Diskussion om skola, lärande och pedagogik...

Ola Larsmo tar upp frågan om en punkt vi saknar i samhällsdiskussionen, den om pedagogik.

Det är ett jätteområde verkligen - slår du upp ordet pedagogik i den pedagogiska uppslagsboken så krävs det mer än 5 sidor för att förklara begreppet. Det krävs fyra rader för att förklara paranoia för att ge en fingervisning om hur komplicerat det hela trots allt är.

Det handlar inte bara om hur vi lär ut (lärarens roll) utan också om hur vi lär in (pedagogikforskningens roll). Sen finns förstås den politiska rollen där vi bestämmer vad det är som ska läras ut, vad vi vill att våra blivande vuxna ska veta om samhället. Där finns det riktigt stora skillnader. Vad som hänt med skolan de senaste 35 åren vet ej sjutton. Mina egna barn gick i skolan under mängdlärans tid, det har dessvärre satt sina spår hos många av dem som är födda på 70-talet.

"Under lång tid var pedagogiken en spetsvetenskap, ifrågasatt och debatterad, men en angelägenhet för "superpedagoger" från Rousseau till Montessori, Piaget och Freire. I idén om lärandet, om växandets punkt, finns alltid en stark och kontroversiell idé om vad människan är och om vad samhället är. Den sortens diskussioner är sällsynta i svensk skolpolitik, där det mer handlar om att göra upp med en "flumskola" vars nedvärdering av sakkunskaperna byggde på idéer vi inte heller riktigt vet var de kom från, som ska ersättas med idéer om ordning och reda vars filosofiska underbyggnad är minst sagt oklar." (Ola Larsmo i DN)

Nu är pedagogik mitt huvudämne och visst är det intressant att läsa om de gamla pedagogerna, men det är inte utan att jag tycker att Sokrates och Platon är intressantare än Piaget. Mycket för att de förra förde samtalet och inte satsade så mycket på kategorisering och artefakter ;-).


Jag undrar om Piagets stadieindelning skulle hålla idag? Barn har en helt annan utvecklingsmiljö nu än vad de hade då, de kan mer när de kommer till skolan nu än förr. Framförallt kan de helt andra saker, ibland mer än lärarna själva kan. Men skolan känns som om den lever kvar i det gamla. Förvisso har man tagit till sig en del Montessoritankar men det räcker inte hela vägen. Rätta mig gärna om jag har fel... Jag skulle gärna se en skola som var mer individinriktad faktiskt och absolut inte stadie- och födselårsstyrd. En unge som är född i januari ligger ett helt år före den som är född i december. Det är så självklart så man undrar varför det inte har ändrats på detta för länge sedan.

Om jag skulle få välja inriktning för skolan så skulle den handla om individen på så sätt att även de som är duktiga skulle få hjälp att komma vidare och inte behöva sitta och vänta in de andra för att man tycker att de klarar sig ändå. Det har framkommit att de just kan olika saker. Det den ene har i teoretisk fördel brister det kanske i den sociala kompetensen.

För tänk om det är det som är problemet med de "bråkiga" eller udda barnen, att de är särbegåvade och att det inte tas tillvara bara för att satsningen hela tiden ligger hos de som är svaga? Ett UR-program tar upp den frågan och det går redan i kväll på SVT1. Det finns barn som är smartare än andra och de ska också ha utrymme. Barn ska inte behöva vara uttråkade på skolan redan när de går i 2:an och de ska absolut kunna läsa, räkna och skriva när de går ut grundskolan. Det handlar om en skola för alla.

"22.10 Skola för smarta
Vem är smart? Seriestart. Överbegåvade elever innebär en pedagogisk utmaning för skolan. Och vem är smart, egentligen? Särbegåvade elever kan ibland upplevas som besvärliga eller konstiga och i stället få diagnosen damp eller autism. Del 1 av 3. UR. Även i SVT1 18/3. Textat " (SVTs tablå)

De här nya politiska idéerna om att låta polisen hämta barnen om de skolkar (varför skolkar dem är väl första frågan som måste redas ut ändå) och ta ifrån dem mobiltelefonerna och jag vet inte vad för påhitt som kommer fram som huvudargument för att få ordning på skolan.

Det finns ett sammanfattande ord för lärande och det är att det ska stimuleras. Det är skolans uppgift enligt mitt sätt att se. Sen att det ska finnas verktyg för de vuxna att hålla ordning i skolan utan att själva bli nedslagna är en annan sak som naturligtvis också är självklar och mycket viktig att ta itu med. Men skoldebatten kan inte enbart handla om ordningen i skolan. Det är alldeles för snävt.

Nu blev det här en utvikning av Olas fråga, men ändå. Det handlar om skolan och jag är helt överens om att den pedagogiska debatten måste fram i ljuset nu med en gång.

(DN)

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, pedagogik, politik, lärande, moderaterna, regeringen, samhälle, skolbarn, piaget, montessori, särbegåvade barn, smarta barn