(SvD)
Det kunde inte vara meningen att det allvarligt sjuka människor inte skulle få behålla sin sjukskrivning, det faller på sin egen rimlighet i ett civiliserat samhälle. Det visade sig att jag hade ganska rätt i min uppfattning från i morse.
Det var för väl att Cristina Husmark Pehrson tog den här bollen så snabbt och redde ut begreppen. Nu tycker jag att tjänstemän som jobbar i människoorganisationer måste börja tänka lite över vad de håller på med och jobba lite smartare. Någon form av lämplighetstest hos de som gör bedömningarna. Det är dock anmärkningsvärt att man inte använder sitt förnuft när man tolkar det som är skrivet. Man kan inte vara hur fyrkantig som helst bara för att man jobbar på en myndighet.
Detta fullständigt självmarkerande svar fann jag bland kommentarerna efter Aftonbladets artikel (se länken nedan):
"Jag har arbetat som sjukpenninghandläggare på FK i 5 år. Jag slutar aldrig förvånas över den snedvridna bild som massmedia skapar.
De som 1/7 har varit sjukskrivna i mer än ett år, har fått ett opersonligt informationsbrev från FK, där det framgår att sjukpenningen sänks från 80 % till 75 % efter 1/7, och att de som har en sjukdom som innebär ett påtagligt hot mot deras liv, har rätt till fortsatt sjukpenning med 80 %.
Från masmedia låter det som att FK avser att dra in sjukpenningen för alla som varit sjukskrivna i mer än ett år. Detta är ju inte sant!
Liksom innan, gäller att för den som har en varaktig nedsättning av arbetsförmåga p.g.a sjukdom, har rätt till sjukersättning. Ersättningnivån i denna förmån ändras inte (64 %), vilket innebär att det förblir lika låg som tidigare."
Som sagt vi har skickat ett opersonligt brev... och vi verkar dessutom tycka att det är helt i sin ordning.
Artikel i DN förklarar hur det ligger till, liksom i Aftonbladet. Jag gillar den här tanken på att man ska rehabiliteras och att det finns kontrollstationer under sjukförloppets gång. Men jag har aldrig hört att Husmark Person sagt något annat än just att det inte finns någon bortre gräns för den som verkligen är allvarligt sjuk. Det är synd att det inte kommer fram med tydlighet. Men nu vet vi.
Det är hos pappers- och regeltolkarnas problemen ligger. De har säkerligen fått sina order om att hålla budgeten till varje pris och då får det såna här tokiga konsekvenser. Men på sätt och vis är det bra att det klargörs en gång för alla hur det ligger till.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukpenning, sjukförsäkring, försäkringskassan, husmark persson, regeringen, moderaterna, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
8 kommentarer:
Problemen ligger inte hos tjänstemännen.
Problemen ligger i att ditt parti styr Försäkringskassans direktiv, Mary. Ditt kalla, människofientliga parti som du av någon anledning är stolt över att vara med i.
Fy fan.
Nicklas ett parti består av individer, jag vet inte vad du har träffat för moderater. De allra flesta jag känner är mycket varma och trevliga människor. De finns säkert också på Försäkringskassan. MEN på alla myndigheter liksom i alla grupperingar så finns det personer som är väldigt byråkratiska och bara ser till reglerna och är okänsliga vad gäller människor.
Man måste vara empatisk därmed inte sagt att man ska vara mesig när man jobbar med människor. MAn kan inte bara tycka att det är helt OK att skicka ut ett "opersonligt" brev till en dödssjuk människa är bra som insändarskribenten ovan gör.
Men som sagt, jag känner många väldigt trevliga moderater. Varför tror du annars jag skulle varit kvar i ett parti i 35 år. Inte för att jag gilalr FRA-lagen och det som kommit i dess följe. Men det är dock bara en sak bland många.
Moderater kan vara hur trevliga och rara som helst.
Faktum kvarstår ändå att de av tämligen människofientliga skäl har infört ett nytt sjukförsäkringssystem som bäddar för att sjuka människor kommer i kläm. Enda orsaken för att införa utförsäkringsklausulen är att kunna komma åt fuskare. Men fuskarna är få. Medan alla sjuka - d v s så gott som alla som är i kontakt med FK - drabbas av de nya reglerna; om så bara genom ökad upplevd otrygghet.
Visst, tjänstemän bör ta personligt ansvar för sitt agerande. Men tror du verkligen det är möjligt för redan överarbetade tjänstemän att bemöta varje fall individuellt? Du gör det så himla enkelt för dig genom att ensidigt lägga skulden på FK. Även politiker bör ta personligt ansvar - för vad de skapar för typ av samhällsklimat.
Nej, jag vill inte lägga all skuld på FKs tjänstemän, men jag menar att det ofta finns människor i dessa myndigheter som saknar empati och är väldigt instrumentella i sin myndighetsutövning, i alla fall i sin jobbroll.
Politikerna har å sin sida varit ganska usla på att förmedla sina rehabiliteringstankar i sjukpenningssystemet. Jag har hört Cristina Husmark Pehrson säga flera gånger att det inte finns en bortre gräns för verkligt sjuka människor. Är det bara jag som har hört det?
Det förvånar mig att inte Försäkringskassan kan göra bättre bedömningar än att skicka ut "opersonliga" brev till människor som är sjuka på ett sådant sätt att de förmodligen inte kan friskna till igen.
Sen finns det både klåpare här och där, det medges förstås.
Men ligger inte djävulen i detaljerna - H P:s uttalande tycks mig så lagom humanistiskt om man ser det lilla ordet "verkligt" - "det finns ingen bortre gräns för VERKLIGT sjuka människor".
Rehabiliteringsmöjligheter kan förbättras utan införandet av regler som gör att sjuka människor i sin kontakt med FK beträder ett minfält av osäkerhetsfaktorer.
Allt ligger i betraktarens öga på något sätt.
Visst borde politiker bli bättre på att vara tydliga. Men vilken normalbegåvad människa som helst borde väl ändå se en svårt cancersjuk människa som "verkligt" sjuk. Eller hur?
Vad menas med "allvarligt sjuk"?
Grundproblemet är politiskt: inkompetent styre. Innebörden av de nya sjukreglerna är ju att man helt enkelt FÖRBJUDER människor att bli kroniskt sjuka.
Man måste ha klart för sig, att vi ALLA hotas. Vemsomhelst, aldrig så kaxig och frisk i ungdomens dar, kan med åldern drabbas av en kronisk, invalidiserande sjukdom; så tänk nu efter FÖRE!
Jag undrar också hur det går för dem som inte, så att säga, har en allvarlig sjukdom i den betydelse den tycks ha i lagstiftningen, men ändå inte är så friska att arbetsförmåga finns.
Jo, de skall ju få rehabilitering eller specialinsatser av andra slag - under den tiden - får man sjukpenning?
Och om de inte ens är aktuella för rehabilitering - än? Vad händer då? Att sätta över på sjukersättning? Men om man kan komma tillbaka, men kanske inte inom de gränser som finns, men ändå, alltså inte har "alvarlig sjukdom" ur lagstiftarens intention.
Är den definitiv - eller kan man komma ur den - inte det där att man kan jobba med bibehållen ersättning - är ju en sak, men komma ur systemet/ersättningen?
Funderingar, som jag inte kan läsa i "lagen" eller prop:en, utan som jag antar antingen faller emellan - eller är tolkningsföreträde av föreskrifterna när de förs över till praktisk verklighet hos försäkringskassan.
Har du några funderingar hur det kan vara? Kring det? För det känns som ett "glapp", ett "mellan stolarna".
De nya reglerna, om mna ser på bara de om rätt till sjukpenning/sjukersättning, har i sig inte något med rehab att göra, utan med som du också skriver tidsintervall. Visserligen, vid vissa, vissa insatser "föreslås", men som bara reglerar rätt eller icke-rätt till ersättning.
Däremot känns det som att regleringar kring behandling, rehabilitering etc mer ligger inom andra förslag från regeringen, som t ex den om företagshälsovård, om att arbeta med bibehållen sjukersättning mfl.
Mycket av det som inte ens "tagits" och där förberedelser kommer att pågå samtidigt som den sk rehabkedjan redan hänvisar de försäkrade till dessa ännu inte beslutade, eller "i drift tagna" åtgärder och ansvarsreglering hos andra än den sjukskrivne. Månne anar jag ett glapp här med?
Men svårt att veta. "det sägs så mycket".
Och så. Uttalanden av C.H-P är inget som är juridiskt bindande, utan är politisk vilja uttalad.
Skicka en kommentar