Kejsaren är naken och att vara den som ser det...

De flesta känner till sagan om Kejsarens nya kläder. Som alltid i gamla sagor finns det en liten extra tanke, sensmoral, man ska lära sig nåt. I den här sagan handlar det om att kläder till Kejsaren sys med osynlig tråd. Alla ser att det inte blir några plagg men alla håller tyst. Utom den lille aningslösa pojken. Man kan fundera på vad som skulle hända med honom idag, eller om han vore vuxen. Det vore uteslutning ur gemenskapen direkt. Utmanöverering med samma finess som gruppen använde när de såg Kejsaren utan kläder.  Tystnaden. Då slipper man själv bli ansatt. Alla vet vilket obehag det är när vreden riktas emot en själv. Ibland kan jag tycka att just det är höjden av ynklighet. Men å andra sidan så åker jag själv på en smäll då och då på grund av att jag har modet eller ska vi kalla det dumheten att tala om vad jag ser eller inte ser. När logiken haltar är det dock svårt att hålla tyst. När man ser att vägen kröks och kartan visar på rakt fram och är den som ska gälla är det svårt att vara tyst. Även när man borde. Vissa tycker att det är modigt att säga ifrån eller våga säga till, fler borde göra det säger dem. Men de backar sällan upp sen när det börjar vina om öronen på den som hade just modet eller dumheten.

Förundrad är väl ordet som kommer över en när man ser den nakne Kejsaren springa omkring och låtsas att allt är toppen, finns inga problem och finns det några så skuffas de undan så att de inte syns. Han har inte en tråd på kroppen och frågan är om han inser det själv. Tiden går och alla står runt omkring och vinkar och ler bara. Naken skrider Kejsaren fram, rak i ryggen och stolt som en tupp. Ingen bryr sig om att det är på väg att gå åt pipan . Vägen till helvetet är fullständigt uppenbar för alla klart tänkande männniskor. Rakt utför utan annat skyddsräcke än tystnaden från omgivningen. För så länge ingen säger något så slipper de bli inblandade i något jobbigt, i alla fall direkt och världen är lugn och fin en vecka till. Dock så är det ett bedrägligt gastkramande lugn.

Så kommer plötsligt pojken och säger - men du har ju inga kläder... Han tar en risk förstås, utan att kanske riktigt förstå. Två saker kan hända. Antingen så släpper det i gruppen och alla vågar ta ton och hålla med eller så utmanövreras pojken så att allt återgår till sin vanliga lunk. Kejsaren fortsätter sin nakna vandring och alla håller med. Tills nästa person stiger fram och säger - Kejsaren har inga kläder... Det händer då och då.

Känner ni igen er?  Vad kan man göra åt det?


intressant






Läs även andra bloggares åsikter om Kejsarens nya kläder, mod, dumdistrighet, gruppdynamik, mod