I veckan skrev jag om brevhemligheten. Som gammal postis ligger den mig varmt om hjärtat. Det var mycket procedurer kring det där om någon adressat inte fanns till ett brev. Breven måste skickas till särskilt ställe och kunde bara öppnas under vissa procedurer. Det var verkligen mycket viktigt och mycket sekretess runt det hela. Kanske att någon mer erfaren postis kan berätta - gör det i så fall i kommentarerna nedan är du bussig...
Vad jag skrev om brevhemligheten häromdagen. Den enkla bloggen vill ha snigelpost, papperskuvert med frimärke och rubbet i fortsättningen. I alla fall om det är viktiga meddelanden.
Dessvärre finns det idioter överallt. Jag arbetade på en tidning på 80-talet där kamreren satt halva dagen och öppnade ALL post. Även privat där namnet stod överst och det var uppenbart att det inte var en räkning, som han behövde bry sig om i alla fall.
Med tanke på att vara journalist och skydda källan osv blev det där problematiskt, i synnerhet när det kom en bild med en processor på där det fanns en lapp som det stod - Här är bilden på. Inget kuvert eller liknande visade vad det handlade om. Eller när min läkare skrivit ett brev till mig. Eller att någon tipsade om nå´t. Det som man kunde tycka skulle vara hemligt visste gubben redan om. Det är lite likvärdigt med den koll myndigheterna nu vill ha på oss. Usch. Gillar det inte.
Nåväl jag klagade, han slutade inte förrän jag talade med vår styrelseordförande. Då lade han av för då fick han en direkt order, men mig hotade han med facket. Precis som om han hade kommit någonstans med det. Är man dum så är man. Själv såg till slut till att all post till tidningen gick till min hemadress för att jag skulle få ha den ifred. Jag blev ett hatobjekt för honom och han gjorde livet surt för mig så fort han kom åt...
Försvara Brevhemligheten - klicka på länken och läs om lagen här. Rösta också i min lilla undersökning i högermarginalen. (ser det konstigt ut med procenten? det är meningen, detta är inte en statistisk undersökning, det handlar om känslor...)
Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, odenberg, FRA, avlyssning, signalspaning, personlig integritet, regeringen, piratpartiet, brevhemlighet
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
Problemet är knappast att FRA eller SÄPO får läsa email, sms, mm.
Problemet är att vi saknar en lag som bestraffar de som läst något och som berättar det vidare.
Om jag inte minns fel så sade den gamla radiolagen att alla fick lyssna på vad de ville, men det var förbjudet att berätta om vad de hört. Detsamma borde gälla de som avlyssnar, har tillgång till sekretessbelagda handlingar, eller på annat sätt har information som inte bör spridas vidare. Tyvärr vågar inte våra lagstiftare införa lagar som straffbelägger lösmynthet.
Försändelserna är heliga på posten, hur oadresserade brev skulle hanteras fick man lära sig vid anställning och påmindes som en mantra då och då, även trasiga brev skulle lappas igen av öpj (överpostiljon).
Fick en näsbränna av regionskontoret då jag öppnade ett brev till mig själv en natt på A sorteringen, skulle detta hända igen skulle jag få sparken. Även då det är till mig själv fick jag inte öppna brevet innan det är utdelat.
Att få tjänstebreven levererade via hemadressen är ingen dum idé. Jag har gjort något liknande med e-posten på min arbetsplats (Uppsala universitet), eftersom jag efter åratal av slagsmål med spammare inte litar på min arbetsgivares förmåga att automatiskt skiljarna agnarna från vetet, så att säga.
Sedan 2004 har jag en egen domän, i vilken jag kan skapa hur många e-postadresser som helst. En av adresserna har jag reserverat för tjänstepost, och sedan anger jag den som avsändare när jag skickar brev i tjänsten, för att få svaren till rätt låda. Visserligen mellanlandar då breven hos min privata operatör, men där har jag ett script som omgående vidarebefordrar varje brev till institutionens egen server, så att breven alltid lagras hos och är tillgängliga för myndigheten.
Enligt rättspraxis är jag som tjänsteman nämligen skyldig att behandla brev avsedda för mig i tjänsten som allmänna handlingar oavsett vilken adress det står på kuvertet, till och med semesteradressen! I analogi härmed bör det inte spela någon roll vilken domän jag använder.
Jag har förstås en "officiell" e-postadress vid institutionen också, men den använder jag sällan, och skulle det anlända något brev till den låter jag vidarebefordra det till tjänsteadressen i min privata domän, varifrån det likaså överlämnas till myndigheten.
Jag använder för närvarande inget spamfilter, men jag gör det gärna den dag jag har en teknisk lösning som uppfyller alla förvaltningsrättsliga krav på hantering av allmänna handlingar. Universitetet har ett spamfilter redan idag, men dels är jag inte nöjd med funktionen, dels befarar jag att det gallrar bort en del post utan att informera vare sig avsändare eller mottagare...
Anonym 1: Nej det är fel. Vi har idag en lag som heter Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation, i denna finns ett helt kapitel om integritetskydd där även en stark tystnadslikt ingår, inte ens polisen får ut uppgifter utan adekvat misstankebeskrivning och tillstånd från domstol. Å vad gäller vem som kommunicerat med vem, när och hur länge så får inte ens uppgifterna sparas, de skall utplånas eller avidentifieras när de inte längre behövs för kommunikationsstjänsten. Ofta finns inte ens de uppgifterna kvar ens om polisen fått tillstånd.
Detta vill nu en samling politiker ändra på. Nu skall operatörerna tvärt om tvingas att skicka kopior på allt som passerar till FRA för vidare behandling, och detta helt utan minsta lilla misstanke och det gäller oss alla. Å kom ihåg att detta inte bara handlar om vad du sänder, utan lika mycket om vad du tar emot. Så surfa inte fel när du söker efter informationpå nätet, för övervakaren kan ju inte se att du konstaterade att du surfade in på sidan, han ser bara att du både efterfrågat och tagit emot innehållet på sidan.
Hade detta förslag kommit under kalla kriget, då hade politikern fått avgå och i stort sett ruinerat hela sin fortsatta karriär som politiker. Då räckte det med att ha inhandlat lite mikrofoner så blev det ett djävla liv, och detta var ändå i samband med ett statsministemord mitt under kalla kriget. Idag vill de avsluta budbärarens status som betrodd part och själva brevhemligheten, och inga som helst röster höjs för deras avgång, man diskuterar istället detaljer som om det var storleken på någon bidragsersättning. Det säger en del om vad det är för kreatur vi har i riksdagen idag!
//steelneck
Jag vill nu inte kalla riksdagsmännen för kratur ;-). Men i just den här frågan verkar det ha gått åt pipan.
Läs artiklarna ovan. New York Times och Spiegel. Tycks ah blivit liv i Tyskland.
Skicka en kommentar