Ska man vara minister så är det bra om man har riktig kompetens inom området - det har Elisabeth Svantesson. Hon är nationalekonom och har suttit som ordförande i arbetsmarknadsutskottet det är tunga meriter i sammanhanget.
Ändå är det att hon har varit emot abort och medlem av Livets Ord som fyller rubrikerna. Det är märkligt hur det kan vara det väsentliga just i det här sammanhanget. Håller inte med om just dessa extrema åsikter, för mig är hennes gedigna utbildning i nationalekonomi och hennes licavhandling som ändå är tecken på det viktiga som arbetsmarknadsminister.
Det behövs nya krafter i denna kökkenmudding som kallas arbetsmarknad. Vem vet den kanske behöver rivas upp och få en omstart? Stora organisationer är svårstyrda skutor. Kanske rent av att den kan få en bredare koppling till Annie Lööfs domäner, näringslivsdepartementet. Arbetskraft och näringsliv hör starkt samman och här finns samordningsvinster att hämta.
Kan bli spännande det här...
AB SvD DN
Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmarknadsminister, arbetsförmedlingen, regeringen, politik, moderaterna, reinfeldt, Elisabeth Svantesson
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
Förlåt en haverist men visst heter hon Santesson i efternamn?
Tack för påpekande - men Svantesson är nog rätt...
Jag tycker inte det är orimligt att utifrån medlemskap i en tämligen extrem sekt ställa en del frågor. Jag kan exempelvis ha vissa problem att lita på en persons omdöme som, tja, tror på gamla testamentets skapelseberättelse. Jag vet inte om Svantesson gör det, och i mitt fall är väl det största problemet med hennes position att hon är moderat, inte hennes religion.
Men, jag skulle nog aldrig komma på tanken att kryssa in en medlem i Livets Ord, Scientologerna, Jehovas Vittnen eller liknande religiös gruppering i vår lagstiftande församling. Jag är fast och fullt övertygad om att religionsfrihet är en bra sak, men jag vet också att religiösa människor ibland en tendens att lyssna på sin gud före sina medmänniskor, och ser därför gärna att de inte kommer i närheten av riksdagen. Ett högst personligt ställningstagande förstås.
Därför tycker jag det är bra att religiös tillhörighet är viktig att belysa för min möjlighet att veta vilka värderingar (utöver partiets) jag väljer in i riksdagen. Det gör absolut inget att det diskuteras.
Att det blir intressant för nyhetsmedia är väl egentligen inte konstigt heller, då man har en tendens att fokusera på det som sticker ut. Vad partiets politik på området är, är ju ingen direkt nyhet efter sju års regerande.
Borg är väl kristet troende? Inget han går ut med precis, men om journalisterna frågar om det så berättar han det ju. Och det skulle man kunna raljera om och tolka väldigt negativt också. I lite modern anda. Tydligen så aktar man sig för det. Kanske bedömer journalisterna det som ointressant eller också vill man inte fokusera på trosfrågor. Möjligen skulle det gynna KD osv.
Om man däremot menar att det är viktigt så hamnar man ju i någon form av teologiskt spörsmål. På vilket sätt är det viktigt, vad utgör tron. Är tron en begränsning eller en möjlighet. Är det rent av vidskepelse eller är det en filosofisk inkörsport osv. De flesta amerikanska politiker tycks ju ha någon typ av religiös uppfattning också. Liksom många amerikaner överlag. Är det möjligen vi som i sverige läser in för mycket i detta? Kan det vara så att religionen helt enkelt är den värdegrund (i olika gestaltningar) som politiker ofta pratar om?
Med Svantesson som arbetsmarknadsminister så spar också staten en del pengar på utbildning. Eftersom jorden bara är 6000 år gammal, så behöver vi inte längre utbilda några geologer åt gruvindustrin, och eftersom vi inte längre skall arbeta med stamceller så behöver inte heller utbilda så många biologer (även allt som har med evolution går ju naturligtvis också bort).
Skicka en kommentar