lördag 8 mars 2014

Opinionsblogg, politisk blogg, moderat blogg, media ... vad är det frågan om...

Jag tillhörde de ledande politiska bloggarna på den tiden det begav sig under förra valet. Ja till och med var den mest länkade bloggaren under en period. Sen dess har allt fler börjat blogga och det har spätts ut förstås. Så som det blir. Men min läsekrets ligger kvar. Jag är känd av många politiker, inte minst i moderaterna men även andra partier. Per Schlingmann förstod det här med medier av olika slag och han drog medvetet in mig i mediesfären kring moderaterna. Jag fick alltid pressinbjudningar och liknande. Det här var självklart för mig som gammal journalist att betraktas som media, och den som på sin tid var självskriven när Bill Gates och de stora grabbarna, det var mest grabbar då, kom till stan eller framträdde någonstans i världen. Journalistnerven går aldrig ur kroppen när den väl satt sig där.

Så döm om min förvåning när jag nu idag upptäcker att jag bland moderaterna plötsligt efter 7 års bloggande och i mediasvängen plötsligt blir reducerad till en blogg bland andra. Man bjuder inte in bloggare längre till pressträffar har jag fått uppgift om. Med bjuden menas inte att man får betalt för att komma, man betalar själv. Förut så var det iofs mest jag som var medbjuden i mediakretsarna, men numera får jag hålla till godo med det som eventuellt ska göras för alla andra moderata bloggare. Jag är ingen moderat bloggare som är bunden till partiet som kanske många andra är. Det finns en sociala medieperson som ska sköta det här med sociala medier. Inget fel på att vara bloggare, absolut inte, men det är inte så jag huvudsakligen har sett på min egen verksamhet.. Men man ska inte tro att man är någon förstås. Förmer än någon annan. Men ett faktum finns och det är att jag lägger ner mer tid och resurser på det här än vad många gör.

Nästan varenda journalist med självaktning har en blogg idag. Är den inte knuten till det media de jobbar med så är det på egen plats. Sen finns det frilansjournalister och opinionsbildare som använder bloggen för att driva opinon. Jag är en sådan. Jag har haft egen tidning tidigare och jobbat många år som journalist dessutom. För mig är bloggen ett verktyg som jag använder i stället för traditionell media. Det är dyrt att producera tidningar. Man är låst vid tidpunkter och har höga kostnader. En bloggost kan man skriva när andan faller på och det publiceras direkt.

Det är också så jag har använt min blogg. Opinion med personlig touch och egna åsikter i en salig blandning. Förvisso så vet alla att jag är moderat men mina åsikter här handlar verkligen inte om att bara vara positiv, stå på led, upprepa vad andra sagt och le... Det är liksom ingen mening med det.

Det är intressant det här hur man funderar kring opinionsbildning och dess betydelse i medierna. Numera så finns det mindre anledning än förr att särskilja olika medier för det hela hänger ihop mer än någonsin. Det må vara att det inte går att jämföra den här lilla bloggen med de stora traditionella medierna. Men om man tänker lite vidare och lämnar det spåret och kanske jämför med de övriga aktiviteter som pågår inom partierna så blir det intressantare. Man kan utan att vara alltför klyftig se att det finns tangerande aktiviteter som skapar en bättre helhet. En genomsnittlig förening har några hundra medlemmar kanske. Få kommer upp i 500, gör de det så är det en riktigt stor förening,

Jag har 3626 följare på twitter och runt 2000 på Facebook och när jag skriver på den här bloggen så brukar läsartalet öka rejält. Många hundra personer, ibland tusentals, beroende på ämnet. På Torgmöten brukar det inte heller vara så många som bekant. Men jag har livfulla torgmöten mest varje dag här. Kan ingen se det eller förstå det... eller se nyttan med det?

Tydligen inte.

Jag tror inte att detta är personligt. Men det blir det, för mig. Jag blir av med ett privilegium som är det enda jag har haft undra på att jag blir irriterad.

Vi är tillbaka på steg 1 - och jag som trodde att det funnits någon utveckling i partierna vad gällde detta. Det är tydligt att de personer som hade koll har försvunnit. Det märks på många sätt.

Tyvärr...

Jag får väl nöja mig med de pressinbjudningar jag får från andra partier då...



#Blogg100










5 kommentarer:

Anonym sa...

Dagstidningarna har ju blivit rädda för internet. Man vill inte längre ha kommentarer. Man länkar inte längre till bloggar som man gjorde förut. Man tar bara in kommentarer vid speciella tillfällen.

Några stora bloggar finns det ju förstås som jobbar hårt och presenterar egna tankar av unik betydelse för de som uppskattar sådant. Men de är rätt få.

Om man skall vara krass är intresset från andra media väldigt litet numera för partianstrukna bloggar. Och i princip för hela bloggosfären. Man uppfattar de dels som konkurrenter och dels som otäcka.

Istället har man tagit fasta på de mer simpla och i volym viktigare systemen twitter och facebook. Där är det lättare att driva upp massreaktioner och masseffekter. Man kan lättare läsa av reaktioner på sitt journalistiska "arbete".

Så du kan dela in internet debatten i två delar, den imbecilla med twitter och facebook. Och den mer avancerade med bloggar och forum. Att media försöker skära av kontakten gentemot bloggarna kan jag förstå men jag tror det är ett misstag av partierna att göra det.

Kanske är det bara tillfälligt.

Har man ett genuint intresse för en fri debatt så är blogg mediet bäst. Samtidigt är det rätt avslöjande. Den som bloggar sitter ofta ensam. Mot sig har denne hela världen. Som princip. Det är då lätt hänt att man utlämnar sig åt sina brister. Det tolkningsföreträde som en dagstidning eller annan tidning eller etermedia automatiskt ger skribenten, det finns inte på en blogg. Det är lätt hänt att en kavat föresats eller självsäker rubrik plockas sönder av duktiga kommentatorer. Det här gör att parti anstrukna bloggar blivit försiktiga och tråkiga. Där man vill sända just sin bild av verkligheten. Tyvärr. Som rena propagandanummer är bloggarna lite svåra.

Se på "mitt i steget". Johan Westerholms blogg. Som nu gjorts om till en helt annan metodik. Från att ha varit frispråkig, bitvis originell, ofta intressant, personlig och lite vildvuxen har den nu blivit "ledarsidorna" där han läser dagens ledare i tidningarna och kommenterar dem. Till nittio procent helt ointressant. Tråkiga standardledare som får tråkiga standardomdömen i all ängslighet. Och enligt nya praxisen, inte tillåter kommentarer.

Politikerna vill helt enkelt styra agendan, välja tvistefrågor, bestämma debattens perspektiv och hålla undan fatala sidospår som kan stjälpa all form av betalt spinn.

Efter valet kanske det lugnar ner sig och kan bli intressantare igen. Eventuellt. Men själv tycker jag det saknas en samlingsblogg med olika skribenter som alla är anonyma och skriver helt självständiga bloggposter om viktiga frågor ur flera olika perspektiv. Där kvaliteten är hög och taket likaså. Det saknas faktiskt. Ungefär som Newsmill fast mindre prestige fyllt och mer levande.

v. S-H

Mary X Jensen sa...

Du har nog rätt.

Samtidigt så är det förödande för partier att tro att det bara är megafonbloggar som ska finnas.

Nåväl - fri som fågeln är inte heller dumt...

Mary X Jensen sa...

Det är verkligen helidiotiskt att bara ta bort EN person som deltagit i 7 år i samma sammanhang ett valår. Jag tror att jag har gjort mest gott för partiet faktiskt md hjälp av min blogg.

granntanten sa...

Det tror jag också Mary. Vi är kanske inte tillräckligt intressanta och dessutom gör vi som vi själva vill och kanske inte som vissa valda anser att man skall skriva om /eller inte.

Mary X Jensen sa...

vet du Stina jag tror inte ens att det är så genomtänkt.