Alla dessa Brutusar i politiken...

Ingenting förvånar mig längre när de gäller vad människor kan ta sig för i maktens korridorer. Med naiva ögon gick jag in i detta i tron att det handlade om samhällsförbättring och förändringar i den riktningen. Bra för medborgaren. För all del så är det väl delvis så. Men all denna skit som finns i korridorerna är ibland för mycket och det skiljer sig inte mellan partierna. Det är bra att det som sker dras fram och belyses. Nu senast i boken som journalisten Margit Silberstein och statsvetaren Tommy Möller skrivit om Juholtsaffären och andras inblandning bakom kulisserna. En marsch mot avgrunden: socialdemokratins svarta år. Det kommer att bli intressant läsning. Förmodligen kommer man att känna igen interiörerna.

Att se Östros på bild med en ensam ros medan andra fick jättebuketter är en sån där typisk signal till att vederbörande är utstött ur gemenskapen. Pär Nuder fick avsked genom en tidningsartikel i princip. Han hade inte begripit signalerna som gavs tydligen. Det var Mona Sahlin som var chef för partiet då. Man kan dra slutsatsen att de inte var överens. Nu menar Silberstein och Möller att genom att putta bort Mona och plocka in Juholt så fick Nuder sin revansch. Kanske är det så. Troligen är det så. Intrigerna inom de politiska verskamheterna går inte av för hackor. Har man väl blivit på kant med någon så verkar det sitta kvar. Det kan grunda sig i en massa olika saker. Men främst handlar det nog om makt, konkurrens och position. Inte så mycket om politiken. Det är rent sorgligt faktiskt. Särskilt för väljarna som röstar utifrån de frågor partierna presenterar för dem och inte för de interna intrigerna.

Det går inte att blunda för detta. I näringslivet finns det ändå möjligheter att byta jobb eller företag om det går åt pipan i relationer. Att byta parti är inte lika lätt,  man sitter fast i systemet. Hierarkierna är starka och ve den som tar egna steg och uttrycker sig utan att ha blivit godkänd och uppbjuden. Upplevs du konkurrera med någon så blir det strid på kniven med allehanda fula trick. Det går väldigt stick i stäv med att vi lever i en demokrati där alla ska få säga sitt. Att man inte sedan får som man vill är en annan sak. Det tillhör något man lär sig. Men allt det där mittemellan.

Jag befinner mig själv i någon slags limbo i politiken. Märker hur det subtila motarbetandet får fäste. Man får inte vara med hur mycket man än engagerar sig och erbjuder sina tjänster. Fyra personer har i helgen sagt till mig - du deltar inte i möten. Det är dels inte sant för det gör jag och dels är det ett sätt att förminska mig inför andra. Det fula är när man försöker sätta en bild av någon genom att tala om för omgivningen HUR DEN DÄR PERSONEN ÄR... Plötsligt så vet alla hur det ligger till. Var och en gör sin tolkning utifrån vad det som sägs betyder och sen förstärks det gärna av den som talar.Grejen är den att tittar man på de möten det gäller i det här fallet och närvarolistan så är det många fler än jag som har mindre närvaro och då är de ordinarie ledamöter och borde vara där. Såna där saker man kan se det på hela tiden, den man inte gilalr ska sakta men säkert ätas ut. Det sätts bilder av vissa som man ogillar och de framställs då som si och så, i dålig dager. Även anekdoter kan driva rykten, ingen kollar fakta då kan det hela spricka. Därför så är det bra att ge igen med full kraft. Det många av de pennaliserande personerna missar är att även deras egen position är tidssatt och dessutom så blir det ibland väldigt genomskinligt vad som pågår.

Naturligtvis ska man inte prata om såna här saker, i synnerhet inte om man känner sig ansatt personligen. Meningen är att man ska böja sin nacke och le och möjligen svara på tilltal. Det ska ske i hemlighet, alla vet men ingen talar om det. Tar man ton så blir man betraktad som gnällig, besvärlig och i sedvanlig ordning så får man dessutom skulden själv för att situationen är som den är.

Se på hur människor beskrivs. Mona Sahlin får lida fortfarande för sitt användande av kontokorten. Detaljer utdragna ur sammanhanget blir huvudsaker. Nej man använder inte sina jobbkort hur som helst. Man kan vara slarvig, men är det att vara brottslig? Hur såg reglerna ut? Kanske det viktigaste? Det är många som gjort betydligt värre saker som komemr undan. Jag försvarar inte Mona Sahlins beteende men kan ana att det finns ugglor i mossen där. Pär Nuder beskrivs som en iskall jävel utan skrupler. Jag har ingen aning. Tror att han är skicklig. Men nu kommer då boken som drar av honom och andra brallorna inför öppen ridå. Jag tror att det är bra, kanske inte för honom men det påvisar ändå en viss ruttenhet i systemet som man nog lätt kan förstå berör flera personer. Det är ofta katten på råttan och råttan på repet osv. Mona Sahlin valde Östros framför Nuder som blev arg och hämnades på Mona med Håkan Juholt som i sin tur gav Östros en ros och tack och hej. Resten vet vi och nu har vi den lugne och stabile Löfven. Saken är den att situationen är inte unik i denna eviga strid och kamp om makten. Man polisanmäler varandra, man smutskastar och förtalar, förminskar och exkluderar.

Den dolda sidan av politiken där skitstövlerierna råder är inte alls bra, men det ska ut i ljuset ,då kanske de liksom trollen försvinner i solskenet. Kan inte personligen sluta slåss för det goda och det som förbättrar för samhället och andra. Det är säkerligen hur naivt som helst att tänka så och det kostar på. Men "someone has to do it" som det heter och med denna text har jag säkert slagit i ännu en spik i min politiska kista. Tur att livet har annat att bjuda på, och där är jag som tur är så lycklig som man kan vara.

Maktspelen finns överallt men det betyder inte att man ska acceptera dem i alla avseenden. Det blir som en slags städning - problemet är att mögel är så svårt att få bort nä det väl bitit sig in i väggarna. Då kanske man helt enkelt måste riva och bygga nytt.

Brutusarna bör knäckas - på nåt sätt... för andras skull... På något sätt ska man alltid jobba för det goda och det äkta trots allt. Det vinner i längden.

Uppdatering: Oj - nu är Nuder jättearg från sin sjukbädd. Han har inte hunnit läsa boken ännu, men är arg för att han beskrivs som den som ligger bakom hela eländet med partiledarskiftena i Socialdemokraterna. Han funderar på att stämma för förtal. Vad vet man? Författarna påstår att det är som de säger. Det lär väl bli en fortsättning kan vi anta.



AB Expressen Peter Högberg