Det där med rationalitet...

Hos Blogge hittar jag en artikel som jag tidigare missat . Den är skriven av Peter Wennblad som annars är redaktör på magasinet Neo. Det handlar om statsministern och hans rationella synsätt. Jag känner inte Fredrik Reinfeldt personligen , men det jag har sett på senare tid får mig att tänka på en person som är väldigt målstyrd och inte alltid så inlyssnande som han vill göra gällande. Inte minst med uttrycket "Beslutet är taget" visar han att det är just det som är det viktiga, inte att lyssna till opinionen nu, den kommer försent. Hur beslutet kom till under stort rabalder verkar inte ha någon betydelse alls. Vi som åskådare såg på med häpnad...

Själv funderar jag precis tvärtom och frågar mig varför beslutet togs med sån kraft. Som man i folkmun brukar säga, det är mycket fördomsfullt jag vet det men ändå ;-)

En man frågar - Vem har fattat beslutet?
En kvinna frågar - Varför ska vi göra så här?

Det är alltid så intressant att studera den här typen av händelser, när två grupper står emot varandra och pratar om som det tycks olika saker även om det handlar om samma, på ytan i alla fall. Hur som helst, jag började fundera på det här med rationalitet och plockar i hyllan och hittar boken Organisationens rationalitet – Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser skriven av Owe Johansson som arbetar som universitetslektor i företagsekonomi på Örebro Universitet.
Han funderar i sin bok kring innebörden av begreppen rationalitet och rationell organisation som han anser vara en angelägen fråga att studera och det kan man hålla med om. Boken är därför inte skriven på någons uppdrag utan handlar mer om Johanssons intresse för att ämnet kommer upp på agendan. Jag tycker att det är högaktuellt nu när vi behöver en förklaring till hur vissa politiska beslut har fattats.

Fem antaganden

Johanssons studie präglas av fem antaganden. Det första, det moderna projektet återstår fortfarande att färdigställa eftersom det mänskliga förnuftets möjligheter att skapa goda livsbetingelser långtifrån är kartlagda. För det andra - vi bör kritisera det moderna projektets inriktning hittills, eftersom det inte tagit tillvara på de möjligheter som finns för det mänskliga förnuftet. För det tredje, menar han vidare att ett centralt problem för det moderna samhället är att vi, som nämnts ovan, ofta förknippar rationaliteten med de produkter och metoder vi använder för att exempelvis vinstmaximera i företag. För det fjärde, är det att individen intellektuellt använder sig av tänkande och förståelse för att ta ställning till problem med förnuftsskäl som är det rationella. Det femte, rationalitet som det beskrivs ovan behöver försvaras och talas för.

Johansson är i sin bok kritisk till den instrumentella synen på rationalitetsbegreppet som vi oftast använder i dagens samhälle. Den rationalitet som huvudsakligen handlar om att man styrs av i förväg systematiskt utarbetade regler, normer och andra styrmedel för bl a lönsamhet, produktivitet och effektivitet i företag och andra organisationer, snarare än att det handlar om människans egen förmåga att tänka och resonera.

Vad innebär det då att resonera rationellt? Johansson hänvisar till Habermas giltighetsanspråk i en språkhandling , som säger att det finns fyra kriterier som gäller för att ett resonemang ska vara rationellt. 1) Strävan efter teoretisk förståelse, vilket innebär att det som uttalas måste vara språkligt begripligt. 2) Strävan efter redogörelse och artikulering, 3) ett prövande förhållningssätt, 4) Resonemangets interna konsekvens.

Vad säger ordboken

Om man slår upp ordet rationalisera i synonymordboken (Palmér, 1983) så står det: (Bl a) (praktiskt) omorganisera, systematisera, förenkla, effektivisera.

Emedan det för ordet rationell står: förnuftsenlig, förståndsenlig, förnuftsbestämd, förståndsmässig, förnuftig (t ordnad), logisk (t grundad), byggd på logiken; (mål)medveten, metodisk; vetenskaplig; praktisk, väl planerad 1, planlagd, (ibl.) förenklad, jfr ändamålsenlig

Synen på rationalitet

I denna bok är det inte i första hand rationaliteten i sig som är i fokus utan ”synen på rationalitet”Johansson försöka tydligt formulera en medveten och genomtänkt syn på synen på rationalitet och hur det på olika sätt är möjligt att institutionalisera denna i organisationer och samhället. Han vill åt överbetoningen av ”det kalkylerbara och kontrollerbara på bekostnad av frågor om värderingar och förståelse”. ”Organisationens rationalitet förutsätter alltså bejakande av medarbetarnas förmåga härvidlag” – det vill säga människans förmåga att tänka och resonera.

Rationalitet skall ytterst definieras av ”strävan efter en teoretisk förståelse och artikulation av tankegången” i enlighet med Charles Taylors idéer kring detta. Han menar också att det är viktigt att moderna organisationer ger utrymme för detta. Tillsammans med dessa två tankegångar skall också ett prövande förhållningssätt och resonemangets interna konsekvens ingå i Johanssons kriterier för ett rationellt resonemang. Den rationella handlingen skall ha följande kriterier: en grund i ett rationellt resonemang, resonemangsenlighet vara förenlig med de mål och värden som man vill handla i enlighet med, så kallad preferensenlighet.

Rationella beteenden i en organisation

Nästa del i Johanssons förhållningssätt till rationalitet har tre huvudsakliga ansatser vad gäller att institutionalisera de rationella beteendena i en organisation.

”Att institutionalisera rationalitet – att sätta den i system i ett samhälle, en samhällssektor, en organisation eller vad det nu kan vara för slags system – innebär stora svårigheter att behålla det nära sambandet mellan det rationella tänkandet och det rationella handlingarna” (ibid).

Institutionalisering handlar alltså om behovet av att styra och kontrollera organisationen, vilket i sig komplicerar den enskilde individens utrymme för egna tankeprocesser i organisationen, vad som sker inom var och en kan man förstås inte göra något åt. Att systematisera handlingar är dock enklare. Enligt den bild vi sett av partikulturen i olika läger så kan detta faktiskt vara en förklaring till det som hände. Institutionalisering skapar trygghet och igenkännande.

Ambivalens

Johansson beskriver också två ambivalenta linjer. För det första: ambivalens via icke-tänkande, som avser beteendestyrning via regler och rutiner som inte kräver något vidare tänkande, man bara gör saker på ett i förväg bestämt sätt. För det andra: ambivalens via tänkande, här byggs en tankemodell upp och det finns rådande normer som man håller sig inom, alla tillåts tänka själva, men det gäller att tänka samma sak.

Det finns en ambivalens i rationalitetssynen som alltså inte har sin grund i individens förmåga till rationellt tänkande. Dels talar han om den direkta beteendestyrningen och tankemodellstyrningar (rutiner mm) som bygger på att någon annan, en oganisationsingenjör har tänkt ut i förväg hur/vad som skall ske. Den tredje ansatsen är dialogen, där man enligt Johansson kan skönja en vilja att ta vara på organisationsmedlemmarnas individuella rationalitet. Dialogen är den ”enda genuint rationalistiska ansatsen enligt de kriterier som jag framhållit”. Men å andra sidan menar Johansson att människor ”kan tala med varandra” visserligen är allmänt erkänt. Men att beskriva det som att systematiskt använda dialog som ett redskap för att lägga en rationell grund för beteenden i en organisation är steget ännu långt.

Modernitetens rationalitetssyn

Johansson visar på tre utmaningar mot moderniteten som han menar utmanar modernitetens dominerande rationalitetssyn så som den ser ut idag. 1) Den humanistiska utmaningen där frågor som ställs är: Hur trivs, förverkligas och utnyttjas människan i organisationen. Dessa tre aspekter skapar enligt Johansson en distinktion mellan det instrumentella och det mer humanistiska människointresset.

Några utgångspunkter är särskilt intressanta för Johansson dels HRM (Human Resource Management) där människor ses som viktiga resurser för en organisation, dels Radikal humanistisk utgångspunkt där Johansson hänvisar till ett av Burrel&Morgans (1979) ett av fyra paradigm inom den sociologiskt baserade organisationsanalysen och dels den kunskapsteoretiska utmaningen där utgångspunkten är att vi lever i ett kunskapssamhälle med kunskapsorganisationer som ställer stora krav på organisationens kompetens och kunskapsnivå.
Kompetens handlar om att använda sin kunskap. Det gäller att individens kunskap även den som inte uttryckligen finns i betyg och examina är värdefull för organisationen. Den socialkonstruktionistiska utmaningen slutligen handlar om svårigheterna att planera, styra och kontrollera sociala system som i sig är mycket komplexa och svåra att förutse i detalj.

Symbios - kunskapssamhälle

Man kan ju fundera på det som hänt i FRA-debatten här. Är det vi sett inte bara en symbios mellan bloggare och traditionell media utan också ett scenario som förstärker det Kunskapssamhälle många talar om verkligen finns. Kunskapen har förstås funnits där tidigare, protesterna likaså men med internet har dessa enititeter kunnat samlas i en kanal. Den är okontrollerad men det finns ett lärande i den för alla och dessutom möjligheter att tillföra ny kunskap. Världen ser inte längre ut som förr... Det går inte att förutse vad som ska hända. Det är väldigt spännande tycker jag. Tänk om vi kunde finna den politiska dialogen genom internet så att vi kommer bort från dagens monolog som förs i den traditionella tidens tecken.

Jag har personligen ingenting emot signalspaning i sig, det måste vi kanske ha. Det är att lagen i sin nuvarande utformning gör ett för stort hål i den personliga intergiteten som är mitt problem. Jag är inte ensam om att tycka det. Jag vill veta mera... ha bättre argument.

Johansson, O. L. (2001) Organisationens rationalitet - Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser. Lund: Academia Adacta.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, rationalitet, beslutsfattande, FRA, samhälle