onsdag 11 februari 2009

Stick iväg om ni tycker att det är meningslöst...

Självklart kommer det nu en massa åsikter om det här med att mikroblogga. Har det någon mening? Är det värdefullt? Troligen så enkelt som att det kan vara både och för den som gillar att vara social. De andra göre sig egentligen inte besvär. Man behöver faktiskt inte delta.

Visst är det mycket nonsens som passerar, dumheter också, en och annan oförskämdhet kanske, men eftersom många lyssnar så finns det en naturlig återhållsamhet i det senare. Mitt i bruset så knyts kontakter, tipsas det om intressanta saker, förmedlas kunskap, dyker nyheter upp. Allt i ett ständigt flöde.

svtopinionsbloggen skriver Krohnman bland annat om de folkvaldas "ickeinnehåll" i twittrandet. Jag håller faktiskt inte med om att det gäller över hela linjen utan vill framhålla på Gunnar Hökmarks inlägg som har både innehåll och snärt och har betydelse för den som vill följa hans arbete:

"är tillbaka kort i Stockholm efter att ha fått igenom krispolitiken i ekonomiska utskottet"
"har precis förankrat den ekonomiska krispolitiken i den egna gruppen, nog så viktigt"
"förvånar mig över att s vill besluta i Bryssel det som bäst görs i Sverige"
"Har precis förhandlat färdigt Recovery Plan rapporten i EP"
"Vilken lista står Ulvskog på? För eller emot EU?Kärnkraft?"
"just slutfört förslagen till ekonomiska återhämtningsplanen, Sahlins position svår, att gå till val på att avveckla halva elprod svårt"
Självklart kan man på ytan tycka att en hel del av det som förhandlas är trivialt när någon skriver att de går igenom e-posten och dricker kaffe, men det kan också ses som ett hela tiden pågående samtal med människor man i annat fall måste stämma möte med för att tilltala. Det är återigen bara den som är tilltalad som behöver bry sig, de andra kan gå någon annanstans. Eller hur? Det blir som att vara i kafferummet på jobbet, dä rkan man övehöra både det ena och det andra. Somt är av intresse och annat är rent nonsens. Det är så vi människor är. Kanske att twitter är en slags "chat" för vuxna, ett pladder. Men det är både kul och lärorikt.
Jonas Morian reflekterar över twittrandet och hänvisar till en ledarkrönika av Anne Lindén i Sundsvalls Tidning där hon för all del låter sig roas men inte är helimponerad av mikrobloggandet. Hennes kollega på tidningen är mymlan som är en typisk early adopter och framstående bloggare. Hon har skrivit en liten manual för mikrobloggandet. Så visst är det olika.
Jag kan aldrig sluta fascineras över de kontaktmöjligheter som finns på internet trots allt. Det finns för alla intresseriktningar dessutom. Härligt. Bloggar, forum, websidor, inköp, kunskap - ja vad som helst. Gillar man inte läget på ett ställe så kan man sticka iväg och vara någon annanstans, exempelvis.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

nef sa...

Det jag inte förstår är att så många ser mikrobloggning (twitter, jaiku, bloggy osv) som något nytt - det är ju liksom bara irc i en http-kostym.

Fast vid närmare eftertanke så är det väl just nytt för alla som tror att internet endast består av just http...

Mary sa...

ja visst kan man undra... det är väl publik nummer 2 som dyker upp nu kanske.

Staffan Strömbäck sa...

Noterar just nu att Gunnars blogg lider av ett allvarligt fel - han har blockat kommentarer. Som Sten Tolgfors.

Har haft hans blogg på min länklista, men nu tas den bort.

Ewa Björling, Karl Sigfrid, Göran Pettersson och Carl Bildt får ligga kvar, de tar emot kommentarer.

Mary sa...

Men Staffan - Gunnar har inte en blogg i egentlig mening, det är mer en hemsida.

Han finns dock tillgänglig för kommentarer både på Facebook och på Twitter och är verkligen inte en politiker som inte vill ha dialog. Tvärtom. Enligt min uppfattning.

Tycker att du ska lägga tillbaka hans hemsida och följa det han skriver om sitt EU-arbete. Det är väldigt intressant.