(SvD) - Sanna Rayman funderar hon också.
Det var ett himla hallå kring tsunamibanden när de väl kom fram. Oj oj - socialdemokraterna hade mörkat. Visst var det hela en märklig historia kring alltihop. Vad hände den där dagen? I Sverige alltså. Det andra vet vi. Det var en naturkatastrof som drabbade många människor. Så oerhört sorgligt.
Men just det här med de upphittade banden är mysko. Särskilt nu när regeringen vill hemlighålla dem och man undrar verkligen varför. Det kanske är en stor mörk hemlighet säger Kent Persson. Nyfikenheten kommer inte att lägga sig tror han. Nej, det kommer nog att spekuleras vilt om dessa bands innehåll. Vi kommer att fortsätta undra. Har det med landets säkerhet att göra? Varför det i så fall? Det handlade om en naturkatastrof som kanske inte uppfattades och sköttes så effektivt som man kunde ha önskat. Men å andra sidan var det en udda händelse och det var säkerligen svårt att ens föreställa sig att det kunde hända. För mig var ordet tsunami okänt innan denna händelse, delade säkert den okunskapen med många.
Handlar det om att någon kan tappa byxorna och skämmas ut rejält. Eller att någon på ett kraftfullt sätt brutit mot lagen och att detta måste sopas under mattan till varje pris. Man vet inte och frågorna blir inte direkt färre av att regeringen vill hemligstämpla dem. Det finns säkerligen en reell anledning, men vilken?
Men visst känns det lite obehagligt att det inte är mer öppet än så här vårt samhälle. Emma skriver en betraktelse över känslan av att inte veta men också om hur fel det kan vara att döma i förhand. Å andra sidan går det inte att låta bli att undra över det som sker i alla möjliga och omöjliga sammanhang när det gäller demokrati, personlig integritet, offentlighetsprinciper och yttrandefrihet och rätten att därtill vara anonym. Det går i otakt. Och oron skär igenom partigränserna.
Men å andra sidan det finns ärenden som bör vara sekretessbelagda och eftersom vi inte vet något om vad just tsunamibanden innehåller så är det svårt att veta om det är det saken gäller. Men hemlighetsmakeriet ökar bara frustrationen, det vore återigen bättre att vi nu får veta VARFÖR och inte bara ATT. Vi måste få fler svar på VARFÖR i politiken. Uppdat: Jan Nilsson skriver på sin blogg att det troligen finns verkliga skäl för att två regeringar av olika färg vill hålla banden hemliga. Ja så kan man nog tänka . Det finns säkerligen starka skäl. Personligen så bryr jag mig inte ett smack om huruida Danielsson ringde den och den eller om han överhuvudtaget var på kontoret.
Jag blev av Tokmoderaten i Sumpan för länge sedan ombedd att skriva en skröna utifrån ett då aktuellt ämne, den kom att handla just om Tsunamibanden. Som en händelse.
(intressant)
DN (SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, tsunamibanden, offentlighetsprincipen
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
11 kommentarer:
Det "lustigaste" är att det inte ens är alliansen som begick misstagen då tsunamin skedde, utan sossarna dvs oppositionen. Man skulle kunna tro att de då tycker det vore positivt om folk fick se sossarna i dåligt ljus, konkurrenter som de är. Men saken är ju den att då kommer ju sossarna inte att vilja mörklägga något dåligt alliansen gör sedan när de får makten, varför vi inte får se någon utredning av Egyptenaffären eller offentliggörande av tsunamibanden etc.
// Anon431
Inte är det så konstigt. Det finns en del skamliga saker om politiker eller politiska tjänstemän. De måste skyddas, inte för deras egen skull utan därför att Alliansen OCH sosseriet annars riskerar förlora röster och mandat.
Och vem vinner på det? V och SD, antagligen.
Men det som nu sker är mycket värre, med onödig hemligstämpling och planerad manipulation av grundlagen.
Fast å andra sidan det kan finnas uppgifter på banden som inte handlar om Tsunamin utan om annat som det finns anledning att sekretessbelägga. Jag betraktar inte regeringen som en samling dumbommar. De har sina skäl säkert. Men det kunde räcka med att säga det. Att det har med rikets säkerhet att göra.
Hehehe, visst är det en fråga om rikets säkerhet. Följande är staten livrädd att avslöja för främmande makt:
Invaderar man Sverige på juldagen så kommer statsministern informeras först kring nyår.
Sådärja, nu var det ute. Nu behöver de inte hemligstämpla banden längre :) (Själv lär jag väl få 25 år för det här)
/Smen
Jag djupstuderade historien bakom tsunamibanden för ett arbete i förvaltningsrätt för något år sedan.
Svaret är tyvärr ganska ickekonspiratoriskt; "tsunamibanden" innehåller regeringens samlade trafik, och skulle någon få tillgång till allt skulle den ha en exakt bild över hur sveriges exekutiva makt agerar i krissituationer - något som inte vore bra om det kom i en utländsk makts händer.
Anders - det är OK för mig. Om det är som du säger så finns det bara urymme för förbättring ;-)
Anders Utbult sa: "skulle någon få tillgång till allt skulle den ha en exakt bild över hur sveriges exekutiva makt agerar i krissituationer".
Men Anders, det vet de (och vi) jo redan:
Sveriges exekutiva makt reagerar inte (och om de reagerar så är det allt för sent - eller fel).
Man måste ju ha en hållhake på sossarna och undvika ett rött maktskifte valet...hmmm...2082! :)
Det finns inget konspiratoriskt bakom hemlighållandet. Det handlar verkligen om rikets säkerhet. Att i detalj kunna följa statsledningens olika överväganden i det krisläge som rådde, skulle ge främmande makt för mycket insyn. Konstigare än så är det inte
Per A - jag tror egentligen inte heller att det ligger någon konspiration bakom. Jag tror att det finns reella skäl.
Ja, självklart skulle det ge allmänhet, anhöriga och främmande makt en bra bild av hur Sveriges regering agerade under en julhelg 2004.
Eftersom man nu konstaterat att man oavsett regerande block kommer att tvingas agera likadant i uppskattningsvis 70 år till, så behövs sekretessen.
Skicka en kommentar