Riksdagsmäns närvaro i Riksdagen ...

Uppdatering: Det verkar kanske som om jag försvarar en socialdemokrat, det gör jag inte heller, utan snarare förundras jag över hur snuttifiering och saker tagna ur ett sammanhang kan få så stor betydelse och räknas som en sanning. Efter nedanstående text har Bodström som det hela handlade om varit med i Agenda också samt givit sin sanning på sin blogg. Så n.u finns det två sanningar. Tänk själv och ta ställning.


Att vara riksdagsman är det finaste förtroendeuppdrag man kan ha. Som en följd av det följer förstås vissa förpliktelser. Att vara närvarande i riksdagen vid voteringar till exempel. Det syns så självklart på något sätt. Kommer jag in i Riskdagen så kommer jag självklart att delta i voteringarna, fattas bara annat.

Nu verkar det vara lite si och så med närvaron i alla partier. Jag kan dock inte känna direkt ilska över det resultat som kvanitifierats i procenttal. Börjar snarare undra varför det ser så här. Är det för att väljarna har så oerhört dåligt omdöme att de alltid väljer fel sorts personer till förtroendeuppdragen? Såna som bara bluffar och fifflar och missköter sitt uppdrag? För visst är det så de framställs, politikerna, i alla fall i media. Så är det naturligtvis inte. Det finns säkerligen rötägg i riksdagen som på alla andra ställen. Men inte bara såna, eller hur?


Man kan väl också fundera över hur riksdagsmannens arbete ser ut? Arbetar man bara när man sitter synlig i riksdagen och voterar? Är det enda sättet att mäta att en riksdagsman sköter sitt jobb? Detta är iofs ett problem med alla fria yrken eftersom vän av ordning alltid vill kvantifiera och helst kunna kontrollera och mäta att arbetet sköts och då gärna på kontorsstolen mellan 8-5. Det passade väl bra för Taylor och hans scientific management när vi inte kommit längre till än att alla stod vid löpande bandet. Många försök görs för att översätta tankearbete till samma metod. Problemet är att hjärnan inte stänger av sig klockan fem. Det är inte lätt att mäta de "mjuka faktorerna", intellektuellt arbete går inte att se och mäta på samma sätt som vid ett löpande band. Som parentes kan berättas att Taylors bok översattes till svenska språket först av alla. Det var en generaldirektör på Posten som såg till att det blev gjort. Förtjusningen i kvantfiering har funnits länge i Sverige.


När någon/något ska granskas så blir det lätt avgränsat. Det blir David mot Goliat enligt den modell som Paul Ronge beskrivit i sin bok "När Janne Josefsson ringer" (för övrigt en bok som alla riksdagsmän och förtroendevalda skulle ha glädje av att läsa). Han menar att i samma sekund man blir förtroendevald så förflyttas man från att vara den lille vanlige människan David till att vara den store makthavaren Goliat, den som ska sättas dit. Det blir fritt fram att slåss mot Goliat. Trots att man bara för ett val sedan var på samma kant och blev vald. Det är märkligt. Precis som om man som människa förändras så på handvändning.


Media hjälper på olika sätt till att dra ner brallorna på Goliat så att han/hon får stå där med skammen. Det är medias roll och retorik det handlar om. Kan vara bra att känna till det. Jag menar nu att man inte ska låta sig dras med i mediadreven och tro på allt man läser, ser och hör. Ty sanningen är oftast tillrättalagd, inte mindre sann kanske men dragen ur ett sammanhang så får det en annan betydelse.


Kalla Falla fakta kollar riksdagsmännens närvaro vid voteringar i Riksdagen. Det tycks blandat och ickenärvaron tycks utspridda på alla partier. I en databas har Kalla Fakta samlat uppgifter om riksdagsmännens inkomster, om de betalar fastighetsskatt (är inte den avskaffad, det är väl även det avgift numera och den kommer man inte undan om man äger en fastighet?) och man får också veta om de valt att inte betala kyrkoskatt som det står i texten. Nu är det väl ändå så att kyrkan inte längre ska betraktas som en del av staten, eller hur? Det är inte något fult i att inte betala kyrkoskatt för den finns inte längre, det handlar mer om man vill vara medlem i den föreningen eller inte. Så jag tycker nog att upplägget på den här databasen är lite tvivelaktigt trots allt. Det känns mer som att man vill förringa och förklena än förklara. Förvisso är det intressant att se huruvida riksdagsmän är närvarande vid voteringar eller ej. Men är det relevant att visa på detta sätt? Varför är de inte närvarande är en mer spännande fråga? Har de haft ersättare? Är arbetssättet i riksdagen så att det inte är nödvändigt att närvara vid alla voteringar? Finns andra skäl?


Vad jag menar nu är att man innan man drar på och förfasar sig helt enkelt behöver mer fakta. Det räcker inte att bara ställa siffror mot varandra. Kvantifiering jo då, det är bra. Men alla siffror behöver analyseras och få en mening. Som vanligt så funderar jag mer över VARFÖR det är som det är än konstaterar ATT det är på ett visst sätt.

Ska riksdagsmän få ha andra inkomster än riksdagslönen är en annan fråga som kommer upp, hinner man med att jobba med något annat? De beror väl på det också. Vad är moraliskt och vad är det inte? Det bör diskuteras. Fifflar och bluffar man så är det naturligtvis inte alls bra, men kan man bedöma det utifrån om någon är närvarande vid voteringar eller ej? Jag tror inte det.

Det gäller att mäta det som ska mätas har jag lärt på universitetet, det gäller att vara tydlig. Siffrorna på närvaron vid voteringar visar ingenting annat än just det. Men frågan VARFÖR finns kvar. Kalla Fakta ikväll kan nog vara intressant, men nu vill jag se programmet Mjuka (Varma) Fakta som fördjupar sig i problemen och försöker förstå. Vilken kanal tar den bollen?


(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagsmän, votering, Kalla Fakta, moderaterna, närvaro, alliansen