Det finns hopp om mänskligheten trots allt...

Företaget Leftisright anställer bara personer med Aspergers syndrom. Det är så underbart att det finns sådana företagare som öppnar upp och har förståelse för att människor kan vara olika och att vissa behöver lite stöd med en del problem men är mer än dugliga på annat. Egentligen så har vi nog lite per mans våra egenheter och svagheter. Men om man rutar in livet i det "normala", en ruta som minskar i omfång vad det verkar, så klarar de flesta av det. Men hur tråkigt blir inte det? Hur bra vore det inte om vi istället i vardagslivet hjälper varandra med våra tillkortakommanden och vidgar möjligheterna för alla istället för att stoppa in oss i olika fack.

Igår skrevs det om Vägverket och körkort och ADHD. Jag tillhör dem som inte är odelat förtjust i dessa bokstavsdiagnoser eftersom de dessvärre för enskilda kan innebära att andra kreativa personer kan börja använda dem för restriktioner för vissa männsikor, som nu det här med körkort exempelvis.

Bokstavsdiagnoser är en skapligt ny företeelse och ibland enda möjligheten för vissa att få stöd och hjälp vilket i sig är ännu ett tecken på vårt ständiga behov av att kategorisera, välja ut och välja bort varandra. Det är omänskligt och en svaghet i samhället. I stället bör acceptansen för olikheter öka, alla ska känna att de duger som de är. Det borde vara målsättningen, istället för att låsa in personer i fack som de inte kan komma ur sen.

Det kanske rent av är facken/rutorna som ska ändras och göras större och ha rörliga och mjuka kanter, har ni tänkt på det? Omgivningen som ska ändras och bli mer öppen och generös i stället för tvärtom. Själv är jag oduglig på och fullständigt ointresserad av allt rutinarbete, därför har jag också valt bort det. Men vad är det för fel på mig? Det kan man undra?

Leftisright är ett företag som jag hoppas att många kommer att kopiera, det gäller inte bara för Aspergerspersonligheter utan även för andra olikheter i samhället som möts av fördomar på grund av att de faller utanför ramen för det som anses vara normalt (vem som nu har bestämt det). Kompetenta kvinnor över 50 till exempel, det är också en grupp som borde samlas i ett företag och visa att de kan. Eller de som inte är sociala av sig men duktiga på annat, de kunde bilda företag tillsammans med någon som är bra på det sociala. Det hela handlar om att komplettera varandra.

Ingen är perfekt, eller alla är perfekta... Vad är egentligen att vara perfekt? Betala räkningar och städa?

intressant
(DN)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, aspergers, bokstavsdiagnos, adhd, arbetsmöjligheter, leftisright, acceptans, generositet, fackindelning, mänsklighet, samhälle, normal