Omdömeslöst...

Obs! Korrigering - jag skrev fel. Tidigare KI, det ska vara som nedan. Personen som lagt ut bilder arbetar på sjukhuset. Ursäktamig, det var verkligen inte meningen.

Något ljushuvud på Karolinska Universitetssjukhuset har lagt upp operationsbilder på Facebook. Det handlar om andras operationer! Inte ens egna. Bilder till allmän beskåda och öppet för kommentarer.

Vad innebär begreppet sekretess? Det är inte alla som förstår innebörden, det är uppenbart. Det är inte heller alla som förstår hur internet och företeelser som Facebook fungerar. En gång där och sen aldrig borta. Även om bilderna är borta från Facebook så finns de säkerligen någon annanstans sedan, nedladdade i någons dator. Det gäller att förstå vad man gör på internet. Här saknas det en hel del utbildning och omdöme också.

Jag såg själv nyligen en bild på Facebook av en ung kille som låg dyngrak med brallorna nere vid knäna och rumpan upp på en toalett någonstans. Det var inte någon av mina bekanta men däremot så var han bekant med en person jag känner. Som mamma skulle jag bli helt galen om det var mina ungar och vad tycker chefen? Vad tycker killen själv? Kommentarerna kring den här bilden var mer eller mindre mogna och ointelligenta. Sådant här sker varje dag. Ska man stänga av internet? Knappast, men det handlar om att undervisa människor om konsekvenserna av vad de gör. På internet som i vanliga livet. Skillnaden mellan Facebook och andra internetföreteelser är att vi själva bestämmer vad vi vill dela med oss av. Vad FRA vill leta efter vet vi inte ty det är hemligt och de blir den oinbjudna gästen. Oavsett vad Åkesson försöker säga så måste man leta för att finna. Annars kan man inget hitta.

Det klickar onekligen i omdömet hos vissa. Den mänskliga faktorn ni vet. Den talar vi om också när det gäller exempelvis de som kommer att jobba på FRA. Mannen som fick nojan och smorde in andras bilar med avföring skrev Liza Marklund om igår på Expressen. En tidigare artikel handlade om en annan anställd på FRA som helt enkelt försvunnit från hus och hem. Ingen har en aning om var han är. Allaär vi människor och agerar som såna också. Inte alltid rationellt. Det är ingengaranti att man skrivit på sekretesshandlingar.

Jag funderade kring oförvitlighet igår senast. Det går inte att lita på alla hela tiden, man får inte med automatik en trovärdighetsgaranti för att man skrivit på ett sekretessavtal. Tänk den dagen man genom jobbet får veta att hustrun är ute på vift med bästa vännen, att grannens son odlar knark i källaren, att någon bekants bekant skriver om sitt förra bankrån, eller att en jobbarkompis smörjer in andras bilar med träck. Kommer man att hålla tyst då eller berättar man kanske bara för den närmaste kretsen? När mer än en person vet något så är det inte en hemlighet längre.

Jörgen har lite tankar kring vad integritet egentligen är, för honom. Min egen är väldigt stark och jag tror att det kommer sen barnsben. Att gå i mammas handväska, fickor eller öppna andras brev var något man bara inte gjorde. Hela vårt sociala liv är kringgärdat av en mängd outtalade men självklara saker man inte gör mot andra. Man tar hänsyn. Man väljer framförallt själv vad man vill säga till vem. Men i framtiden blir det allemanskunskap om vad du tycker och vad du gör. FRA och staten kommer att sälja det du säger, skriver och gör till främmande makt desstom. Det är inte acceptabelt. Det är verkligen hög tid att diskutera vad personlig integritet och mänskliga rättigheter är för något. Var går gränsen för intrång. Vilka krav ställer det på oss själva och på andra och på staten egentligen?

Mänskliga rättigheter som juridisk term på wikipedia.
Regeringens hemsida - här står det speciellt om yttrandefrihet.

(intressant)

(Aftonbladet)
(Expressen)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, yttrandefrihet, personlig intergitet, Facebook, sekretess, FRA, samhälle, regeringen, mänskliga rättigheter