Lööf är yngst, tjej och har ett litet parti. Vem är hon att ta ton? Hon bryter mot etiketten... Ingen kan riktigt ta det. Jag säger bara Heja Annie...
Det blir intressant det här. Antingen så blir det bättre än någon kan ana eller så lyckas etablissemanget tysta Annie Lööf. Det lär vi få se.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, maramö, annie lööf, fredrik reinfeldt, alliansen, partiledarmöte, regeringen
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Den som kan sin historia vet att S alltid använt C för att splittra borgerligheten. Men, när det kommer till kritan är inte S helt oförmögen att samarbeta med just C.
Det har alltså inget med att Annie är kvinna eller yngst.
Det kostar på att göra som exempelvis Maud, säga att landet behöver avsossefieras. Då skapar man fiender.
/Henrico
Håller med ovanstående. Annie Lööf används ju, av oppositionen. De debatterar inte. Eller diskuterar. Eller tittar på frågorna hon tar upp och belyser dem från olika vinklar. Själva politiken är oviktig.
Det gäller att bilden av centern skall vara svag och splittrad. Att väljarna skall vara osäkra och flyktiga. Men det blir förstås enklare att göra detta smutsiga värv om man dessutom får ogilla unga kvinnor, som tjänar en bra lön. Passar också fint in i medias dramaturgi rent allmänt.
Annie Lööfs styrka blir nog att hon uppfattas som stark, då hon håller emot så fint. Emot sig har hon klimatfrågan och miljöproblemen. Eftersom de är så komplexa och ger signaler åt så olika håll. En tydlig trovärdig strategi här, som lyckas ta hänsyn till alla risker med stolliga styrningar från politikerna, det vore ju förstås det bästa.
Driver man den egna politiken trovärdigt så syns det till slut, och belackarna ser bara missunsamma och tråkiga ut.
OT
Skicka en kommentar