En fin gammal tradition - Brevhemligheten...

De flesta vet att man inte ska öppna andras post. Det är till och med så allvarligt enligt lag att man kan hamna i fängelse för det. På wikipedia kan man läsa följande om brevhemligheten. Där finns också en paragraf som handlar om dataintrång.

Inte ens de som jobbar på Posten får öppna brev hur som helst för att se vart det ska. Den som sorterar post och finner en försändels med ofullständig adress på ska skicka detta till ett speciellt ställe uppe i Norrland någonstans där man efter mycket om och men får öppna kuvertet. Det finns mycket strikta rutiner kring detta. Det är både en hederssak att inte öppna annans post och dessutom en olaglighet att göra det. Det är en sån där grundläggande kunskap som alla har på något sätt.

När nu diskussionen kring avlyssning över internet är tänkt att ske helt urskiljningslöst på bredden så är Posthemligheten i fara. Vi skickar redan idag det mesta på digital väg och Postens fysiska försändelser av typ brev och räkningar minskar i rask takt. Om nu FRA ska kunna avlyssna på bredden för att rädda oss från terrorism och musikföretagen ska kunna begära ut våra IP-nummer från internetleverantörerna för att kolla om vi olagligt laddat ner musik så är det en rätt avsevärd förändring av hedersbegreppet Posthemlighet, eller hur?

Artister vill försvara sin upphovsrätt - javisst. Det är väl självklart att de vill det. Men är det lika självklart att upphovsrätten ska se ut som idag. Emma på bloggen opassande skriver så här:

"När ni läser kritik av upphovsrättslagarna är det detta ni ska komma ihåg. Vi kräver inte gratis musik, vi anser att upphovsrätten är här för att stanna. Vi ber er däremot, på våra bara knän, snälla snälla — låt inte kontrollsamhället svälja oss hela i upphovsrättens namn."

Den personliga integriteten, hedersbegreppet Posthemlighet och vår demokratiska rättighet att få vara anonyma ser jag själv som den riktigt viktiga delen i all diskussion kring överavkning och Bodströmssamhälle. Jag förstår att Björn Ulveus vill slå ett slag för artisternas möjlighet att säkra sina inkomster, det är inget att säga om den saken. Men till vilket pris - det måste ifrågasättas och det högljutt.

För det kanske finns andra sätt? Än att ge sig in i hela folkets möjligheter att få förbli anonyma även på internet? Varför diskuteras inte det i större grad. Det finns de som helt frivilligt delar med sig av sina verk för fri nedladdning i förvissning om att det kommer tillbaka i ökad försäljning i andra änden.

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, fildelning, personlig integritet, moderaterna, regeringen, karl sigfrid, Internet, IT, upphovsrätten