Statsministern har för lite betalt...

Min åsikt är att statsministern har för lite betalt. Det blir alltid diskussioner om politikerlöner och ersättningar till förtroendevalda. Varför? Statsministern har en fjantigt låg lön i förhållande till det ansvar han har tycker jag. Många av cheferna i statliga bolag tjänar betydligt mer. Nej, ge statsministern en rejäl löneförhöjning. Att vara heltidspolitiker med makt har säkert sin tjusning men tänk på vad det innebär. Aldrig ledig, alltid påpassad, varje steg man tar, varje ord man säger bevakas och bedöms av en hård och iskallt dömande omgivning.


Ersättningar sticker i ögonen och när det gäller politiker så börjar man genast jämföra med metallarbetarna som nu gått med på att sänka sina löner - fast egentligen är inte lönen sänkt utan arbetstiden förkortad. Faktum är att de får mer tid att lägga på annat efetrsom de inte jobbar full tid. Extra arbete, förtroendeuppdrag eller hobbyverksamhet. Intressant att se hur många som kommer att gilla den här deltidsvarianten och inte vill gå tillbaka på heltid när jobbet och konjunkturen kallar igen. Det kan också hända. Livegenhet begränsar och har man provat på friheten så vill man nog ha den kvar, det kanske är värt att betala någon krona extra för det. Så ovissheten gäller från båda hållen.


Politikerna sätter inte sina löner själva, det gör andra. Det är fullständigt självklart att politiker ska ha bra ersättning, man ska komma ihåg att det egentligen bara är projektjobb de har och det är inte något 9-5-jobb precis. Fyraårsintervaller. Bra betalt är helt OK men däremot skulle det vara krav på riksdagsmän att de ska växla mellan att sitta i Riksdagen och att jobba i näringslivet för att få ett bra fäste i hur världen utanför ser ut. För just nu verkar det mest vara en internverkstad där man jobbar mer för sig själv än för det folk som röstat. Det tycker jag är värre än höga ersättningar.


Hur skrivs avtalen egentligen


Däremot så är det inte helt ointressant hur vissa avtals skrivs. Just nu är fd. AMF-chefen på tapeten med alla sina pensionsmiljoner. Ständigt läser vi om dessa miljonavtal som sticker i ögonen på omgivningen. Det är alltid cheferna själva som blivit erbjudna avtalen som får ta stryk och kallas giriga. I styrelsen för AMF sitter bland annat LO-chefen och socialdemokraten Wanja-Lundby Wedin. Hur kan det komma sig att styrelser kommer så lätt undan? Det är de som skriver under avtalen, jag har länge försökt påtala detta men fokus hamnar alltid på den "girige", han/hon som får. Om man ska indigneras så borde det väl vara just där, i styrelsen, det är där besluten fattas.

Maud Olofsson har en sund syn på det här. Gärna bonusar och resultatlön säger hon. Grejen är att man borde kunna räkna ut konsekvenserna av dem och kanske rent av sätta ett tak. Är det så svårt? Å andra sidan kanske det ska diskuteras om bonus gör att man arbetar bättre. Det finns forskning som visar på att det inte är självklart.


Jag arbetade en gång på ett företag med resultatlön. Där hade vi en kille som nådde sin säljkvota med dubbelmarginal. Han fick inte ut sin bonus eftersom det blev för mycket för omgivningen, det blev för orättvist. Så ansträng dig gärna lille vän, men inte för mycket bara. Då blir det orättvist för de andra. Det är egentligen inte ett problem att vissa får mer än andra, det borde snarare vara en morot att själv jobba mot ett sån´t mål. Om man tycker att det är värt försakelserna och arbetet på vägen dit. För inget är gratis. Man ska komma ihåg det.

Jag tror att rättvisetanken och att många har problem med att världen inte är rättvis är det som ställer till en massa problem och också gör att många mörkar fördelar som kan sticka andra i ögonen. När väl saker kommer fram i ljuset så blir det jätteskandal och vi får återigen en person att hugga tänderna i. Det blir fritt fall. Ronge diskuterar saken.



(SvD) (Expressen) (Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, politikerlön, statsministern, regeringen, bonusar, styrelseansvar