Disruptive media - social media in action...
Jag skall skriva mer om detta imorgon. Är fylld av intryck.
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen disruptive media. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen disruptive media. Sortera efter datum Visa alla inlägg
tisdag 20 oktober 2009
lördag 24 oktober 2009
Disruptives twitterkonferens förebild för den framtida skolan...
Jag har under veckan haft nöjet att vara med på flera olika tillställningar. Den som gjorde särskilt intryck på mig var Disruptives twitterkonferens. Många har skrivit om den och vad den innehåller - det kan man inte minst läsa om på disruptivebloggen. Här finns bilder, filmer och länkar. Det var så oerhört intressant alltihopa helt enkelt och jag tror att de flesta som deltog tyckte det. Det gjorde också de som deltog utifrån kan meddelas. Jag känner flera, bland annat min man och min son som satt klistrade vid sina datorer hela dagen bara för att det var så spännande.
Det blev verkligen en Really Realtime Disruptive Media Conference. Jag har nog aldrig varit med om något häftigare i konferensväg i mitt liv och då har jag varit med länge och tillbringat mycket av mitt yrkesliv på just konferenser ska man veta.
Några av talarna var Emanuel Karlsten och Simon Sundén. Många andra var också där.
Ett annat perspektiv - skolans...
Själv tänker jag ta mig an konferensen utifrån ett annat perspektiv. Jag är i grunden beteendevetare med pedagogik som huvudämne och av den anledningen så är jag nästan alltid fokuserad på vad som skapar mening i tillvaron, hur lärandet ser ut i olika situationer. Att hamna på den här konferensen gav mig en häftig vision av vad den nya skolan skulle kunna vara.
Den gamla katederundervisningen känns tämligen ute, ordning och reda är jättebra men kan inte vara huvudsaken i en skola. Det måste vara lärandet om står i foukus. Ungar av idag kan en hel del mer och annorlunda saker än det Piaget beskrev i sin stadieteori. En teori som fått starkt fäste i den svenska skolan. Vi har åldersindelningen i olika klasser och det är ine säkert alls att det är optimalt för det är klart att det är skillnad kunskap på en unge som är född i januari jämfört med en som är född i december samma år. Att barn och människor skulle ha kunskaper och talanger beräknat utifrån ålder är mest en social konstruktion och rent nonsens det förstår vilken normalbegåvad person som helst. Piaget har fått en del kritik för att han studerade sina egna barn, men också finns funderingar över hur relevant det är att fullt ut jämföra den tiden med nutid. Däremot så tror jag på Piagets tankar kring assimilation och ackommodation. Den teorin behöver inte ha med ålder att göra utan kan vara lika aktuell tanke för vuxna. Var och en av oss vet väl hur det känns när man plötsligt upptäcker att man förstått något på ett nytt sätt. Man lyfter till en ny nivå.
Undervisningen borde enligt min mening vara helt individstyrd. Med hjäp av datorer kan den också vara det. Det talas ofta om datorer som teknik, sladdar, programmering och investering, det är det traditionella sättet. Istället borde vi tala mer om innehållet inte datorprogrammen så mycket som innehållet på internet - här finns såna enorma möjligheter till kunskapsinhämtning så att det är rent fel att inte använda sig av det. Det är feltänk. Barn lär sig mycket av att arbeta med dator, de utvecklar också en hel del kompetenser som det inte talas så mycket om. Dett alas mest om faran med datorer, tyvärr. Det handlar om finmotorik, språkförståelse, att kunna ta instruktioner, matematik, strategitänkande, samarbetsförmåga, lateralt tänkande, informationssökning, kreativitet, färg och form. Listan kan göras lång.
När jag hamnade på Disruptivekonferensen och såg flera hundra människor sitta med datorer i knät och aktivt delta i det hela så blev det nästan en uppenbarelse. Att själv sitta där och twittra ut frågor och svar som kom upp under föreläsningar och samtal på scenen samtidigt som man på ena sidan på en vägg kunde följa hela konferensen och på den andra sidan hela twitterflödet i realtid var nästan magiskt.
"Vi hade dryga 110 000 tittade minutrar under dagen och i snitt 250-300 tittare vid varje givet ögonblick (folk försvinner ju och kommer till). Therese Göterheim (@tesas) håller på med en C-uppsats baserad på gårdagen just i avseende av lärande - lär med sig mer "live" eller via videostreamen?" (Annika Lidne till mig)
Det blev verkligen en Really Realtime Disruptive Media Conference. Jag har nog aldrig varit med om något häftigare i konferensväg i mitt liv och då har jag varit med länge och tillbringat mycket av mitt yrkesliv på just konferenser ska man veta.
Några av talarna var Emanuel Karlsten och Simon Sundén. Många andra var också där.
Ett annat perspektiv - skolans...
Själv tänker jag ta mig an konferensen utifrån ett annat perspektiv. Jag är i grunden beteendevetare med pedagogik som huvudämne och av den anledningen så är jag nästan alltid fokuserad på vad som skapar mening i tillvaron, hur lärandet ser ut i olika situationer. Att hamna på den här konferensen gav mig en häftig vision av vad den nya skolan skulle kunna vara.
Den gamla katederundervisningen känns tämligen ute, ordning och reda är jättebra men kan inte vara huvudsaken i en skola. Det måste vara lärandet om står i foukus. Ungar av idag kan en hel del mer och annorlunda saker än det Piaget beskrev i sin stadieteori. En teori som fått starkt fäste i den svenska skolan. Vi har åldersindelningen i olika klasser och det är ine säkert alls att det är optimalt för det är klart att det är skillnad kunskap på en unge som är född i januari jämfört med en som är född i december samma år. Att barn och människor skulle ha kunskaper och talanger beräknat utifrån ålder är mest en social konstruktion och rent nonsens det förstår vilken normalbegåvad person som helst. Piaget har fått en del kritik för att han studerade sina egna barn, men också finns funderingar över hur relevant det är att fullt ut jämföra den tiden med nutid. Däremot så tror jag på Piagets tankar kring assimilation och ackommodation. Den teorin behöver inte ha med ålder att göra utan kan vara lika aktuell tanke för vuxna. Var och en av oss vet väl hur det känns när man plötsligt upptäcker att man förstått något på ett nytt sätt. Man lyfter till en ny nivå.
Undervisningen borde enligt min mening vara helt individstyrd. Med hjäp av datorer kan den också vara det. Det talas ofta om datorer som teknik, sladdar, programmering och investering, det är det traditionella sättet. Istället borde vi tala mer om innehållet inte datorprogrammen så mycket som innehållet på internet - här finns såna enorma möjligheter till kunskapsinhämtning så att det är rent fel att inte använda sig av det. Det är feltänk. Barn lär sig mycket av att arbeta med dator, de utvecklar också en hel del kompetenser som det inte talas så mycket om. Dett alas mest om faran med datorer, tyvärr. Det handlar om finmotorik, språkförståelse, att kunna ta instruktioner, matematik, strategitänkande, samarbetsförmåga, lateralt tänkande, informationssökning, kreativitet, färg och form. Listan kan göras lång.
När jag hamnade på Disruptivekonferensen och såg flera hundra människor sitta med datorer i knät och aktivt delta i det hela så blev det nästan en uppenbarelse. Att själv sitta där och twittra ut frågor och svar som kom upp under föreläsningar och samtal på scenen samtidigt som man på ena sidan på en vägg kunde följa hela konferensen och på den andra sidan hela twitterflödet i realtid var nästan magiskt.
"Vi hade dryga 110 000 tittade minutrar under dagen och i snitt 250-300 tittare vid varje givet ögonblick (folk försvinner ju och kommer till). Therese Göterheim (@tesas) håller på med en C-uppsats baserad på gårdagen just i avseende av lärande - lär med sig mer "live" eller via videostreamen?" (Annika Lidne till mig)
Ni kan tänka er vilken koncentration som fanns där i rummet - tankarna, kunskaperna, frågorna flög genom cyberrymden och kom alla till del. Just i det här fallet var alla intresserade av en gemensam sak. Men tänk när våra barn kan få arbeta på det här sättet. Man kan jobba utifrån sin egen nivå och det finns alltid anledning till fokusera på en sak som intresserar. Det innebär att det inte gör något om alla är på olika nivå. Hjälp finns alltid att få och de behöver inte störa andra.
Det finns skolor som har startat med användning av ny teknik, men det krävs både modiga och nytänkande politiker och lärare. Moderate Riksdagsmannen Mats Gerdau berättade om en skola där barnen hade egna datorer och hur han fascinerades av den tystnad och totala koncentrationen som rådde i skolsalen. Förvisso kanske vissa ungar satt och spelade spel för att de var färdiga med uppgiften eller behövde hälp och stöd.
Rickard Gatarski är en annan person som är djupt engagerad i skolfrågor och har en spännande syn på framtidens skola, den kanske inte ens ska finnas menar han. Han visade mig på Årstaskolan i Stockholm som har en mycket omfattande och aktiv webbsatsning. Med väldigt enkla medel har de skapat en aktiv sajt för både barn, vuxna och föräldrar. En annan intressant satsning på skolområdet är Microsoft inblandat i med sin satsning på The Climate Mystery som är ett internetbaserad tvärvetenskapligt spel om att lösa ett klimatproblem. Här gäller tvärvetenskap, många olika områden täcks in och ungarna jobbar tillsammans över och genom åldersgränserna. Det finns lärarhandledning och allt sker över internet. Läs mer här .
Det Annika Lidne skapade med Twitterkonferensen vad gäller lärande, skapande och deltagande, interaktion mellan alla är på ett sätt mer fantastiskt och torde kunna bli en bas för hur en modern skola skulle kunna fungera. Det vore nytänkande - vem vågar testa?
Vad jag förstått så pågår en hel del ute i våra skolor, berätta gärna mer om det ni som håller på.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, disruptivemedia, annika lidne, skola, sociala medier, IT, moderaterna
lördag 6 februari 2010
Lågstadieläraren tillbaka - hej framtiden då...
Björklund återinför lågstadielärarna. Intressant idé. Men är det inte lite bakåttänk? Hur tänker han då? Var livet bättre förr? På sätt och vis kanske. Om man utgår ifrån hur samhället såg ut då. Men är det inte bättre med en skola som möter morgondagens samhälle? Vet vi hur det ser ut? När det gäller skolpolitiken hittillls så har det mest handlat om att återställa någon slags drömtillvaro om hur det var förr. När barnen satt på led och var tysta under lektionerna och lärde sig "riktiga" saker. Vill vi verkligen ha tillbaka den tiden?
Idag kan många barn läsa och räkna när de börjar skolan. Mitt eget barnbarn lärde sig multiplicera när han var tre, med hjälp av muffinsformen. Läsa kunde han också när han börjat skolan. Han hade stavat sig igenom alla bilmärken. Så att sätta samman bokstäver till ord var heller inget problem. Han var inte ensam i sin klass om att kunna detta. Däremot började skolan med att vara trist.
Barn idag har tillgång till så mycket mer inforamtion än de hade förr och framförallt är de på väldigt olika nivåer i sin kunskap. Modern teknik har förändrat världen, det började med TV och video på 70-talet och nu är vi inne i ett informationssamhälle där nästan varje unge har en egen mobiltelefon som gör att de kan koppla upp sig mot internet och skaffa den information de vill ha och behöver. Diskussionen i de politiska leden handlar om att varje elev ska ha en egen dator från 6:e klass. Man kan kalla det verklighetsglapp. Lärarna behöver också ha egna datorer. Och framför allt behöver de lära sig att använda dem på ett effektivt sätt.
Konserverande skolpolitik
Det som sällan diskuteras är dock pedagogiken och den individuella kunskapsnivån hos individerna när de kommer till skolan. Med hjälp av datorer och internet har det öppnats helt nya möjligheter för en individanpassad lärmiljö. Låt oss diskutera detta mer. Det har större betydelse än vad ordningsbetyg har. Det betyder också att man kan arbeta över ålders- och ämnesgränser på ett helt annat sätt än idag med den traditionella skolformen vi har. Visst tas det steg i rätt riktning, men i grunden finns formalia som också måste följas. Det begränsar lärarens säkerligen goda vilja att vara nytänkade. Det finns såna lärare, de är många men bakbinds av gamla strukturer.
Vad vill vi med skolan?
Ordning och reda är för all del viktig. Men varför det är oordning diskuteras sällan. Hur ska/behöver skolan se ut i framtiden? Vad vill vi med skolan? Den gamla skolsalsundervisningen bör ifrågasättas hårdare. Det handlar om deltagande idag, interaktion och det är inte samma sak som flum. Skolan behöver ta vara på ungarnas nyfikenhet, inte kväsa den. Det finns många duktiga lärare. De behöver också få chansen att vara nyfikna. De behöver också chansen att få vara lärare och pedagoger och slippa vara socialarbetare och stödperson av allehanda slag.
Datorer och internet skapar nya möjligheter
Datorer är idag var mans redskap. I synnerhet är ungarna duktiga på att hantera dem, många gånger bättre än de vuxna. Olika ingångsvärden. Jag tänker på Margaret Mead och hennes idéer om hur vuxna lär av barn istället för det givna att de vuxna alltid har tolkningsföreträdet. Margaret Mead skrev på 70-talet om vad hon då kallade elektronålder - vi är i hög grad där nu och det är hög tid för skolan att ta tillvara på detta faktum.
”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”)
Mormor och Ebba lär tillsammans.Över generationsgränserna...
Strykbrädan i bakgrunden berättar att det även pågår andra projekt. (Foto: Ragnar Jensen)
Nya tidens läromedel dyker upp...
Kopplingen mellan internet och lärande har till stor del på många skolor inte kommit längre än att infrastrukturen är fixad. Yes – vi har kabel/fiber och tillgång till internet. Nu ska eleverna få datorer - om vi har råd. Ungarna har kanske fått lära sig att använda Word och Powerpoint och det lärarna anser vara ”fel” ställen på Internet är avskurna. Jag var på en skola där Lunarstorm var avstängt, det var dock inga problem för ungarna, de hade andra kanaler.
Dåtidens datorbaserade läromedel gick i stort sett ut på att flytta in den gamla pedagogiken i datorn. Idag handlar det om interaktivitet, att bygga egna kunskapsstrukturer utifrån den kunskap man har. En unge i min närhet knäckte multiplikationsnöten när han var tre år med hjälp av en muffinsform. Hur kul tror ni att han tycker att det är att sitta och fylla i matteboken sida upp och sida ner med tal som redan är självklara för honom? I synnerhet med motivet att man måste lära sig att göra som alla andra. Hans lärande sker inte i skolan. Han är uttråkad och går i trean... Dessvärre är han inte unik. Han behöver stöd och hjälp att komma vidare han också, i likhet med de som har det svårare.
Har man lite visioner kan man se nya läromedel växa fram. Nya metoder, nya idéer. Det är annorlunda ut än tidigare. Idag handlar det om vidare perspektiv. Det handlar om tvärvetenskap och det handlar om olika årskurser och det handlar framförallt om hur olika ämnen vävs samman. Det blir som i livet i allmänhet. Du får användning av många kunskaper vid samma tillfälle och som så många gånger handlar det om sammanhang. Genom att ta sig ur ämnesavgränsningen uppmanar man flera sinnen på samma gång. Dit finns pedagogisk forskning (Ola Alldén, SU) som visar på att ungar betraktar Postens porttabell på olika sätt i olika situationer. På mattlektionen lägger man ihop siffrorna och räknar fram ett pris för ett 100 g brev. På samhällsinstitutionen läser man porttabellen som det är tänkt och ser att 100 g brev kostar si och så.
Dataspel betraktas ofta som onyttigt och det finns fler artiklar och mediabevakning kring onyttan och faran med det hela än tvärtom. Det är möjligt att det handlar om det som Margareta Med skrev redan på 70-talet, en slags skräck för det okända samt en ovilja att överlämna tolkningsföreträdet. Det har förflyttats och det man inte riktigt känner till är farligt.
Forskning om fördelar
Det finns en hel del forskning även på fördelarna med dataspel. Utöver innehållet så kommer det många andra positiva aspekter med. Deltagarna lär sig att tänka strategiskt, att samarbeta, de får finmotoriska färdigheter, de lär sig språk. De lär sig att vänta på sin tur, att följa instruktioner, de lär sig nya språk, får träning i trosuppfattning. De lär sig att tänka kritiskt, de lär sig att räkna och förstå storheter av olika slag. Mycket av det som skolan försöker lära ut i vanliga fall också. Det handlar inte bara om att sitta framför datorn och blänga som många vuxna uttrycker oro inför. Det handlar om att utforska nya världar, det handlar om att lära. Jag vill därmed slå fast att dataspel är mer positivt än negativt och lärdomarna från detta borde tas in mer i arbetet med skolans pedagogiska framtid.
Om man tar det hela i ett vidare perspektiv så borde det pedagogiska upplägget i skolan diskuteras vidare. Alla ska inte ha samma lärobok, ungarna startar på olika kunskapsnivåer från början. Det handlar om att delta i det hela utifrån de kunskaper man har och sedan skaffa nya. Alla kan bidra med något och alla lär av varandra.
Vore jag skolminister skulle jag storsatsa på forskning och framtagande av nya läromiljöer som inspirerade redan från början. Ordningsproblemen skulle säkerligen försvinna direkt. Vi kanske rent av skulle kunna slopa skolan som den ser ut idag. I somras i Almedalen fick jag (tack vare Eva Pethrus) möjligheten att ha personliga intressanta samtal med Bruce Dixon om en skola och ett lärande som pågår överallt, hela tiden. Vi var mycket överens så klart, utifrån min egen pedagogiska/beteendevetenskapliga bakgrund kan jag inte annat än applådera honom. Det är den här typen av diskussioner vi behöver om den svenska skolan. Inte om den ska drivas privat eller i kommunal regi. Det är innehållet i skolan som är viktigt.
Så alla skolpolitiker, lärare och andra intresserade av skolan - Ge er direkt in på Bruce Dixons - Anytime Anywhere Learning. Låt er inspireras och låt oss ta efter detta. Vi kan inte bara återställa ordningen i skolan, vi måste tänka på innehållet också och hur det genereras idag. Skapandet av mening är den största utmaningen idag. Enligt min mening och säkerligen många andras.
Läs min artikel om twitterkonferensen som förebild för framtidens skola. Det handlar om en dag där 200 personer satt helt tysta i en stor lokal med varsin dator framför sig, på scenen pratades det och på twitter ställdes frågorna som visades på en stor väggskärm allteftersom och vem som helst kunde ta upp frågan och besvara den. Det var ett enda jättestort grupparbete där alla deltog. Och kunskapen blev bra mycket större än den en enskild lärare skulle kunna förmedla. I framtiden behöver lärare vara projektledare...
Annica Lidne som driver företaget disruptive media satsar nu på en serie utbildningsvideos för skolan. Det handlar om hur man använder teknik. Nu kommer hennes företag att på uppdrag av .SE att producera 16 utbildningsfilmer om hur man använder internet. Den vänder sig till både lärare och elever och kommer att finnas tillgängligt på internet och youtube förstås. Den första filmen kommer att finnas upp redan nästa vecka. Jag skulle vilja säga att filmerna också vänder sig till föräldrarna.
Läs mer på projektsajten internetkunskap.se.
Kräver morgondagens samhälle gårdagens pedagogik? Nej... Det är nya tider nu. Det är kanske inte just Lågstadieläraren som känns mest aktuell, men det beror förstås på innehållet i utbildningen. Didaktiken är viktig, men den ska också vara tidsanpassad.
Se på den lille killen som tog världen till hjälp för att lära sig. Han fick svar från hela världen!
Länk till Youtube
(intressant)
(SvD) (Aftonbladet) (DN) (Expressen)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, internet, pedagogik, didaktik, moderaterna
Idag kan många barn läsa och räkna när de börjar skolan. Mitt eget barnbarn lärde sig multiplicera när han var tre, med hjälp av muffinsformen. Läsa kunde han också när han börjat skolan. Han hade stavat sig igenom alla bilmärken. Så att sätta samman bokstäver till ord var heller inget problem. Han var inte ensam i sin klass om att kunna detta. Däremot började skolan med att vara trist.
Barn idag har tillgång till så mycket mer inforamtion än de hade förr och framförallt är de på väldigt olika nivåer i sin kunskap. Modern teknik har förändrat världen, det började med TV och video på 70-talet och nu är vi inne i ett informationssamhälle där nästan varje unge har en egen mobiltelefon som gör att de kan koppla upp sig mot internet och skaffa den information de vill ha och behöver. Diskussionen i de politiska leden handlar om att varje elev ska ha en egen dator från 6:e klass. Man kan kalla det verklighetsglapp. Lärarna behöver också ha egna datorer. Och framför allt behöver de lära sig att använda dem på ett effektivt sätt.
Konserverande skolpolitik
Det som sällan diskuteras är dock pedagogiken och den individuella kunskapsnivån hos individerna när de kommer till skolan. Med hjälp av datorer och internet har det öppnats helt nya möjligheter för en individanpassad lärmiljö. Låt oss diskutera detta mer. Det har större betydelse än vad ordningsbetyg har. Det betyder också att man kan arbeta över ålders- och ämnesgränser på ett helt annat sätt än idag med den traditionella skolformen vi har. Visst tas det steg i rätt riktning, men i grunden finns formalia som också måste följas. Det begränsar lärarens säkerligen goda vilja att vara nytänkade. Det finns såna lärare, de är många men bakbinds av gamla strukturer.
Vad vill vi med skolan?
Ordning och reda är för all del viktig. Men varför det är oordning diskuteras sällan. Hur ska/behöver skolan se ut i framtiden? Vad vill vi med skolan? Den gamla skolsalsundervisningen bör ifrågasättas hårdare. Det handlar om deltagande idag, interaktion och det är inte samma sak som flum. Skolan behöver ta vara på ungarnas nyfikenhet, inte kväsa den. Det finns många duktiga lärare. De behöver också få chansen att vara nyfikna. De behöver också chansen att få vara lärare och pedagoger och slippa vara socialarbetare och stödperson av allehanda slag.
Datorer och internet skapar nya möjligheter
Datorer är idag var mans redskap. I synnerhet är ungarna duktiga på att hantera dem, många gånger bättre än de vuxna. Olika ingångsvärden. Jag tänker på Margaret Mead och hennes idéer om hur vuxna lär av barn istället för det givna att de vuxna alltid har tolkningsföreträdet. Margaret Mead skrev på 70-talet om vad hon då kallade elektronålder - vi är i hög grad där nu och det är hög tid för skolan att ta tillvara på detta faktum.
”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”)
Mormor och Ebba lär tillsammans.Över generationsgränserna...
Strykbrädan i bakgrunden berättar att det även pågår andra projekt. (Foto: Ragnar Jensen)
Nya tidens läromedel dyker upp...
Kopplingen mellan internet och lärande har till stor del på många skolor inte kommit längre än att infrastrukturen är fixad. Yes – vi har kabel/fiber och tillgång till internet. Nu ska eleverna få datorer - om vi har råd. Ungarna har kanske fått lära sig att använda Word och Powerpoint och det lärarna anser vara ”fel” ställen på Internet är avskurna. Jag var på en skola där Lunarstorm var avstängt, det var dock inga problem för ungarna, de hade andra kanaler.
Dåtidens datorbaserade läromedel gick i stort sett ut på att flytta in den gamla pedagogiken i datorn. Idag handlar det om interaktivitet, att bygga egna kunskapsstrukturer utifrån den kunskap man har. En unge i min närhet knäckte multiplikationsnöten när han var tre år med hjälp av en muffinsform. Hur kul tror ni att han tycker att det är att sitta och fylla i matteboken sida upp och sida ner med tal som redan är självklara för honom? I synnerhet med motivet att man måste lära sig att göra som alla andra. Hans lärande sker inte i skolan. Han är uttråkad och går i trean... Dessvärre är han inte unik. Han behöver stöd och hjälp att komma vidare han också, i likhet med de som har det svårare.
Har man lite visioner kan man se nya läromedel växa fram. Nya metoder, nya idéer. Det är annorlunda ut än tidigare. Idag handlar det om vidare perspektiv. Det handlar om tvärvetenskap och det handlar om olika årskurser och det handlar framförallt om hur olika ämnen vävs samman. Det blir som i livet i allmänhet. Du får användning av många kunskaper vid samma tillfälle och som så många gånger handlar det om sammanhang. Genom att ta sig ur ämnesavgränsningen uppmanar man flera sinnen på samma gång. Dit finns pedagogisk forskning (Ola Alldén, SU) som visar på att ungar betraktar Postens porttabell på olika sätt i olika situationer. På mattlektionen lägger man ihop siffrorna och räknar fram ett pris för ett 100 g brev. På samhällsinstitutionen läser man porttabellen som det är tänkt och ser att 100 g brev kostar si och så.
Dataspel betraktas ofta som onyttigt och det finns fler artiklar och mediabevakning kring onyttan och faran med det hela än tvärtom. Det är möjligt att det handlar om det som Margareta Med skrev redan på 70-talet, en slags skräck för det okända samt en ovilja att överlämna tolkningsföreträdet. Det har förflyttats och det man inte riktigt känner till är farligt.
Forskning om fördelar
Det finns en hel del forskning även på fördelarna med dataspel. Utöver innehållet så kommer det många andra positiva aspekter med. Deltagarna lär sig att tänka strategiskt, att samarbeta, de får finmotoriska färdigheter, de lär sig språk. De lär sig att vänta på sin tur, att följa instruktioner, de lär sig nya språk, får träning i trosuppfattning. De lär sig att tänka kritiskt, de lär sig att räkna och förstå storheter av olika slag. Mycket av det som skolan försöker lära ut i vanliga fall också. Det handlar inte bara om att sitta framför datorn och blänga som många vuxna uttrycker oro inför. Det handlar om att utforska nya världar, det handlar om att lära. Jag vill därmed slå fast att dataspel är mer positivt än negativt och lärdomarna från detta borde tas in mer i arbetet med skolans pedagogiska framtid.
Om man tar det hela i ett vidare perspektiv så borde det pedagogiska upplägget i skolan diskuteras vidare. Alla ska inte ha samma lärobok, ungarna startar på olika kunskapsnivåer från början. Det handlar om att delta i det hela utifrån de kunskaper man har och sedan skaffa nya. Alla kan bidra med något och alla lär av varandra.
Vore jag skolminister skulle jag storsatsa på forskning och framtagande av nya läromiljöer som inspirerade redan från början. Ordningsproblemen skulle säkerligen försvinna direkt. Vi kanske rent av skulle kunna slopa skolan som den ser ut idag. I somras i Almedalen fick jag (tack vare Eva Pethrus) möjligheten att ha personliga intressanta samtal med Bruce Dixon om en skola och ett lärande som pågår överallt, hela tiden. Vi var mycket överens så klart, utifrån min egen pedagogiska/beteendevetenskapliga bakgrund kan jag inte annat än applådera honom. Det är den här typen av diskussioner vi behöver om den svenska skolan. Inte om den ska drivas privat eller i kommunal regi. Det är innehållet i skolan som är viktigt.
Så alla skolpolitiker, lärare och andra intresserade av skolan - Ge er direkt in på Bruce Dixons - Anytime Anywhere Learning. Låt er inspireras och låt oss ta efter detta. Vi kan inte bara återställa ordningen i skolan, vi måste tänka på innehållet också och hur det genereras idag. Skapandet av mening är den största utmaningen idag. Enligt min mening och säkerligen många andras.
Läs min artikel om twitterkonferensen som förebild för framtidens skola. Det handlar om en dag där 200 personer satt helt tysta i en stor lokal med varsin dator framför sig, på scenen pratades det och på twitter ställdes frågorna som visades på en stor väggskärm allteftersom och vem som helst kunde ta upp frågan och besvara den. Det var ett enda jättestort grupparbete där alla deltog. Och kunskapen blev bra mycket större än den en enskild lärare skulle kunna förmedla. I framtiden behöver lärare vara projektledare...
Annica Lidne som driver företaget disruptive media satsar nu på en serie utbildningsvideos för skolan. Det handlar om hur man använder teknik. Nu kommer hennes företag att på uppdrag av .SE att producera 16 utbildningsfilmer om hur man använder internet. Den vänder sig till både lärare och elever och kommer att finnas tillgängligt på internet och youtube förstås. Den första filmen kommer att finnas upp redan nästa vecka. Jag skulle vilja säga att filmerna också vänder sig till föräldrarna.
Läs mer på projektsajten internetkunskap.se.
Kräver morgondagens samhälle gårdagens pedagogik? Nej... Det är nya tider nu. Det är kanske inte just Lågstadieläraren som känns mest aktuell, men det beror förstås på innehållet i utbildningen. Didaktiken är viktig, men den ska också vara tidsanpassad.
Se på den lille killen som tog världen till hjälp för att lära sig. Han fick svar från hela världen!
Länk till Youtube
(intressant)
(SvD) (Aftonbladet) (DN) (Expressen)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, internet, pedagogik, didaktik, moderaterna
måndag 11 augusti 2008
Det är just att signalerna levereras för urval som är problemet...
Visst handlar det om ord, visst handlar det om begrepp men det handlar också om synen på hur man handskas med andras kommunikation. Visst vill vi ha en underrättelsetjänst - ingen har satt sig emot det. Däremot metoden och de konsekvenser FRA-lagen får för all vår elektroniska kommunikation. Vi talar mest om e-post men det gäller också telefonsamtal, fax och surfbeteende.
FRA-chefen Åkesson påpekar i en replik till Svds Sanna Rayman:
"På sidan 86 står också att en datareduktion kommer att genomföras vid samverkanspunkterna, vilket innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort. FRA kommer bara, och har bara laglig rätt att, välja ut den trafik som är relevant för våra inriktningar och endast den trafiken behandlas med sökbegrepp."
Det är just tillgången ni har till ALLT och att ni kan välja ur det som är problemet Åkesson. Med all respekt. Har det ännu inte framgått? Man måste kolla allt (oavsett om det är maskin eller människa som gör det) innan man reducerar. Från stor mängd till liten, kolla in Klambergs skiss här. Alla som har lite kunskap om datorers liv vet att det blir fel, inte bara då och då utan ganska ofta.
Återigen, läs artikeln Why Data Mining Won't Stop Terror.
Så fort det handlar om dataregister av något slag så blir det fel. Mänskliga faktorn finns också där alltid, omdömet hos människor kan klicka och det gör det också ganska ofta, tyärr. Knasigt och tragiskt är vad det är.
Stoppa FRA-lagen
Mikael Nilsson och hans sambo Anna startade StoppaFRAlagen.nu och får idag en egen artikel i SvD. Det var ett jättebra initiativ att få igång debatten och att samla bloggarna och alla andra kritiker av FRA-lagen på ett ställe för den intresserade att ta del av. Sidan har besöktes av 100-tusentals läsare, ja flera hundra tusen redan första veckan. Nu talar vi om miljontals nedladdningar. Bästa Blondinbellasiffror men för en sak som kanske kan ses vara av något allvarligare art än vilka jeans man köpte igår och var man drack kaffe. Men allt har sin publik. Ingen skugga på någon.
Siffror talar och det började röra på sig ordentligt även i traditionell media. Tidningarna blev intresserade på allvar och FRA-lagen kom upp på rubrikplats, vecka efter vecka. Det kändes skönt för oss alla som envetet hållit på och bloggat om saken under längre tid. Tack Mikael och tack Anna. Den som vill ha en samlad bild av motståndet mot FRA-lagen bör hålla ett öga på det som skrivs hos Mikael och Anna. Detta är också en tidstypisk händelse. Det går idag att samla ihop människor över och rakt igenom alla partigränser kring en fråga. Just nu FRA-lagen. Både regering och riksdagsledamöter bör ta sig en titt för att lära också, ty detta är inte bara en protest det är ett tsälle att lära sig på. Här finns så mycket kunskap samlad. Från jurister, beteendevetare, journalister, it-specialister, doktorander med flera perosner som är auktoritära tänkare. En jättestor kunskapsbank för den som vill lära mer.
"Mikael Nilsson säger att det är omöjligt att veta hur många som egentligen räknar in sig i nätverket men att uppskattningsvis 7000 hemsidor, bloggar, foruminlägg och tidningsartiklar nu finns länkade på nätverkets hemsida." (SvD)
Att detta skulle vara en liten fråga som regeringen framställer den som förstår jag helt enkelt inte. Vissa påstår att det är en höger/vänsterfråga och att det mest är ungdomar som protesterar. På det första påståendet så vill jag protesera, på det andra så är det nog så viktigt att lysan på ungdomar, men jag vill påstå att vi är ett helt gäng mycket aktiva bloggare som passerat ungdomssträcket för länge sedan. Mormor, farmor, farfar och morfar finns allt med i gänget. Vi har i färskt minne hur det kan bli och hur det har varit när staten i hemlighet får hålla på och kontrollera lite som de vill.
Johan Larsson
Viktigt dock är att absolut inte glömma Johan Larsson i det här sammanhanget och hans alla attribut för oss som bloggar. Han håller ordning på oss alla, vilka som länkar till varandra, vilka bloggord som är aktuella och dessutom så tillhandahåller han med jämna mellanrum små fiffigheter (widgets som det kallas på fackspråk). Kolla på hur det hänger ihop på knuff.se, bloggar.se, intressant.se. Martin Jönsson skriver mer om Johans insatser här.
Bloggportalen är ett annat intressant ställe där man kan följa olika frågor som berör bland annat FRA-lagen. Piratpartiet har kört stenhårt. Rick. Emma. Christian. Anna. Med flera med flera. Det är svårt att nämna alla, men ni vet vilka ni är, eller hur? Blogge som tar ut svängarnamen är klok som en uggla om man satsar på att läsa och förstå vad han skriver. Henrik Alexandersson som rotar rätt på det ena efter det andra i EUs informationsavgrund. Oscar som till och med vann pris i Visby i år för sin ständiga kamp mot vårt övervakningssamhälle.
Det gäller förstås, som alltid, att sovra i informationen, olika uttrycksätt passar olika för olika så att säga. Men alltid finns någon stil som passar.
Bloggar idag: Jinge, farmor Gun, folkpartiet i Nacka, Tomas, disruptive, Hagwall, Mårten, Rhodin, Min Humla, Ringborgskan, JörgenL mer på Knuff.
(Intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, enfrågesamlingar, FRA, FRA-lagen, regeringen, massavlyssning, kontrollsamhälle,
FRA-chefen Åkesson påpekar i en replik till Svds Sanna Rayman:
"På sidan 86 står också att en datareduktion kommer att genomföras vid samverkanspunkterna, vilket innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort. FRA kommer bara, och har bara laglig rätt att, välja ut den trafik som är relevant för våra inriktningar och endast den trafiken behandlas med sökbegrepp."
Det är just tillgången ni har till ALLT och att ni kan välja ur det som är problemet Åkesson. Med all respekt. Har det ännu inte framgått? Man måste kolla allt (oavsett om det är maskin eller människa som gör det) innan man reducerar. Från stor mängd till liten, kolla in Klambergs skiss här. Alla som har lite kunskap om datorers liv vet att det blir fel, inte bara då och då utan ganska ofta.
Återigen, läs artikeln Why Data Mining Won't Stop Terror.
Så fort det handlar om dataregister av något slag så blir det fel. Mänskliga faktorn finns också där alltid, omdömet hos människor kan klicka och det gör det också ganska ofta, tyärr. Knasigt och tragiskt är vad det är.
Stoppa FRA-lagen
Mikael Nilsson och hans sambo Anna startade StoppaFRAlagen.nu och får idag en egen artikel i SvD. Det var ett jättebra initiativ att få igång debatten och att samla bloggarna och alla andra kritiker av FRA-lagen på ett ställe för den intresserade att ta del av. Sidan har besöktes av 100-tusentals läsare, ja flera hundra tusen redan första veckan. Nu talar vi om miljontals nedladdningar. Bästa Blondinbellasiffror men för en sak som kanske kan ses vara av något allvarligare art än vilka jeans man köpte igår och var man drack kaffe. Men allt har sin publik. Ingen skugga på någon.
Siffror talar och det började röra på sig ordentligt även i traditionell media. Tidningarna blev intresserade på allvar och FRA-lagen kom upp på rubrikplats, vecka efter vecka. Det kändes skönt för oss alla som envetet hållit på och bloggat om saken under längre tid. Tack Mikael och tack Anna. Den som vill ha en samlad bild av motståndet mot FRA-lagen bör hålla ett öga på det som skrivs hos Mikael och Anna. Detta är också en tidstypisk händelse. Det går idag att samla ihop människor över och rakt igenom alla partigränser kring en fråga. Just nu FRA-lagen. Både regering och riksdagsledamöter bör ta sig en titt för att lära också, ty detta är inte bara en protest det är ett tsälle att lära sig på. Här finns så mycket kunskap samlad. Från jurister, beteendevetare, journalister, it-specialister, doktorander med flera perosner som är auktoritära tänkare. En jättestor kunskapsbank för den som vill lära mer.
"Mikael Nilsson säger att det är omöjligt att veta hur många som egentligen räknar in sig i nätverket men att uppskattningsvis 7000 hemsidor, bloggar, foruminlägg och tidningsartiklar nu finns länkade på nätverkets hemsida." (SvD)
Att detta skulle vara en liten fråga som regeringen framställer den som förstår jag helt enkelt inte. Vissa påstår att det är en höger/vänsterfråga och att det mest är ungdomar som protesterar. På det första påståendet så vill jag protesera, på det andra så är det nog så viktigt att lysan på ungdomar, men jag vill påstå att vi är ett helt gäng mycket aktiva bloggare som passerat ungdomssträcket för länge sedan. Mormor, farmor, farfar och morfar finns allt med i gänget. Vi har i färskt minne hur det kan bli och hur det har varit när staten i hemlighet får hålla på och kontrollera lite som de vill.
Johan Larsson
Viktigt dock är att absolut inte glömma Johan Larsson i det här sammanhanget och hans alla attribut för oss som bloggar. Han håller ordning på oss alla, vilka som länkar till varandra, vilka bloggord som är aktuella och dessutom så tillhandahåller han med jämna mellanrum små fiffigheter (widgets som det kallas på fackspråk). Kolla på hur det hänger ihop på knuff.se, bloggar.se, intressant.se. Martin Jönsson skriver mer om Johans insatser här.
Bloggportalen är ett annat intressant ställe där man kan följa olika frågor som berör bland annat FRA-lagen. Piratpartiet har kört stenhårt. Rick. Emma. Christian. Anna. Med flera med flera. Det är svårt att nämna alla, men ni vet vilka ni är, eller hur? Blogge som tar ut svängarnamen är klok som en uggla om man satsar på att läsa och förstå vad han skriver. Henrik Alexandersson som rotar rätt på det ena efter det andra i EUs informationsavgrund. Oscar som till och med vann pris i Visby i år för sin ständiga kamp mot vårt övervakningssamhälle.
Det gäller förstås, som alltid, att sovra i informationen, olika uttrycksätt passar olika för olika så att säga. Men alltid finns någon stil som passar.
Bloggar idag: Jinge, farmor Gun, folkpartiet i Nacka, Tomas, disruptive, Hagwall, Mårten, Rhodin, Min Humla, Ringborgskan, JörgenL mer på Knuff.
(Intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, enfrågesamlingar, FRA, FRA-lagen, regeringen, massavlyssning, kontrollsamhälle,
lördag 16 augusti 2008
Det kostar att blogga... Grupp eller individ
Att ha en egen åsikt kostar på. Framför man den så får man räkna med att betala. Ibland kan priset vara högt. Jobbet till exempel. Det har inte minst killen som skriver Beiersdorfsbloggen fått erfara, inte bara en utan flera gånger. Jag fann hans 1000:e inlägg vi Emmas blogg som i sin tur hittat det hos Mymlan. De har båda kommenterat det hela. Det hela är oerhört intressant och en mycket viktig diskussion. I synnerhet mot bakgrund av bloggosfärens genomslag under den senaste tiden. Det har blivit ganska uppenbart att bloggare har betydelse. Det finns här plötsligt en kraft som kan framföra åsikter från olika håll och olika perspektiv och den är helt okontrollerbar, där har vi nog också problemet. Behovet av kontroll över vad som sker är oerhört starkt.
Kritik tas sällan emot konstruktivt utan snarast tvärtom. Hur hanterar man en person/bloggare som har åsikter som kanske inte stämmer överens med de kollektiva. Visst får man ha åsikter men de får inte torgföras då det kanske kan skada företaget, eller krasst sno åt sig tolkningsföreträdet från annan. Då rasar hierarkierna snabbt och det går förstås inte för sig. Det uppstår konflikter i det mellanmänskliga som på något sätt måste hanteras.
Konfliktstrategier
I sin bok På spaning efter gruppens själ beskriver Eric Olsson en modell med fyra olika strategier för konflikthantering.
Den första är tvångs- och maktstrategier, där den ena parten försöker tvinga den andre till underkastelse genom hot eller liknande som utnyttjar den andra parten beroende eller svaghet, som försörjning till exempel. Det är ett kraftfullt redskap. Det fick om inte annat killen som jobbade på Procter&Gamble erfara när han helt enkelt blev av med jobbet för sitt bloggande. Oftast står det i anställningskontraktet hur man bör agera och det är väl inte på något sätt självklart att två parter uppfattar innebörden i orden likadant. Mot chefen kan man aldrig vinna exempelvis. Det är klart att man kan ta en kamp via facket om man har den ådran. Men som regel så vinner man sällan på såna aktiviteter.
Defensiva strategier, man låtsas inte om att en konflikt kan finnas även om man är medveten om den. Man kanske håller med men kokar av ilska inombords.
Det finns rituella strategier som automatiskt reglerar beteendet i gruppen. Det kan ske genom olika ceremonier, offentliga bestraffningar och ett reglerande av kommunikationen. Det är ganska vanligt att man i en organisation har en presstalesman exempelvis, de enda som talar med pressen. Egna initiativ uppskattas inte.
Sen finns den fjärde i Olssons modell som är strategi för samverkan, där skapas en ömsesidig överenskommelse om hur man ska hantera den aktuella konflikten. Det känns väl som den "vuxna" varianten. De här strategierna vävs förstås in i varandra och flera används ofta i samma konflikt.
Ordning i ledet
Det finns också andra dimensioner som exempelvis hur populär en person är i en grupp, en slags social distans där gruppen har godkänt vem som får stå på scenen. Man blir aldrig guru av egen kraft. Det är andra som utser vem som ska ha denna position. Sen har vi maktens ordning förstås, vilken position någon har i en hierarki. Detta påverkar också vem som får sticka ut i en grupp. Vem får vara populär? I en grupp/arbetsplats så är individerna underordnade den enande kraften. Gruppen är som ett organiskt system som genom integration mellan medlemmarna formar en gestalt. Gruppens kultur är de kollektiva bilder som medlemmarna har.
"Livsrummet" (Lewin i Svedberg 1997) är en mängd relationer mellan individer. Det finns ett ömsesidigt beroende i dessa relationer och det är de som utgör gruppen - inte de egenskaper enskilda människor har. Om en person plötsligt börjar blogga och får mer plats på scenen än andra kan man kanske förstå att det blir problem för andra. För vem är ledaren, vem är mest populär, vem får tala utanför rummet och vad får sägas?
Gruppsyn
Det finns olika syner på vad en grupp är. Exempelvis den individualistiska synen som har sin utgångspunkt i individen och individuella utvecklingar för att förklara ett beteende och den grupporienterade synen, som ser individen som en del av ett större system. Den första gruppen tillåter förmodligen i alla fall till en viss gräns att individen får eget utrymme.
Bloggaren Teflonminne beskriver sin arbetsplats Bahnhof som en öppen plats där det är tillåtet att uttrycka åsikter. Moderna företag som MrGreen uppmanar sina anställda att blogga, de är ett föredöme tycker bloggaren Disruptive. Dessa företag tillhör nog dessvärre fåtalet, än så länge. Behovet av interaktivitet med omgivningen ökar dock och de företag som inte tillåter detta kommer förmodligen få svårt att rekrytera stjärnskotten, ty de är vana att få "tala ut". I en hierarkiskt uppbyggd organisation så blir förstås utrymmet för individen mindre.
" Å ena sidan så vill företagen vara moderna och hänga med, men kontrollbehovet över informationen finns alltid med, och det är kanske inte så smart att slänga skit på sin arbetsgivare i sin egen blogg. Man måste helt enkelt vara lite på sin vakt när man bloggar om man är anställd, lite eftertänksam helt enkelt. Som de säger på Dell - blogga gärna om dina intressen, flugfiske och sånt. Men bloggar du om Laptops då vill vi vara med. På Sun finns det 4000 bloggar i ett bloggnätverk, även chefen bloggar. Man kan ju tänka sig vilken skatt av information och kunskap det finns i det nätverket." (min text i Bloggtidningen)
Åsiktsbloggar
Sen finns det då de politiska åsiktsbloggarna, till vilken den här bloggen må räknas. En självständig röst i natten, inte alltid medhållande men aktiv och engagerad. Så vill jag också att det ska vara. En grundsyn med egna vinklar, åsikter och funderingar.
Politiska partier är också stora organisationer som vill ha koll på informationsflödet, det gäller alla partier skulle jag tro. Inte minst har väl detta märkts i den så aktuella FRA-debatten där frispråkiga bloggare av alla modeller och partitillhörigheter haft åsikter och framfört dem på olika sätt och i olika genrer. Det har gjorts videofilmer, skrivits faktaartiklar, nidbilder, kåserier, gjorts analyser, tekniska beskrivningar mm mm. Ibland har saken försvunnit till förmån för personangrepp, det tycker jag själv är lite synd eftersom personangrepp oftast tar udden av det bakomliggande budkapet. Det viktiga.
Kontrollen över informationsflödet på internet har partierna tappat och min åsikt är att det är bra. För när man försöker styra information så tappar man helhetsbilden och styr för mycket in sig i detaljerna. Det tar i sin tur kraft från den dynamik som skapas av att många deltar i en diskussion och framför olika ståndpunkter som kan vara mycket användbara.
Den intelligente skulle sätta sig och försöka sammanfatta och ta vara på all information som kommit fram kring exempelvis FRA-lagen och se att där finns substans att ta vara på. Istället väljer man här att försöka styra informationen och negligera eller förringa deltagarna för att uppnå sitt eget syfte. Det är synd. Man får ställa sig över detaljerna och försöka se helheten.
Bloggosfären
Bloggosfären betraktas ofta som en grupp för sig och inte som individer med kunskap och åsikter. En grupp kan uppnå en unik kreativitet och problemlösningsförmåga och inspirera andra individer till prestation och inte minst lärande. Det är lite synd slå ihop bloggare i en grupp - förvisso med subgrupperingar och sen sätta denna grupp emot sin egen grupp. Detta gäller för såväl bloggare som för andra grupperingar. I många år arbetade jag som journalist och var min arbetsgivare (ibland mig själv) lojal, men självständigheten och grupptillhörigheten bland journalisterna på andra tidningar var stark. Det är den fortfarande 20 år senare… För mig finns det ingen skillnad på det jag skriver nu, eller gjorde tidigare. Det som skiljer är snabbheten i publiceringsavseende. Det är tröttsamt med den konfrontationstaktik mellan bloggare och traditionell media som ibalnd bedrivs. Särskilt när man tillhör båda grupperna. Allt har sin tid.
Karin Rebas har skrivit en intressant artikel om bloggares lillebrorskomplex. Bloggtidningen har tagit upp ämnet liksom samesamebutdifferent, Beta Alfa, dabitch. I det här smamanhanget är det intressant att läsa vad Bo Hedin anser om bloggares betydelse. SvD känns som den tidning som mest vågat ta till sig bloggarnas inlägg i debatter och gör det på ett väldigt öppet sätt.
I vårt informationssamhälle finns det oerhörda möjligheter att skaffa kunskap utanför sin egen ram, utanför den formella - om man bara vågar ta in den. Dessutom finns möjligheten att ge luft åt sina egna åsikter och möjligheten att dela med sig av egen erfarenhet och kunskap. Boken Nätverkssamhällets framväxt av Manuell Castell rekommenderas. Den har några år på nacken men är trots detta aktuell i sin beskrivning.
Huruvida jag själv kan få något nytt jobb efter mitt intensiva bloggande det senaste året återstår att se. Jag vill efter några års egetföretagande in i ett större sammanhang igen. Men det är möjligt att bloggandet har ett pris - även för mig.
Det finns säkert de som betraktar det som en merit att man kan producera i stor mängd, att man behärskar nya sociala media och kan konsten att driva en fråga och vara interaktiv. Men dessvärre så tror jag att det är många som tycker att det är läskigt också med dessa okontrollerade bloggare… det finns många fördomar att ta itu med.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggosfären, bloggande, arbetsgivare, nätverkssamhälle, transparens, grupppsykologi, gruppdynamik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)