Hur många blir miljonärer på Svenska Spel...

Bonusar sticker i ögonen på alla och just nu är det ett herrans liv kring dessa utbetalningar. Överallt, alla är indignerade, oavsett politisk inriktning så är den stora grejen hur vissa människor kan få mer pengar än andra. Är det överhuvudtaget ett bra system frågar sig vissa forskare, leder det till någon ting alls? Är de bara giriga de där bonusmottagarna? Företagen backar nu indignerat, förtroendet är skadat. Till och med mammorna är inblandade.

Mycket hemlighetsmakeri kring bonusarna har det varit och cheferna pudlar runt och ler för att avleda. Det är klart dock, att man ska gå på krogen när man vill veta något. Det som irriterar är sorlet som gör att man missar detaljer. Men va falls. Har man något att berätta som ingen ska få veta så är det riktigt klyftigt att välja mineralvatten. Det gjorde nu inte en av SEB:s direktörer och snackade öppet om koncernledningens val och styrelsens syften med den senaste lönehöjningen.

Man kan tycka vad man vill om saken att cheferna bestämemr på sina företag. Men som en av mina fd chefer en gång sa. Det här är mitt företag och jag kan lägga ned i morgon om jag inte tycker att det är kul längre. Det är något att fundera på. Vad som är moraliskt eller inte är ganska subjektivt trots allt. Visst sticker det i ögonen med miljonbonusar och löneförhöjningar i miljonklassen mitt i finanskrisen. I synnerhet om företagen har funderingar på att utnyttja medel från skattekollektivet till att finansiera dessa transaktioner, då kan det inte vara ovillkorat hur man agerar.

I princip har jag inget emot att någon tjänar mer än jag gör, men att välja tillfällen är också smart, lite fingertoppskänsla för när åtgärderna passar in. Men det handlar för ofta om groupthink, en slags avskärmning från verkligheten. Dessutom så hamnar fokus sällan på den som skriver avtalen utan alltid på den som blir föremål för dem. Kritiken riktas alltid mot personen som skrivit på något som annan har erbjudit. Det är lite mystiskt egentligen. En fråga som också bör diskuteras.

Lundby-Wedin får sin släng av moralsleven nu. Hon var med och godkände bonusar inom AMF. Vi måste ha samma villkor som näringslivet för att matcha och få de bästa krafterna menar hon å ena sidan alltså, å den andra sidan så tycker hon att det helaär förkastligt. Pensionärerna rasar och är förbannade. Tacka för det om de får sänkt pension och bossarna får hög bonus. Det är väl inte så himla smart tänkt. Det vore en grej om avgifterna till bolagen var rörliga så att de togs ut efter hur väl förvaltningen skett. Varför är det inte så? Jo, jag vet nog men man kan ställa frågan.

En annan synnerligen intressant fråga i det här sammanhanget är att vi accepterar att andra kan bli mångmiljonärer på spel och dobbel. Då är det en annan sak. Men det är spelarkollektivet som betalar de vinsterna också. Alltså alla vanliga dödliga. Vet ej, men tror att det är fler personer per år som blir miljonärer på spel än på arbete. Då blir vi inte arga och indignerade, hur kommer det sig? Att det är OK att spela sig till en miljon men inte att arbeta till sig den? Låt den tanken snurra runt lite och fundera kring om det hela är logiskt? Och i så fall hur? Indignation i ena fallet men inte i det andra. Varför?

Bloggaren den hälsosamme ekonomisten ger sin bild av det hela. Det gör också PR-mannen Paul Ronge. Det är han som är pappa till begreppet att göra en pudel.

(Fokus) AB DN Bm SmP HD


(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om bonusar, moral, etik, svenska spel